Citat:
Ursprungligen postat av
diseuse
Det är ganska naturligt att föräldrar bryr sig mer om sina egna barn än vad de bryr sig om andras barn. Det är helt naturligt att du bryr dig mer om dina syskon och till och med dina kusiner, än vad du bryr dig om någon du inte är särskilt nära släkt med. Att du bryr dig mer om människor än om djur är inte heller särskilt konstigt.
Att man bryr sig om de genealogiska kluster som man är mer närbesläktade med än övriga är en ganska naturlig förlängning av det. Huruvida det är rätt eller fel att göra politik av detta kan man förstås diskutera tills man blir blå i ansiktet, men själva känslorna är inte särskilt svåra att förstå sig på. Ju närmare besläktad du är med en viss individ, desto mer bryr du dig om den individens välbefinnande.
Av min erfarenhet så är det så majoriteten av världens folk ser på det. Kanske inte lika uttalat eller ens uttryckt genom ordet "ras".
De har sin föreställning om deras "vi" och de andras "de". Det är tom folk som är oerhört lika för de som är utomstående. Hema och Lendu i Congo, Avarer och Tjetjener i Kaukasus, Armenier och Azerier i syd.
Att acceptera allt och alla innebär att man står för inget och faller för allt. Det finns en aspekt av social förutsägbarhet kontra fördomsfulla rädslor där båda kan vara fel och rätt.
Vad jag finner märkligt är det delade perspektivet där vita ska vara i en relativtistisk-kulturell neutral objektiv öppenhet. Samtidigt så anses andra grupper vara extremt etniskt definierade efter en sorts rasifierad version av Marx klassanalys i form av crt.