Regeringsbildningen och talmansrundorna efter valet 2026

Och både c och v ville ha Magda som statsminister, men det betyder på inget vis att de båda ser saken lika. C vill ha en mittenregering, antingen med mp och s som godkänns av v, eller helt utan v men med kd och lib. I båda fallen med Magda som chef
De kan tänka sig gå med på vissa enstaka krav från v men i stort är v ett rött skynke för dem.

Jag tror inte det säkrar något framtida reellt inflytande. Det driver bara V längre bort från makten så länge det finns en majoritet för borgerlig budget. Enda chansen för V med den strategi de har nu är att S+V+MP tillsammans får mer än 50%. Och det uppnår man inte genom att ta röster från S. Ett valresultat där V får 15%, S 20%, och MP 9% hade det jublats över både i V och MP. Men de hade ändå varit lika långt från makten så länge de bara tolereras av S (om de nu gör det).

Ingenting av allt detta krångel hade varit nödvändigt om man hade accepterat att SD är ett legitimt politiskt parti i riksdagen. Och bort med alla röda linjer, väljarna efterfrågar inga röda linjer. Jag vet inte ens om partiledarna efterfrågar röda linjer. Jag skiter i om SD skulle samarbeta med V om det hade gynnat det politiska parti jag har röstat på.

Precis.
Om de inte hade informerat folk om röda linjer så kunde de förhandlat med den som vill bilda regering med dem. Nu kan de inte för de har redan låst sig.

Skulle vilja se media pressa olika riksdagsmän angående hur de ser på regeringsfrågan. Speciellt vill jag se Ali från Borlänge uttala sig. Via tolk om det behövs.

Han vore korkad om han inte röstade på Tidö 2.0, annars riskerar han det nya fina kneget han fått. Vilket skulle innebära att det idag står 175-174 i mandat.

Nånting som är viktigt att komma ihåg i hela situationen där man pratar om att partier "ska välja sida" är vad som händer i praktiken efter att sidan har valts. Om vi t ex får en Vänsterregering med stöd av C så har vi fortsatt ett läge där regeringen är extremt svag och kommer få svårt att få igenom sina budgetar under fyra år. Så varför ska C ta smällen med att acceptera V om resultatet blir en regering som sannolikt inte ens håller hela mandatperioden? Och varför ska V acceptera att stå utanför regeringen om resultatet blir att budgetarna inte går igenom och regeringen sannolikt inte ens håller hela mandatperioden? Och varför ska C rösta på budgetar med V-inflytande om de får bättre budgetar från Tidö-sidan?

Hanlons rakkniv säger ju "Tillskriv aldrig något till ont uppsåt när det kan förklaras med dumhet". När det gäller regeringsbildningen skulle jag istället säga "Tillskriv aldrig något till dumhet/barnslighet när det kan förklaras rationellt". Sätter man sig verkligen in i de olika partiernas position så ser man att alla agerar fullständigt rationellt. Grundproblemet är att vi har för många partier som slåss om för liten kaka, vilket har lett till låsningar eftersom ett partis högsta prio alltid kommer att vara partiets överlevnad.

Man offrar helt enkelt mycket för nånting som är osäkert och inte är värt speciellt mycket.

Jag hoppas på extraval och det tycks gå i den riktningen. Och låt oss där hoppas att ett eller fler småpartier försvinner så att vi kan få fungerande regeringsbildningar igen.

Om väljarna inte vill ha röda linjer så borde de ge fan i att rösta på partier som är tydliga med att de har röda linjer.

I princip håller jag med dig, men hur ska man göra om man hatar Tidös arbetsmarknadspolitik? Vi är fortfarande många som gör det.

Du gör det alldeles för enkelt för dig. Det var inte rationellt för partierna att välkomna dem så som situationen var. Kanske hade någon vunnit på det, men det är också sannolikt att något parti hade rasat ur riksdagen, t ex C och L. Det var en enorm risk att omfamna SD. Det krävdes tid för att möjliggöra det. Att komma 16 år senare och berätta hur man skulle ha gjort utan att ta hänsyn till hur läget var är nästan lite fånigt. Ingen visste på förhand att SD var där för att stanna. Och ju längre tiden gick, desto svårare blev det. Man var tvungen att hitta rätt tillfälle. För Tidö blev det en krånglig regeringsbildning som gjorde att man kunde sälja in det till väljarna. Men det var av naturliga skäl lättare för de partierna. Svårast var för L, men de var tvungna att göra det eftersom C var så tydligt anti-SD och därför sög upp de flesta liberala anti-SD röster. Du såg själv hur oerhört nära det var att L upphörde som parti efter att de valt sida. Hade inte valet varit så jämnt så hade stödrösterna uteblivit. Och den risken ligger kvar alltjämt.


Jo. Nästan alla väljare vill ha röda linjer i någon form eftersom det sammanfaller med den politik man vill se.


Hur föreställer du dig att en sådan politik skulle se ut? Nej, just det

Väljarna i båda partierna hade avskytt politiken och hade röstat på andra partier, det är helt uppenbart.

Vill man vara en parasit och få bidrag på andras bekostnad kan man rösta på V

Det saknar han säkert.

Men inte om han blir vald igen vilket var det som diskuterades.

Då kan ju S och C med samma argument släppa in V i regeringen.

Då "vinner" deras statsministerkandidat och de kan påverka politiken mer än annars.

Finns ingen logik i att endast V ska vika sig.