Vad har feminism gjort för dig i ditt liv?

Nä visserligen inte. Du pratade om tvång och våldtäkt?

Vad skulle du själv säga är orsaken/orsakerna till den ökade ohälsan bland kvinnor? Och skyll nu för guds skull inte på "ökad anmälningsbenägenhet"/mindre stigma eller andra floskler. Vi lever ju i ett av världens mest jämställda länder. Ändå mår kvinnor bara sämre.

Det där är bra exempel!

Inteallamän taggen på instagram leder till en hel del märkliga inlägg. Kunde dock inte klicka på den taggen nu av någon anledning.

Notallmen är ju en motsvarighet med identisk men mer global innebörd. Jagärhär ska väl beteckna nåt slags utopiskt wokesamhälle även om det inte uteslutande handlar om ett påstått patriarkat.

Ett bevis är väl att du och andra feministmegafoner framställer samtiden som om som behovet av mera feminism är större än någonsin?

Annars finns det gott om undersökningar som bekräftar att de stora förlorarna på feminismen är kvinnorna själva.

Livet blir väldigt mycket mer sårbart om man diskrimineras och förtrycks.

Men det kan ju inte uppstå balans mellan två parter sålänge den ena parten inte har samma möjligheter som den andra parten.

Det du strävar efter är med andra ord obalans och inte ömsesidighet.

Hur har feminismen/vänstern orsakat oberoende och individualism genom att underlätta för föräldrar att tex stanna hemma mer med sina barn under småbarnsåren?

Jag har aldrig uttryckt att Sverige och liknande länder har behov av mera feminism. Jag har snarare uttryckt tillfredsställelse över de svenska/nordeuropeiska förhållandena.

Åh fan. Under alla dessa år har jag aldrig sett en enda seriös undersökning/forskning som bevisat att kvinnorna är de stora förlorarna på feminismen.

Ok, men jag känner mig inte diskriminerad eller förtryckt. Jag anser att vi har liknande möjligheter så länge det finns ett sparande att ta av, alternativt att jag har ett arbete eller en utbildning att luta mig mot om situationen kräver. Detta upplägg fungerar ju bara så länge man lever tillsammans med någon.

Däremot är att lämna inget eftersträvansvärt, utan något som ska ses som en sista utväg. I relationer där det förekommer våld eller missbruk är det naturligtvis en annan femma.

Vi ägnar oss åt olika saker och har vid dagens slut ändå tid för varandra. Att ränna omkring på diverse nöjen och fritidsaktiviteter är inget måste. Man kan välja bort det här fullspäckade schemat om det inte ligger för en. Gillar man dock massa bollar i luften är det ju en annan diskussion.

Kvinnan ut på arbetsmarknaden är givetvis ett feministiskt påfund och det sker ibland på bekostnad av att familjebildningen senareläggs (IVF i bästa fall, men det är ingen automatisk garanti för barn) eller att denna helt uteblir. I synnerhet gäller detta om hon gör regelrätt karriär, inte nödvändigtvis en städare, barnskötare eller hemtjänstpersonal. Att tillfälligt vara hemma med barnen under småbarnsåren (om du syftar på föräldraledighet?) hade ju inte ens behövt vara tidsbegränsat om ett annat klimat råder.

För unga tjejer och kvinnor är det sociala medier/utseendehets. En annan stor grupp kvinnor som blir sjukskrivna pga utmattning/utbrändhet är kvinnor mellan 30-39 som har små barn. Arbetsmarknaden är inte anpassad för kvinnor och barn utan en man med fru som sköter hela markservicen. Straighta småbarnsmammor har ingen fru därhemma som sköter markservicen. Så de bränner ut sig.

Jag hade gärna sett en 4-6 timmars arbetsdag till att börja med. Sen hade jag gärna sett att alla fick medborgarlön som i Finland så att de som ville kunde flytta ut på landet och leva enklare med stressfria liv.

Det är mytologiserande trams att feminism infört och vänsterpartier betalat föräldraledighet. Betalar gör vi själva, med våra skatter. Vem som en gång införde det för 50 år sedan vet jag inte men S ledde ju alla regeringar 1937-73 så inte så konstigt om det är S.

Om du googlar "kvinnor mår sämre" så dyker 1000-tals artiklar upp och ändå rätt kul att du inte bryr dig om att läsa en enda av dem och inte ser det intressanta faktumet att vi har en period av 50 års feminism bakom oss. Ändå mådde kvinnorna bättre på 1960-talet, totalt utan feminism.

Jag har 4 barn och jag var hemma halvtid med allihop och min fru fick trampa till sitt jobb som var svettigt och dant medans jag och barnen låg på stranden och lekte. Tack feminismen för att ni bättrade mitt manliga liv på min frus bekostnad.

Det råder inget ”ömsesidigt beroende” i patriarkala samhällen. Där råder obalans oftast till kvinnors nackdel.

Sverige har inte varit patriarkalt sedan 1960-talet och ändå rätt kul att kvinnorna mår sämre nu än då, vad säger du.

Sverige är genom-feminiserat och 6 av 8 partiledare som tjafsar om makten är kvinnor och ändå (därför?) fungerar absolut ingenting. INGENTING blir bättre om kvinnor får bestämma, inte ens kvinnornas eget liv.