8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Doktorn, läs det du just skrev: “Vården förstår nu äntligen hennes sjukdomsbild och kan agera därefter. Faran för barnet är avblåst.”

Då säger du alltså att faran upphörde när vården förstod sjukdomen bättre. Inte när föräldrarna förändrades. Föräldrarna är desamma. Elsa bor hos dem igen. Det enda som har förändrats är vårdens kunskap.

Men LVU kräver att risken beror på brister i omsorgen hemma. Om faran försvann när vården förstod mer, då var det vårdens bristande förståelse som var risken. Och det är ingenting man kan ta ett barn från sina föräldrar för.

Och om diskrepansen i mammans rapportering var faran, borde den finnas kvar. Mamman är densamma. Ändå anses faran avblåst. Det går inte ihop.

Du säger att man inte ska fylla i luckor. Det håller jag med om. Det är just därför jag har frågat efter dokumentation hela tiden. Men det är du som fyller i luckorna, med teorier om diskrepans, om smygätande och om chokladkakor, utan att ha sett journalen.

Till sist media. Kaliber granskade fallet. Ensolution granskade det. Lex Sarah-utredningen granskade det. Ingen av dem kom fram till att problemet var mammans rapportering. Det är inte så att ingen har tittat. Det är att de som tittat har sett något annat än du.

Vården har försökt städa undan sin felbehandling. När mamman ville byta sjukhus blev de rädda för vad det andra sjukhuset skulle säga om deras felaktiga behandling.

Det är riktiga förändringar, Hejvardaghej. Men titta på vilka de är:

Droppet har avslutats. Läkemedel har satts ut. Elsas vårdbehov har förändrats. Allt det är medicinska förändringar, och alla är vårdbeslut. Det bekräftar det jag har sagt hela tiden: det som gjorde skillnad var behandlingen. Och en ändrad behandling kräver inte LVU.

Sedan pappan. Du säger att han nu är mer delaktig i Elsas vardag och vård, och att det är en del av skälet till att hon kan bo hemma. Men pappan fanns där hela tiden. Ingen har påstått att han var farlig. Ändå fick Elsa inte träffa honom på sju månader. Om pappans delaktighet i dag är en trygghetsfaktor, varför var han inte det då? Han kunde ha varit lösningen från början.

Att man kunde observera Elsa utan mammans påverkan har säkert gett värdefull information. Men den informationen hade gått att få fram på andra sätt: genom en längre inläggning, på ett utredningshem eller hos pappan. Det krävde inte att hon skildes från båda föräldrarna.

Och du har rätt i att Ensolution inte har motbevisat den medicinska oron. Men det är inte heller deras uppgift. Vid LVU är det myndigheten som ska visa att risken är påtaglig, inte familjen som ska motbevisa den. Lex Sarah-rapporten konstaterade att utredningen aldrig prövade sin utgångspunkt. En oro som aldrig har prövats är inte motbevisad, men den är inte heller bevisad. Och det är den som måste vara bevisad för att ett barn ska tas från sin familj.

Det är min uppfattning också. Och det är ett strukturellt problem med LVU. När ett ärende flyttas från vården till socialtjänsten hamnar fokus på familjen. Vårdens egen behandling prövas aldrig i samma process. Journalerna kan dessutom spärras, och i det här fallet spärrades de, ironiskt nog, för mamman.

Varför tryckte vården så hårt på för LVU? Så hårt att socialtjänsten till slut själv började undra varför vården ansåg att mamman var så farlig, när umgängena gick så bra.

Och när socialtjänsten ville ställa frågor till vården blev svaret: “Kontakta IVO.”

Tänk på vad det betyder. Myndigheten som fattade beslutet om tvång på vårdens underlag fick inte svar från vården när den ville förstå underlaget. Om vårdens bedömning var så välgrundad, borde det väl ha varit enkelt att förklara den?

Då har vi en till anhängare till Ajogens klubb av osannolika teorier med en mer rimlig förklaring tillhanda.

Att pappan fanns där hela tiden innebär väl inte automatiskt att han hade samma roll och insyn som han har i dag?

Om jag minns rätt försökte vården kontakta honom, men han återkom via 1177 med beskedet att alla vårdkontakter skulle gå genom mamman.

Det är i så fall en ganska väsentlig omständighet. Om mamman tidigare var den som huvudsakligen rapporterade Elsas symtom, förde hennes talan och skötte kontakterna med vården, medan pappan nu är betydligt mer delaktig, har ju förutsättningarna förändrats.

Det innebär att vården kan få en bredare bild av Elsas hälsa och behov, samtidigt som Elsa nu bor hos båda sina föräldrar.

Jag påstår inte att pappan var olämplig tidigare. Men att han nu har en mer självständig och aktiv roll i barnets vardag och vård kan rimligen vara en viktig skyddsfaktor.

Det är alltså inte bara den medicinska behandlingen som har förändrats. Även förutsättningarna kring barnet ser annorlunda ut.

Ett LVU ska hävas när förhållandena kring barnet är bättrade och det inte länge föreligger en påtaglig risk för barnets utveckling och hälsa.

Det målet är väl uppfyllt utifrån det jag skrev. Det går till 100% ihop.

Ja. Baserat på ren och skär logik. Behövs det något mer? Att hon skulle ha sparsamt matintag och överleva på 40% dropp är fysiskt omöjligt.

Allt jag skriver stödjs även i domarna.

Ensolution och Lex Sarah avvikelserna säger inget om upptakten till händelseförloppet. Så att hänvisa dit blir ganska missvisande.

Kaliber har inte ställt en enda kritisk fråga.

Jaha. Så det här med att de gömmer undan rapporter, sprider falska uppgifter, ljuger om MbP, att LVU kommer efter IVO-anmälan osv osv (som för övrigt alltid saknas från dina 'helhetsperspektiv' lol.) är tecken på att sjukhusen inte har nåt att gömma hahahaha!

De vägrar till och med göra en utredning. För de vet att de är skyldiga.

Låt oss anta att det stämmer, Hejvardaghej: att pappan tidigare lät mamman sköta vårdkontakterna, och att han i dag är mer delaktig.

Det är inte ovanligt att föräldrar delar upp ansvaret så. En förälder sköter vården, den andra något annat. Det är ingen risk för barnet. Det är vardag i väldigt många familjer.

Men om problemet var att pappan var för lite delaktig, vad hade då varit den naturliga lösningen? Att involvera honom. Att kalla honom till möten, ta upp vårdkontakterna med honom, ge honom en tydligare roll. Det är mildare insatser som hade kunnat prövas direkt.

I stället fick han inte träffa sin dotter på sju månader. Man stärker inte en förälders roll genom att stänga ute honom från barnet. Under hela placeringen var pappan mindre delaktig i Elsas liv än han någonsin varit, inte mer.

Och kom ihåg vad det innebar för Elsa. Ett svårt sjukt barn, som skildes från båda sina föräldrar och fick skriva brev för hand till sin familj, i sju månader. Allt för en förändring som hade kunnat åstadkommas med ett möte och en tydligare rollfördelning.

Om pappans större roll i dag är en viktig skyddsfaktor, så var den det även då. Det enda som saknades var att någon frågade honom.

Sånt trams.

Ingen har spritt en "falsk" uppgift. Ingen har "ljugit" om MbP. Att LVU kommer efter IVO anmälan har en bättre och mer logisk förklaring än den du framför.

De har utrett. Men det har inte förekommit någon felbehandling och därmed är inte Lex Maria aktuellt.

Att du får in så mycket insiktlöst dravel i en sådan kort text är en imponerande insats!

Doktorn, du skriver att LVU ska hävas när förhållandena kring barnet har förbättrats. Det stämmer. Men vilka förhållanden var det som förbättrades?

Enligt dig själv: vården förstår nu Elsas sjukdomsbild, droppet har trappats ner och behandlingen har ändrats. Det är förbättringar i vården, inte i hemmet. Föräldrarna är desamma.

Då ser cirkeln ut så här:



Men det som faktiskt ändrades var vårdens förståelse. Om faran försvann när vården förstod sjukdomen, så låg faran i vårdens förståelse från början.

Du säger att det är fysiskt omöjligt att leva på 40 procent dropp och ett sparsamt matintag. Det håller jag med om. Det betyder att Elsa åt mer hemma än det som rapporterades. Hon fick alltså tillräckligt med näring hemma. Det är inte ett tecken på bristande omsorg.

Du säger också att Lex Sarah-rapporten och Ensolution inte säger något om upptakten. Men det är just upptakten de granskar. Lex Sarah-rapporten handlar om utredningen som låg till grund för LVU-beslutet: att den aldrig prövade sin utgångspunkt och att barnkirurgens uppgifter aldrig vägdes in. Ensolution konstaterade att de mildare alternativen aldrig prövades innan LVU. Det är upptakten.

Och att allt du skriver “stöds i domarna” är precis cirkeln. Domarna byggde på utredningen. Utredningen byggde på vårdens misstanke. Du kan inte använda slutet av kedjan för att bevisa början.

Vilka konstiga inlägg. Det är ingen ”spekulation” – remissen handlade ju om byte av specialistvård från Akademiska till Sahlgrenska. En sådan remiss måste följas av en detaljerad och strukturerad dokumentation för att säkerställa patientsäkerheten. Felaktigheter skulle direkt avslöjats i den dokumentationen. Och Sahlgrenska fick som sagt remissen i september 2024 – men avböjde då att ta över Elsas vård.