Varför köper folk nya bruksbilar för 800 000 kr med privata pengar?

Ja, när du har två barn och två bra inkomster spelar bilen större roll än priset. Vi köpte en ny Tesla, 1% ränta på lånet, betalar över fem år och har ett restvärde. Plötsligt har vi en bil där barnen får plats i baksätet med en vuxen, typ 600L bagage, och övriga bekvämligheter med en nästan fullt utrustad elbil.

En Ford Focus hade sparat oss pengar, tills den dagen problem börjad och vägrar ta slut…

Vem helförsäkrar en 11 år gammal bil? Värdeminskningen är ju tveksam den också, skulle en årsmodell 2015 för 120k ha minskat i värde till 11k på tre år när man lagt 13500 per år på service? Nja... Värdeminskningen under 3 år på en 11 år gammal bil är i princip bara på miltalen och skicket och 4500 mil är inte så mycket i sammanhanget. Under tusingen per månad nog. Service och däck låter väldigt högt räknat också, närmare hälften är mer rätt. Strax under 4000 inklusive skatt soppa och sulor. Och då äger man bilen.

13k för byte av vattenpump, 40k för kompressor, 22k för lite delar runt dämpningen Det där kostar 3k, 5k respektive typ någon tusenlapp. AC-kompressor är inte något som brukar går sönder heller, troligtvis snarare köldmedium som måste fyllas på eller magnetkoppling som måste shimsas, 1500 spänn. Låter ju som du blivit grundlurad.

Hur menar du lägre intäkter för att minimera risk? Räkneexemplet var ju inklusive servicekostnader så risken är medräknad. Däremot har du inte räknat med risken för att du överstiger din milgräns och får betala dyra pengar för att ens få köra bilen du betalar 7500 i månaden för... Sen så får du ju räkna med att du låst 200k i insats. Avkastning i säkra indexfonder ger väl runt 10% årligen så där går du back 1850 i månaden till.

Sen så är allt det där om rabatter, prutanden och "deals" givetvis ingenting annat än försäljningstaktiker. Ungefär som när bilmeken blåser skjortan av dig men åt andra hållet. Hoppas massagesätena är sköna iallafall, du hinner väl njuta ungefär en halvtimma per dag

Generellt så tillhör folk med mycket pengar eliten i samhället, i alla fall om man har tjänat ihop dessa själv. Då vill man såklart visa att man står över alla fattighjon i landet. Rent ur ett kapitalistiskt perspektiv så är rika människor mer värda än fattiga. Ett sätt att visa detta är att ha en fin bil, denna ger nog mest statusexponering.

Nu kanske det låter som jag tillhör denna kategori utifrån hur jag formulerar mig, men det gör jag inte, och jag skulle aldrig köpa en 800 000kr bil, men har full förståelse för att relativt rika människor gör det.

Jag menar detta resonemang som TS lägger fram kan ju riktas mot vad som helst, och argumentet läggs ju oftast fram av antingen folk som inte har råd, eller folk som har råd men det skulle betyda att en stor del av deras tillgångar kommer vara bundet i en bil. Jag tror att de flesta av dessa personer som åker runt i en 800 000kr bil inte är i den situationen.

Sen ger ju en fin bil en god känsla varje gång man sätter sig i den, till skillnad mot en rishög som bara har syftet att ta sig från A till B utan någon som helst "njutning". Sen om det kanske räcker med en 400 000kr bil för detta kan man ju diskutera.

Jag har funderat på en sak. Hur resonerar egentligen folk som köper en ny Mercedes E-klass för 700–800 tusen kronor med sina egna pengar, bara för att få åka lite bekvämare till jobbet?

Jag kan förstå det om man har förmånsbil via jobbet och får tillgång till en fin bil till en rimlig faktisk kostnad. Jag kan också förstå den som köper en gammal raritet, en entusiastbil eller något som har potential att behålla eller öka i värde. Då finns det åtminstone något mer än själva transporten i ekvationen.

Men en helt vanlig ny bruksbil för nästan en miljon?

Bilen ska ta dig från A till B, kanske i lite bättre stolar och med lite mindre vägljud. Absolut, komfort är trevligt. Men är det verkligen värt flera hundra tusen kronor extra jämfört med en bil för 250–350 tusen?

Pengarna försvinner ju inte bara vid köpet. Du har värdeminskning, försäkring, service och andra kostnader. Efter några år kan du ha bränt flera hundra tusen på att åka lite bekvämare, samtidigt som pengarna hade kunnat ligga investerade och faktiskt göra nytta för dig.

Det jag framför allt undrar är hur många som är helt ärliga mot sig själva när de motiverar köpet.

Hur många köper egentligen en sådan bil för att de uppskattar komforten, och hur många gillar också tanken på att grannen, kollegorna eller folk på parkeringen ska se att de kör en Mercedes?

För handen på hjärtat, hur många andra bryr sig egentligen? De flesta tittar väl på bilen i några sekunder och går sedan vidare med sitt liv. Samtidigt kanske ägaren har lagt en stor del av sitt ekonomiska utrymme på något som tappar värde varje år.

Jag säger inte att man ska leva som en munk och aldrig unna sig något. Man ska självklart använda sina pengar till det man tycker om. Men det är skillnad på att ha råd med något och att det faktiskt är ett vettigt köp.

Så jag är genuint nyfiken

Ni som har köpt en ny bil för 700–900 tusen kronor privat, utan förmånsbil eller andra särskilda upplägg, hur resonerade ni? Var det verkligen körkomforten som motiverade prislappen, eller spelade status och känslan av att ha en fin bil också in?

Och om ni fick välja mellan att köra en bil för 800 000 kr eller att ha exempelvis 600 000 kr extra investerade på börsen och köra en bil för 200 000 kr, vilket hade ni valt?

Jag har funderat på en sak. Hur resonerar egentligen folk som köper en ny Mercedes E-klass för 700–800 tusen kronor med sina egna pengar, bara för att få åka lite bekvämare till jobbet?

Jag kan förstå det om man har förmånsbil via jobbet och får tillgång till en fin bil till en rimlig faktisk kostnad. Jag kan också förstå den som köper en gammal raritet, en entusiastbil eller något som har potential att behålla eller öka i värde. Då finns det åtminstone något mer än själva transporten i ekvationen.

Men en helt vanlig ny bruksbil för nästan en miljon?

Bilen ska ta dig från A till B, kanske i lite bättre stolar och med lite mindre vägljud. Absolut, komfort är trevligt. Men är det verkligen värt flera hundra tusen kronor extra jämfört med en bil för 250–350 tusen?

Pengarna försvinner ju inte bara vid köpet. Du har värdeminskning, försäkring, service och andra kostnader. Efter några år kan du ha bränt flera hundra tusen på att åka lite bekvämare, samtidigt som pengarna hade kunnat ligga investerade och faktiskt göra nytta för dig.

Det jag framför allt undrar är hur många som är helt ärliga mot sig själva när de motiverar köpet.

Hur många köper egentligen en sådan bil för att de uppskattar komforten, och hur många gillar också tanken på att grannen, kollegorna eller folk på parkeringen ska se att de kör en Mercedes?

För handen på hjärtat, hur många andra bryr sig egentligen? De flesta tittar väl på bilen i några sekunder och går sedan vidare med sitt liv. Samtidigt kanske ägaren har lagt en stor del av sitt ekonomiska utrymme på något som tappar värde varje år.

Jag säger inte att man ska leva som en munk och aldrig unna sig något. Man ska självklart använda sina pengar till det man tycker om. Men det är skillnad på att ha råd med något och att det faktiskt är ett vettigt köp.

Så jag är genuint nyfiken

Ni som har köpt en ny bil för 700–900 tusen kronor privat, utan förmånsbil eller andra särskilda upplägg, hur resonerade ni? Var det verkligen körkomforten som motiverade prislappen, eller spelade status och känslan av att ha en fin bil också in?

Och om ni fick välja mellan att köra en bil för 800 000 kr eller att ha exempelvis 600 000 kr extra investerade på börsen och köra en bil för 200 000 kr, vilket hade ni valt?

Ligger allt du köper på premiumnivå? Tänker bostad, kläder, mat, semester och så vidare?

Bostad. Ja.
Kläder. Ja. Förutom Hanes, Nike och under Armour.

Mat. Vad är premium nivå på mat? Köper hälsosam ekoligisk mat.
Semester. Ja.
Och så vidare. Ja

Okej.