Allt läsande av text i långform är positivt i dagens läge. Speciellt när det kommer till barn.
Något en
bibliotekarie av alla människor borde fatta.
Att även bibliotekarier numera tydligen är algoritmknullade köttbottar som tror de är litteraturfantaster för att de får reels om böcker på instagram och kan stava tillräckligt bra för att fråga om sammanfattning hos AI, är bara än mer tecken på desperata behovet av intelligenta barn som vill läsa, de kommer vara en tok-bristvara.
Låt ungen läsa smut om det är det som får hen att läsa.
Något mer respekt om det är en gammal kärring som faktiskt läser men istället missat böckers ökande irrelevans. Men då måste hon ju lagt märke till sjunkande antalet barn på biblioteken genom åren. Å hade då även tagit sitt ansvar och snackat med ungen i första led, och föräldrarna i andra led, inte gått instagramgenerationens route och kastat iväg ett meddelande till Oros-Orvar så är det någon annans problem.
I tillägg, sköt din egen jävla bakgård först och främst. Tycker du det är fel att låna ut smut till barn, låna inte ut smut till barn.
Sliskig porrbutiksägare fattade detta för 50 år sedan. Var det en extra sliskig porrbutiksägare som gjorde det ändå så hade han vett nog att inte samtidigt kontakta myndigheterna om det. För han fattade att det var han som gjorde fel.
Året är 2026. Den sista läskunniga, och än farligare; fritänkande, 10-åringen försöker desperat smuggla ut något läsbart genom själva systemet som försöker förgöra honom. Han svettas och sväljer hårt under vaktens synande blick. Nu var det kört.
Ett pip hörs från vaktens maskin, och både hans kontrollkort och boken lämnas över till honom. Han kunde inte tro det. Han klarade det! Med benen på ryggen flyr han fiendens borg.
Naiv som en 10-åring förstod han inte att systemet hade andra långt mycket värre vapen till hands än en simpel utskällning eller rekommendation om en mer lämplig tråkig barnbok. Först när dom knackade på och försökte ta hans pappa ifrån honom förstod han vikten av sitt tankebrott. Han hade inte kommit undan med att försöka läsa. Ett tyst alarm hade gått raka vägen till Kontrollenheten. Med brinnande avsky förbannade han sig själv - han borde vetat att de ändrat strategi, stramat åt än mer. Det var det som var problemet med att vara den sista läskunniga 10-åringen, han fick göra all rekognosering och informationsinhämtning helt själv.
När de släppte hans far trodde han att han hade klarat sig. Inbillade sig att han vunnit till och med, han hade trots allt hunnit läsa boken innan de grep hans far. Att han än en gång gått rakt i Systemets fälla förstod han aldrig. Traumat av att låna en bok på biblioteket var så stort att han lovade sig själv att aldrig läsa igen. Risken för hans familj var inte värd det.
Det fanns trots allt positiva sidor med lydnad och vara icke litterär. Gemenskapen. Inte längre ensam med en bok i någon vrå. Nu satt han runt ett bord fullt av skolkamrater som gjorde precis samma sak som honom, när tryggt matades korta videoklipp med den dopamin och de åsikter han behövde. Även havet av våldsporr på internet hade han gått miste av om han fortsätt försökt smuggla böcker från biblioteket.
Nej, det var nog rätt bra än då, intalade han sig.