Citat:
Ursprungligen postat av
trustmeiamadoctor
De visste att hon kunde äta utifrån tillväxten och uppmanade henne således till att äta samt observerade symtomen objektivt när hon gjorde detta.
Hon åt ju även i hemmet enligt dig? Så man gjorde väl ingen förändring då?
Jo, doktorn, det gjordes en förändring. Du beskriver den själv: man uppmanade henne att äta. Samtidigt trappades droppet ner, och melatonin och smärtstillande sattes ut.
Skillnaden var inte att hon började äta, utan hur mycket hon åt och varför.
Hemma fick hon en stor del av sin energi via droppet. Föräldrarna pressade henne inte att äta, eftersom de utgick från att droppet täckte behovet. Det var vårdens behandlingsplan de följde. När droppet minskade blev hon hungrigare och åt mer.
Det är ingen mystisk effekt av separationen. Det är vad som händer när man får mindre näring intravenöst.
Och lägg märke till vad du just skrev: vården visste att hon kunde äta, utifrån tillväxten. Då fanns ingenting att avslöja. Det som behövdes var att trappa ner droppet och uppmana henne att äta mer.
Det kunde vården ha sagt till föräldrarna. "Minska droppet, uppmuntra henne att äta, så följer vi upp." Det är ett vårdbeslut, inte ett LVU-beslut.
Så vad krävde egentligen att Elsa skildes från sin familj, och från en pappa som ingen anser var farlig, för att genomföra en nedtrappning som vården själv hade kunnat ordinera?