8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Jo, det prövades i en kontrollerad miljö, dvs jourhemmet. Självfallet hade det varit lämpligt att trappa ner i annan miljö omomständigheterna tillåtit men situationen bedömdes av vården inte vara sådan vilket man i barnskyddsperspektiv måste beakta. Detta har du fått förklarat för dig flera gånger!

Att det står TPN eller PN i orosanmälan har ingen bäring på det beslut som togs av domstol. Snarare så vore det mer anmärkningsvärt om man skrev PN då detta skulle innebära att matintaget kraftigt underrapporterats.

Då är vi återigen på ett patientsäkerhets- och barnskyddsperspektiv igen. Tror du själv att VH hade lyft nedtrappning av behandling i kontakt med ny vårdgivare? Hade det förändrat läget? Snarast skapar det en riskfylld situation där de ovetandes av diskrepansen i den kliniska bilden skulle kunna fortsätta med medicinska insatser där broms var det rätta alternativet.

Återigen, med tanke på den nära kontakt som mamman och barnet hade, tror du det hade fungerat för pappans sida att hålla den borta?

Hade relationen mellan biopappan och mamman försämrats om det hade gått? Tveklöst så. Vilket hade försämrat för Elsa att ha en bra kontakt mellan båda sina föräldrar framledes.

Ett mildare alternativ bedömdes inte vara tillämpligt i detta fallet. Så enkelt är det.

Det är lätt att leka Captain Hindsight och säga vad man borde ha gjort. För det är ofta enkelt i efterhand. Men soc hade mycket väl kunnat få kritik i efterhand för att man inte agerade hårdare tidigare. Precis som att vi nu kritiserar vården för att ha dröjt med orosanmälan.

Du har rätt i att LVU inte handlar om skuld. Men det handlar om bevis. Enligt 2 § LVU ska det finnas en påtaglig risk, grundad på konkreta omständigheter och inte på misstankar eller hypoteser. Det är just därför granskningarna kritiserar att BGSI skrevs ut som fakta tre gånger medan polisutredningen pågick.

Säg att vården behövde arbeta med Elsa utan påverkan från mamman. Det är ett argument för att begränsa mammans inflytande, inte för att stänga ute alla.

Det förklarar inte varför:

1. pappan aldrig bedömdes som placeringsalternativ, trots att han var vårdnadshavare

2. placering med pappan på utredningshem aldrig prövades, vilket hade gett vården exakt den arbetsro du beskriver, under kontroll

3. syskon och nätverk också stängdes ute

4. umgänget låg kvar på ett brev i veckan även efter att polisutredningen lagts ner och Elsa blivit bättre

Varje begränsning av umgänget enligt 14 § LVU måste vara nödvändig och prövas individuellt. Ingen sådan prövning gjordes för pappan, enligt både Ensolution och Lex Sarah-rapporten.

Skyddsbehov är inte en blankofullmakt. Man får släcka branden, men man får inte riva grannhusen i förebyggande syfte och sedan kalla det brandskydd.

Det är något fundamentalt som saknas i ditt tänkande, vilket gör det omöjligt att resonera med dig – även när du har skippat AI:n. Har du någonsin arbetat i en projektgrupp med uppdrag att producera och leverera någonting i samarbete med andra människor?

Om det inte går att samarbeta med en enskild person kan hela projektet misslyckas. Är det något du kan förstå?

Om en sådan person har en direkt påverkan på andra i gruppen, uppstår samma problem även om personen inte är fysiskt närvarande i rummet. Är det något du kan förstå?

Det är exakt det här problemet som vården uppenbart har haft med mamman. Hennes oförmåga att samarbeta har blockerat den grupp av människor som behövs för att säkerställa Elsas vård och omsorg. Kan du förstå det?

Doktorn, du blandar ihop bedömningar med fakta. "Vården bedömde" och "soc bedömde" är påståenden som ska prövas, inte slutsatser som ska accepteras. Det är det rättssäkerhet betyder.

Jourhemmet var inget kontrollerat test. Under samma period ändrades den medicinska behandlingen, och felaktiga näringsuppgifter korrigerades. Lex Sarah-rapporten säger uttryckligen att detta är en annan möjlig förklaring till förbättringen, och att det är en brist att den aldrig prövades. Ett test där två variabler ändras samtidigt bevisar ingenting om någon av dem.

"Bedömdes inte vara tillämpligt. Så enkelt är det." Nej, så enkelt är det inte. En bedömning måste vara dokumenterad och motiverad. Ensolution konstaterar att det saknas en dokumenterad proportionalitets- och konsekvensanalys. Det fanns ingen utredningsplan, och pappan bedömdes aldrig. Att domstolen fattade ett beslut gör inte underlaget till fakta. Domstolen prövar det material soc lämnar in. Om materialet innehåller fel blir beslutet fel.

Dropp motsvarade cirka 40 % av intaget vid placeringen, och sjukvården har själv korrigerat uppgifterna. Felaktiga premisser i anmälan blir felaktiga premisser i beslutet. Din egen tolkning, att det skulle tyda på underrapporterat matintag, är också en hypotes.

"Tror du pappan hade klarat det?" Det är precis poängen. Ingen vet, för ingen undersökte det. "Tror du" är inte en utredning. Det var soc som skulle ta reda på svaret, inte du och jag i en kommentarstråd.

Relationen mellan föräldrarna? Det var vårdplanen som i praktiken villkorade återförening med att den ena föräldern tog avstånd från den andra. Soc skapade alltså själva den konflikt du varnar för.

Captain Hindsight? Kritiken gäller vad som borde ha prövats då, med det som fanns då: samtycke, pappan, nätverket, utredningshem. Dessutom fortsatte det efter att polisutredningen lades ner och Elsa blev frisk. Då låg umgänget fortfarande kvar på ett brev i veckan. Omprövningarna var enligt Lex Sarah-rapporten "formella men inte reella". Det är inte efterklokhet, det är löpande underlåtenhet.

Att vården dröjde med en orosanmälan är inte ett argument för att soc ska slippa utreda ordentligt.

Ja, jag förstår projektarbete. Låt oss använda din liknelse fullt ut.

Om en person i en projektgrupp blockerar arbetet hanterar man den personen. Man sparkar inte hela gruppen. Man stänger inte ute den andra projektledaren som ingen ens har pratat med. Man ger inte deltagarna ett brev i veckan och kallar det samarbete.

Det är just där din liknelse slutar fungera för soc. Pappan var vårdnadshavare, men han utreddes aldrig och prövades aldrig som placeringsalternativ. Ändå behandlades han som om han var samma problem som mamman.

Syskonen och nätverket stängdes också ute. Om problemet var mammans samarbetsförmåga finns det ingen logik i att straffa alla andra för det.

Dessutom är "svår att samarbeta med" inte en LVU-grund. Lex Sarah-rapporten noterar att anmälningarna kom efter att föräldrarna kritiserat vården. Den invändningen avfärdades utan motivering.

Överläkaren som ledde anmälan beskrev inte medveten vanvård, utan en nära relation där symtom övertolkades.

En förälder som ifrågasätter vården är inte automatiskt en fara för sitt barn. Hade det varit så skulle hälften av alla föräldrar till kroniskt sjuka barn vara LVU-fall.

Så min fråga står kvar: vilken dokumentation visar att pappan utgjorde en risk?

Efter att ha läst att pappa Joachim försökte skicka leksaker till Elsa efter att hon blev omhändertagen men dessa kom lika snabbt tillbaka i retur för att socialtjänsten var rädda för att man skulle plantera in spår utrustning i dessa gosse djur och det faktum att Wilma inte heller var ett alternativ trots sin nära relation till Elsa så förstår jag hur hårt man från vården har tryckt på mbp... detta har absolut ingenting med omvårdnaden att göra utan Ingrid segerberg har till 100% styrt vad som än står i nåt domskäl...cth har gått loss på detta...wase jävade ut sig pga sin nära relation till Victoria (han har varit hennes lärare och känner henne) hur har han tänkt kan man undra... kände han samma oro för att Victoria var kapabel att döda sitt eget barn?? Detta fall är sååå sjukt på ALLA plan...

Du missade hela liknelsen och det visar att du inte förstår problemet med mammans direkta och indirekta påverkan på vården och omsorgen för Elsa. Hade du haft probleminsikt hade du inte börjat prata om projektledaren eller andra i gruppen. Du bad antagligen din AI om hjälp med svaret och den förstod inte kontexten.

Det räcker att titta på hur mamman driver Fallet Elsa för att förstå hur drivande och dominerande hon kan vara. Det är uppenbart att vården upplevde det nödvändigt att isolera all sådan påverkan, även via närstående, för att kunna ge Elsa en säker vård.

Jag är säker på att mammans IVO-anmälan och orosanmälningarna innehåller den dokumentation som behövs för att inse detta. Varför skulle mamman annars inte visat dessa handlingar när allt annat om Elsa har exponerats på ett sätt som saknar motstycke?

En fråga till systemriddarna i tråden:
Ni har ägnat tusentals kommentarer åt Victoria. Nu vill jag att ni gör samma sak med pappan.

Elsa skildes från båda sina föräldrar i sju månader. Om det var nödvändigt finns det dokumenterat varför pappan var en risk för henne.

Så plocka fram det:
Vad gjorde pappan som utsatte Elsa för fara?
I vilken handling står det, och vilket datum?

Varför kunde han inte vara den trygga föräldern när det var mamman man misstänkte?

Det enda jag har hittat är vad Lex Sarah-rapporten skriver: att pappan "bedömdes utifrån att han inte höll med om slutsatsen".
Det är hela underlaget. Han gjorde ingenting. Han höll bara inte med.

Och det säger något om hela utredningen. När misstanken mot mamman var utgångspunkten blev varje förälder som inte delade den en del av problemet. Pappan bedömdes inte utifrån vad han gjorde, utan utifrån att han inte trodde på MbP-teorin.

Att inte hålla med socialtjänsten räckte för att förlora kontakten med sitt barn.

Ni har krävt dokumentation av allt Victoria sagt och gjort. Nu är det er tur. Var är dokumentationen om pappan?

Jag tror också innehållet i IVO-anmälan är väsentlig för att förstå dynamiken mellan mamman och vården. Synd att hon valt att inte publicera den. Dock förståeligt eftersom den inte lär tala till ”Fallet Elsa”:s fördel.

Tack, Totius. Du har just bekräftat det jag skrev.
Du säger att vården ville isolera mammans påverkan "även via närstående".

Pappan skildes alltså från sin dotter i sju månader, inte för något han gjorde, utan för att han var gift med fel person. Det är ingen riskbedömning av pappan. Det är guilt by association.

Och lägg märke till ordet: vården "upplevde" det nödvändigt. En upplevelse är ingen dokumentation. En umgängesbegränsning enligt LVU ska vara nödvändig och bedömas för varje förälder för sig.

Sedan säger du att man förstår hur dominerande mamman är genom att titta på hur hon driver Fallet Elsa i dag. Men det kampanjarbetet började efter att Elsa tagits ifrån henne. Du använder alltså hennes reaktion på ingreppet som bevis för att ingreppet var rätt. En mamma som slåss offentligt för att få tillbaka sitt barn blir beviset för att hon inte borde ha fått behålla det. Det är samma cirkelresonemang som genomsyrade utredningen.

Och till sist: du är "säker på" att IVO-anmälan och orosanmälningarna innehåller dokumentationen. Du har inte sett dem. Igen. Först var du säker på vad Lex Sarah-utredningen innehöll, utan att ha läst den. Nu är du säker på vad orosanmälningarna innehåller, utan att ha läst dem.

Att mamman inte har publicerat dem bevisar ingenting om vad de innehåller. Och det är inte hon som ska bevisa att pappan inte var farlig. Det är socialtjänsten som ska ha dokumenterat att han var det.

Det finns ingen här som påstår att pappan var farlig vilket torde vara tydligt även för din del. Det fanns dock en orosanmälan avseende hans omsorgsförmåga 2023. Oklart vartifrån den kom.

Men som tidigare har förtydligats för dig 1000 gånger vid detta laget så var det inte att han var farlig som motiverade beslutet att inte överväga placering där.

Du borde skämmas efter alla tålmodiga svar du fått. Det finns massor av föräldrar och andra som inget hellre vill än att få hjälp från vården, socialtjänsten och LSS men bollas runt, hamnar mellan stolarna eller i årslånga köer för att få hjälp. SIP är lag sedan 2010 men har aldrig fungerat. Varför skriver inte medierna om det?

Istället ser vi spaltmetrar om Fallet Elsa och föräldrar som fått allt från specialistvård på Akademiska till LSS-insatser på heltid dygnet runt men trots det själva inte visat någon vilja att samverka inom de regelverk som finns. Detta gör medierna stort drama av.

Konsekvensen är nu att människor skräms från att söka vård på grund av mediedrevet. Det är så sjukt som det kan bli.

Medierna borde göra om, göra rätt och rikta ljuset mot bristerna i LSS-utförandet i Elsas fall. Och sedan borde man göra artikelserier om alla de som står utan hjälp från vården, socialtjänsten och LSS istället. Och kräva svar på varför SIP fortfarande inte fungerar efter 16 år.