Citat:
Ursprungligen postat av
kurt-sune
Du skriver själv det avgörande: "Det är vården som beslutar. Inte mamman." Då ligger lösningen på risken du beskriver i vårdens egna händer. Ville vården inte göra en kolektomi kunde vården säga nej. Ville vården trappa ner kunde vården trappa ner. Ingen av de sakerna kräver att barnet tas från sin familj. Att en förälder tar upp ett alternativ från en föreläsning gör det inte till ett beslut.
Du skriver också att vården "sannolikt" visste att symtombilden inte överensstämde med verkligheten. Sannolikt. Det är just det som borde ha prövats, inte antagits.
Och kommunikationen var inte så ensidig som du beskriver. Det fanns en pappa, det fanns en assistent som förde matdagbok och lämnade den till läkaren, och det fanns barnkirurgens uppgifter, som enligt Lex Sarah-rapporten stod som "ej inkommit" och aldrig vägdes in.
Sedan säger du att du inte är lika säker på att situationen hade kunnat lösas hemma eller på ett utredningshem. Men LVU bygger inte på att någon är osäker på om mildare alternativ fungerar. Den bygger på att man har prövat eller visat att de inte räcker. Ensolution konstaterade att de aldrig prövades.
Så frågan är inte om situationen var svår. Det var den. Frågan är varför den svåraste situationen löstes med det mest ingripande alternativet, utan att de mildare ens prövades.
Tänker du själv att det under omständigheterna som var under året som ledde upp till LVU hade gått att genomföra en nedtrappning?
VH själva lägger ju skuld på vården utifrån ett feldoserat dropp. Hur går detta ihop med att hon åt i hemmet och en plan kring nedtrappning av detta?
Vården är beslutsfattare men behöver en allians med VH för att detta ska fungera. Den dog helt i samband med orosanmälan till IVO och man förstår då helt vårdens beslut av att dra i handbromsen.
Tänker du själv att det hade fungerat att pappan skulle ha ensam vårdnad och isolerat Elsa från mammans inflytande (vilket utifrån situationen med förstärkning av symtom bedömdes nödvändig)? Jag är väldigt tveksam men vi kanske har olika bild?
Du anammar ett sedvanligt vetenskapligt förhållningssätt till detta. Att man ska pröva allt annat man tar till LVU. Vad betyder detta för Elsa under tiden? Ska hon fortsätta må dåligt under säg ett halvårs tid utifrån misstanken från vården bara för att säkerställa att mindra ingripande alternativ kan uteslutas?
Det är inget lätt beslut att ta under omständigheterna.