Citat:
Ursprungligen postat av
1ulvius9
Vänstersidan verkar tro att de har för svagt stöd i opinionen för att gå fram som ett gemensamt vänsteralternativ och att det inte skadar dem bland väljarna i någon större grad. S:s hopp verkar vara att flera borgerliga partier permanent ska hoppa över till mitten.
C tänker att det finns ett unikt nischat politiskt utrymme som höger-anti-sd parti som är välvilligt inställt till vänstersidan, ingen annan spelar med i det spelet så det blockerar hela riksdagen, nu blir de som ett slags politiska vildar i riksdagen fast enade internt, än så länge. De verkar inte vilja bli ett borgerligt stödparti igen, men ljuset kanske snart går upp för väljarna här.
Resultaten är en röd-röd-grön-grön röra.
Bra beskrivning av C - ett gäng enade politiska vildar i riksdan. (Undrar om det dyker upp i Oisins kommentar imorgon, han verkar hämta en del slagfärdiga uttryck i sina texter härifrån.

)
Jag tycker att de är förvirrade i sin politik. Å ena sidan står de för marknadshyror, skattesänkningar och en liberal politik som fokuserar på att individen ska ha stort självbestämmande och kunna vara ”sin egen lyckas smed”. Men å andra sidan så ställer de sig nära partier som fokuserar på kollektivet istället för individen, och som därför vill ha skattehöjningar för att kunna omfördela och jämna ut mellan individerna. Dvs mindre självbestämmande för individen. Jag förstår att de som Thand sa idag inte ser att de kan sitta i regering med partier som är så olika dem. Vad jag inte kan förstå är vad de öht gör på den kanten. De verkar tycka att vänstern är snälla och medmänskliga och då vill de vara där för det känns bra, men å andra sidan håller de inte alls med om deras politik så de kan inte vara för nära. C känns väldigt ambivalenta och känslostyrda.