8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Men Linda-Olivia, en av personerna bakom Elsas rätt, har ju själv beskrivit vad som förändrades efter placeringen. Enligt henne fick jourhemmet instruktioner om att Elsa skulle äta mer vanlig mat. Melatonin och smärtstillande medicin vid behov sattes också ut.

Läckberg skriver samtidigt att Elsa hade svårt att äta och att föräldrarna därför inte pressade henne, eftersom de trodde att näringsbehovet täcktes av droppet.

En läkare har dessutom uppgett att dokumentationen om förändringar i Elsas mående inte kom in i tid, vilket försvårade möjligheten att följa hennes tillstånd och göra aktuella bedömningar.

Självklart ansvarar vården för ordinationerna. Men hur ska vården kunna anpassa behandlingen om viktig information om barnets mående inte kommer fram i tid?

Och vem dokumenterade egentligen hur Elsa reagerade på olika livsmedel och vilka symtom som uppstod? Även det är väl relevant innan man lägger hela ansvaret på vården?

Det här går inte ihop. Om kommunens bedömning av om det förelåg ett missförhållande inte är klar, kan ingen veta att det inte förelåg något. Då finns det ingen bedömning att hänvisa till.

Du säger att IVO inte har något Lex Sarah-relaterat om Elsa. Det kan betyda att ingen anmälan gjorts, att den inte registrerats ännu, eller att ärendet är under handläggning. Inget av det är samma sak som att ingen risk eller skada förelåg.

Vem på IVO sa det här, vilket datum, och vad var det exakt som sades? Finns det ett diarienummer eller en skriftlig bekräftelse? Om svaret är “ingen anmälan har kommit in” är det en annan sak än “inget missförhållande förelåg”, och du skriver som om det vore det senare.

Så länge du inte kan peka på en bedömning eller ett beslut har du ingen grund för att påstå att det inte fanns något.

Doktorn, du säger själv att behandling och nedtrappning är en samverkan. Då kan det inte vara bara Victorias fel. Och du har tidigare skrivit att vården ansvarar för ordinationerna. Feedback från vårdnadshavare är ett underlag. Den medicinska bedömningen gör vården.

Om vården misstänkte att mammans uppgifter inte stämde fanns det ett självklart nästa steg: att pröva dem under observation, på sjukhus eller på ett utredningshem, vilket mamman själv var beredd att gå med på. Då hade man kunnat se om Elsa kunde äta och om maten gav smärta, utan att isolera henne från hela familjen i månader.

Så frågorna kvarstår:

Var finns det dokumenterat att mammans uppgifter om Elsas ätande och smärta var felaktiga, och inte bara att de skiljde sig från jourhemmets?

Varför prövades inte uppgifterna under observation innan man valde totalisolering?
Om vården var beroende av feedback, varför skulle pappan inte kunna ge den? Han utreddes aldrig på riktigt.

Vid placeringen ändrade alltså vården behandlingen: mer vanlig mat, och melatonin och smärtstillande vid behov sattes ut. Du skriver själv att vården ansvarar för ordinationerna. Då var det vårdbeslut, och de hade kunnat fattas utan att Elsa isolerades från sin familj, på ett utredningshem eller hos pappan.

Och här finns det verkliga problemet. När man ändrar behandlingen och miljön samtidigt går det inte att avgöra vad som gjorde att Elsa blev bättre. Ändå användes förbättringen i jourhemmet som bevis mot mamman.

Om Läckbergs uppgift stämmer, att föräldrarna inte pressade Elsa att äta eftersom de trodde att droppet täckte näringsbehovet: vem ordinerade droppet? Visste vården att hon åt lite? Föräldrar som följer en ordination kan inte ha brustit i omsorgen.

Du hänvisar till en läkare som sagt att dokumentationen inte kom in i tid. Vilken läkare, var står det, och vilken period gäller det? Vems dokumentation var det som dröjde? Lex Sarah-rapporten visar att det var utredningen som lät barnkirurgens uppgifter stå som “ej inkommit” och aldrig vägde in dem.

Du frågar vem som dokumenterade Elsas reaktioner på livsmedel. Det ska framgå av journalerna. Vilka anteckningar visar att föräldrarna inte rapporterade, eller att deras uppgifter var fel?

Ingen lägger “hela ansvaret” på vården. Frågan är vilket underlag som fanns för det mest ingripande alternativet, och det har ingen av er kunnat visa.

Lilla My är ute och cyklar så det stänker om det! Hon försöker använda byråkratiska tidsfrister för att låtsas som att ett Lex Sarah-ärende inte existerar.


Det finns ingen magisk "21 september-gräns" där en utredning upphör att existera om den inte skickats in.

En Lex Sarah-utredning tar ofta flera månader att färdigställa internt hos en kommun innan den slutgiltiga utredningsrapporten skickas över till IVO. Att utredningen fortfarande pågår eller är omfångsrik betyder inte att händelsen "inte hänt".

Procedur hos IVO: Interna avvikelser och Lex Sarah-anmälningar registreras först fullt ut som tillsynsärenden hos IVO när kommunens/regionens egen lex Sarah-utredning är helt slutförd och inkommen.

Att IVO i ett pågående skede inte har ett avslutat ärende i sina rullor är standardförfarande, det bevisar noll och ingenting om händelsens allvar.

"Bara administrativa brister"? Att kalla systematiska felberäkningar av näringsdropp (TPN), felaktiga läkarintyg som lett till tvångsseparering av ett barn, och vinklade beslutsunderlag för ”klantiga och administrativa brister” är helt häpnadsväckande.

När behandlande läkare under svuren ed erkänner att orosanmälan om näringsdroppet var felaktig, rör det sig om dokumenterade missförhållanden.

Att Lilla My ringer en växelsamtal hos IVO och tolkar att "ärendet inte finns ännu" som att ingen skada skett, visar bara att hon överhuvudtaget inte förstår hur en Lex Sarah-process fungerar från avvikelse till färdig IVO-tillsyn!

Nu vet ni det, så nu kan ni bortse från vad denna mytoman skriver i fortsättningen och vänta in vad Lex Sarah-utredningen kommer fram till. Det kan dröja flera veckor till innan den kommer, och media kommer att rapportera om det när det sker.

Du som är mer påläst om detta än vad jag är...det har här hävdats hela tiden att Elsa hade normal vikt och inte alls var undernärd enl dom provtagningar som man hävdar att det har gjorts... ändå så får jag fram detta via sökningar..

Vårdens ursprungliga argument: När orosanmälan gjordes och Elsa placerades i jourhem påstod vården initialt att Elsa fick "full näring" via sitt dropp. När hon sedan började gå upp i vikt och må bättre i jourhemmet tog socialtjänsten och läkarna detta som ett bevis på att föräldrarna tidigare medvetet hade svält eller misshandlat henne genom att manipulera vården (misstänkt Münchhausen by proxy).
Journalerna talade emot läkarna: Sveriges Radios granskning (Kaliber/Ekot) visade att Elsas droppnivåer i själva verket inte hade höjts under den första tiden i jourhemmet. Den viktuppgång som läkarna och socialtjänsten tillskrev miljöombytet berodde i stället på att Elsa i jourhemmet hade börjat kunna äta vanlig mat i större utsträckning – en utveckling som föräldrarna och tidigare journaler redan hade dokumenterat innan omhändertagandet.
Kritik om felbehandling: Eftersom läkaren varit medveten om att droppet låg på 40 procent men informationen som gick till socialtjänsten gav sken av att hon låg på fullt dropp, har fallet beskrivits som en allvarlig medicinsk felbehandling och brist i kommunikationen. Trots detta har Universitetssjukhuset Örebro (USÖ) valt att inte göra en Lex Maria-anmälan gällande hanteringen

Det är en samverkan. Men det är som att säga att det är enkelt att föra en dialog om något när den andra parten är knäpptyst eller skriker. Det omöjliggör en vettig medicinsk bedömning. Vården får då istället gå på objektiva variabler såsom till växt och prover vilka, såvitt vi vet (åtminstone till sista året) var helt normala.

Men precis som du säger. Om uppgifterna inte stämde, vilket i sig är en solklar grund för orosanmälan till soc, så borde vården ha agerat.

Nu ber du mig hävisa till journalen vilken jag inte har. Jag kan vara hänvisa till domarna eller LEs intervju där detta tydligt uttrycks (med enstaka undantag under en sommar). Vården förefaller ha dokumenterat slarvigt vilket är ett klart problem. Men återigen betyder inte detta att vårdens version av förloppet är fel.

Resterande av det du frågar har du redan fått svar på. Jag tänker inte bidra till rundgång i tråden genom att svara på detta.

Ja, fast det här är påståenden och anklagelser riktade mot Victoria. Var finns journalanteckningen, primärkällan, som visar att det inte gick att föra en dialog med henne? Det vi vet är att det fanns en konflikt, att hon ville byta vårdgivare och att hon gjorde en IVO-anmälan.

I en LVU-process är det socialtjänsten som skriver utredningen, och det är den som domstolen i första hand utgår från. Läser man primärkällorna, alltså materialet socialtjänsten byggde sin utredning på, går det att göra andra tolkningar och se hur informationen har skruvats på vägen.

Påståendet att Victoria inte kunde kommunicera med vården är ett sådant exempel. Därför frågar jag: var är journalanteckningen där det står att hon inte gav vården korrekt information? Jag hittar den inte. Snarare tvärtom. Det står i domarna att L.E. inte ansåg att hon hittade på symtom eller ville skada Elsa.

Vilka uppgifter har inte stämt? Var är journalanteckningen?

Jasså, nu kan du inte visa journalen, men du kräver att jag ska ha den?

Mycket tyder på att det är vården som gjort bort sig rejält i det här fallet, och att Victoria hade fog för sin oro. Socialtjänsten gick på vårdens bild och ansökte om LVU, men till slut fick Elsa flytta hem igen.

Det här går inte ihop, doktorn. Vården initierade en tvångsprocess som sedan sköttes bakom sekretess, där vårdens egna eventuella misstag aldrig prövades. Det höll på att kosta en familj sitt barn.

Det är oerhört allvarligt och en grov förtroendeskada för vården. “Tänk om de målar upp ett skräckscenario och socialtjänsten tar vårt barn?” Så tänker tyvärr många föräldrar i liknande situationer nu. Det gynnar inga barn. Effekten blir den motsatta.

Rundgången uppstår när man upprepar beskyllningarna från domarna 2025, som byggde på socialtjänstens utredning, utan att alla primärkällor hade gåtts igenom. När de väl granskades framträdde en annan bild, en bild som stödjer Victorias berättelse.

Och det är inte bara Victoria. Journalister, jurister från Centrum för rättvisa, interna visselblåsare, fyra av kommunens egna handläggare och en oberoende granskare, Ensolution, har kritiserat hur ärendet hanterades. Läs den nya informationen, så slipper vi rundgången.

Att Elsa följde sina vikt- och längdkurvor betyder att den totala näringen räckte för normal tillväxt. Ett svältande barn faller nedåt på kurvan. Att hon gick upp i jourhemmet motsäger inte det. Om droppet låg kvar på samma nivå och hon började äta mer vanlig mat, fick hon helt enkelt mer energi. Det visar att hon åt mer, inte att hon svalt innan. För att visa att hon varit undernärd måste man peka på att hon föll på sin kurva före placeringen. Var står det?

Kanske något för systemriddarna att fundera på?

Det verkar ju snarare det är vården som brustit i kommunikationen, men Victoria fick skulden för vårdens grova misstag.

Argumentet att hon inte alls haft kalorie underskottet innan omhändertagande motsägs av att hon gått upp i vikt på jourhemmet... Doktorn och Totius har varit väldigt klara i sin argumentation över detta att hon fått i sig 100% av sitt näringsbehov redan innan omhändertagande...för att nå tillväxt så krävs ungefär 70% av näringsbehov...en skillnad på 30% vilket motsvaraar 650-700 kcal för nån som har ett näringsbehov på 2000-2100 kcal

Det som framkommer i domen i juli 2025 är att Elsa inte gått ner i vikt när droppet minskades. Det du och Kurre har postat är AI-hallucinationer. Kurre är mästare på det.

Någon viktuppgång har alltså inte framkommit i tillgängliga handlingar i ärendet.

Se vidare mitt inlägg den 29/8 gällande näring för normal tillväxt:
(FB) 8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Förklaringen är att hon fick i sig mat via munnen. Men läkarna var inte intresserade av Elsas kostdagbok. De utgick från att droppet täckte hela näringsbehovet.

Det som verkar ha hänt är att domstolen inte förstod hur stort haveriet var. Domstolen är inte heller vårdutbildad, och de som var det hade ingen anledning att lyfta fram vårdens egna misstag.