8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Doktorn, om skolmaten: där har du inte haft fel. Wilma har bekräftat att Elsa inte åt i skolan, och det har jag inte ifrågasatt. Felet ligger inte i det. Felet ligger i vad du räknar ut utifrån det.

Din räkning ser ut så här: droppet täckte 40 procent, alltså måste hon ha ätit 60 procent hemma, alltså motsvarar det mer än en halv capricciosa om dagen, alltså borde föräldrarna ha rapporterat det. Det finns fyra svaga länkar:

1. Du räknar med ett fast energibehov. “Ett barn i en viss ålder har ett visst näringsbehov”, skrev du. Men behovet varierar med vikt, längd, tillväxttakt och aktivitet. Elsa var ofta trött, hade mycket ont och var borta från skolan en stor del av tiden. Ett barn som rör sig lite behöver mindre energi än ett barn i samma ålder som springer runt på rasterna. Vilket energibehov har du räknat med, och var kommer det ifrån?

2. Du förutsätter normal tillväxt. Om Elsa växte normalt, behövde hon ett fullt energiintag. Om hon växte långsamt eller stod still i vikt, var intaget lägre, och då krymper de “saknade” 60 procenten. Har du sett hennes tillväxtkurva? Det har inte jag.

3. Du jämför en siffra med ett intryck. Att intaget var “mycket sparsamt” är en beskrivning, inte en mätning. Ingen förde matdagbok. Du ställer alltså en uträknad procentsats mot ett ord, och kallar skillnaden en diskrepans. Det är ingen mätning, det är två uppskattningar som inte stämmer med varandra.

4. Capricciosan. Det låter mycket, en halv pizza om dagen. Men det är inte så ett sjukt barn äter. Det är en yoghurt på förmiddagen, några tuggor till lunch, en smörgås på eftermiddagen och lite mellanmål på kvällen. Utspritt över en dag hemma, eftersom hon ofta var hemma från skolan. Ingen ser det som “en halv pizza”, för det ser aldrig ut som en.

Så felet är inte att du har räknat fel. Felet är att du räknar med siffror som ingen av oss har, och sedan behandlar resultatet som ett faktum. Om det här var avgörande, borde någon ha mätt det. Ett utredningshem hade gjort det på några veckor.

1. Ett normalt energibehov som täcker grunden för tillväxt.

2. Enligt det vi vet av vården så har mätning av vikt och längd skett kontinuerligt och visar normala värden.

3. Mycket sparsamt är inte 50%+ procent.

4. Agerar man som en förälder vars ansvar det är att se över och rapportera matintaget för ett barn med dropp så kommer man snabbt fram till att alla småtuggor faktiskt motsvarar en hel del mat. Samt att därefter rapportera detta till vården.

Felet är att du är totalt låst i din sanning och försvarar den oavsett vad som kommer fram.

Det vi vet nu är att ord står mot ord och att mycket har kommit fram i efterhand vilket är anmärkningsvärt i sammanhanget.

Jag vet inte exakt vad som hänt. Inte du heller.

Men det gäller att ha kritisks glasögon på sig åt båda hållen.

Vården mätte Elsa regelbundet och såg att hon växte normalt. Samtidigt stod det i vårdens journal att droppet täckte i princip hela hennes näringsbehov. Vården hade alltså under lång tid både tillväxtkurvorna och ordinationen framför sig. Om normal tillväxt med ett dropp som bara täcker 40 procent är så uppenbart orimligt som du säger, varför upptäckte inte vården det?

Det är vården som har utbildningen, mätningarna och ordinationen. Med ditt resonemang i punkt 4 borde vården “snabbt ha kommit fram till” att något inte stämde. Men det gjorde den inte. Felet upptäcktes under domstolsprocessen.

Och normal tillväxt betyder en sak till: Elsa fick tillräckligt med näring. Hon svalt inte. Hon matades, hemma. Det som brast, i din version, var rapporteringen. Inte omsorgen om att hon fick mat.

“Du är låst i din sanning.” Du skriver: “Jag vet inte exakt vad som hänt. Inte du heller. Men det gäller att ha kritiska glasögon åt båda hållen.” Där är vi helt överens. Så låt oss använda dem åt båda hållen:

• Du har kallat det ett “faktum” och “tveklöst” att föräldrarna brast. Är det kritiska glasögon?

• Du kallade ett friserat intyg från vården “en storm i ett vattenglas”. Är det kritiska glasögon?

• Du skriver att mycket har kommit fram i efterhand, och att det är anmärkningsvärt. Ja. Men det som har kommit fram är att vårdens siffra om droppet var fel, och att misshandelsanklagelsen var grundlös.

Det är inte föräldrarna som har ändrat sin berättelse. Det är vårdens uppgifter som har visat sig vara felaktiga.

Om vi båda ska ha kritiska glasögon, då gäller de vården också. Och då ser man att den som hade mätningarna, utbildningen och ansvaret för ordinationen var vården, inte föräldrarna.

Borde det inte dessutom vara särskilt viktigt vid PIPO att dokumentera inte bara hur mycket barnet äter, utan också vad hon äter och hur magen reagerar efteråt?

En matdagbok handlar ju inte enbart om kalorier, utan också om att kartlägga vilka livsmedel som fungerar, vilka som orsakar besvär och om toleransen förändras över tid.

Hur ska vården annars få ett tillförlitligt underlag för att bedöma både näringsbehovet och möjligheten att successivt öka mängden vanlig mat?

900 / 0,40 = 2 250-900=1350kcal
Sahlgrenska höll inte med dig... dom bedriver specialist vård på PIPO... vad är din merit förteckning på PIPO??

Allt du skriver om matdagboken stämmer. Den handlar inte bara om kalorier, utan om vad barnet äter, hur magen reagerar och hur toleransen förändras. Vid PIPO är det särskilt viktigt.

Och det är just därför man måste läsa all information, inte bara de delar som passar in i bilden.

Det fanns en matdagbok. Assistenten Wilma förde den, och försökte lämna över den till vården. Läkaren var inte intresserad av den. Svaret var att droppet täckte allt.

Så det underlag du efterfrågar, det som skulle visa vad Elsa åt, hur hon reagerade och om man kunde öka den vanliga maten, erbjöds vården. Vården tackade nej, med hänvisning till en siffra om droppet som vårdens egen läkare senare har bekräftat i domstol var fel.

Och föräldrarna ville precis det du beskriver: successivt öka den vanliga maten och sänka droppet. Enligt JO-anmälan finns det journalanteckningar som stöder det (p. 2.5.1).

Så frågan “hur ska vården annars få ett tillförlitligt underlag?” har ett enkelt svar: genom att ta emot det när det lämnas över. Det som brast var inte att föräldrarna och assistenten inte dokumenterade. Det som brast var att vården inte ville se dokumentationen.

Och samtidigt har systemriddarna i tråden i flera dagar hävdat att föräldrarna och assistenten “aldrig rapporterade” matintaget, och att det var en omsorgsbrist på en nivå där LVU kan motiveras.

Nej, det var så långt jag förstår denna diskrepans som var en stor del av grunden till att man började ifrågasätta informationen man fick av mamman. Felet upptäcktes inte under domstolsprocessen. Jag är tämligen säker på att detta framgår av domsluten men jag hinner inte kolla nu.

Hon matades hemma ja. Hade hon svultit så hade aldrig vården reagerat som den gjorde. Diskrepansen återigen. Du vet.

Måhända att jag låter kritisk mot VH men detta är enbart för att den mediala bilden ter sig vinklad. Jag har även lyft kritik mot vården här. Har du kritiserat VHs agerande någon gång? Ifrågasatt?

Självklart. Ytterst centralt för alla barn med PIPO!

Du ställer frågor som redan har besvarats, gång på gång, i den här tråden.

Ja, en matdagbok är viktig vid PIPO. Ja, den handlar om mer än kalorier. Det har ingen ifrågasatt.

Men det fanns en. Wilma förde den och försökte lämna över den till vården. Läkaren var inte intresserad, och svaret var att droppet täckte allt. Det droppet täckte i själva verket 40 procent, enligt vårdens egen läkare i domstol.

Föräldrarna ville öka den vanliga maten och sänka droppet, och det stöds av journalanteckningar enligt JO-anmälan (p. 2.5.1).

Allt det här har redan kommit fram. Ändå ställer du frågan igen, som om svaret inte fanns. Det ser inte ut som att du vill förstå. Det ser ut som att du vill hålla frågan öppen, så att det alltid finns något kvar att problematisera.

Så jag frågar dig rakt: vad är det, konkret, i det som redan har utretts, som du menar inte stämmer?

Byt ut 0,4 mot 0,6 så ska du se att det stämmer...

Doktorn, du skriver att du är “tämligen säker” på att felet inte upptäcktes under domstolsprocessen, men att du “inte hinner kolla”. Du som i en vecka har krävt exakta citat av mig.

Jag har kollat. Enligt JO-anmälan (p. 2.5.1–2.6.2) gick det till så här: under skriftväxlingen i kammarrätten lämnade föräldrarnas ombud in ett utlåtande från en specialistläkare, som uppmärksammade att droppet kunde ha varit för lågt. Den 24 september 2025 bekräftade Elsas behandlande läkare, i ett yttrande som socialnämnden lämnade in, att droppet bara täckte 40 procent. Den 1 oktober bekräftade han det i förhör. Och han sa att det i både journalanteckningar och orosanmälan felaktigt angetts att droppet täckte i princip allt.

Och där faller din diskrepansteori, en gång för alla. Det finns bara två möjligheter:

Antingen visste vården att droppet bara täckte 40 procent. Då visste vården också att Elsa fick 60 procent av sin näring hemma, och då fanns det ingen diskrepans. Hennes normala tillväxt var precis vad man kunde vänta sig. Men varför stod det då i orosanmälan att droppet täckte i princip allt?

Eller så visste vården inte. Då utgick vården från att droppet täckte allt, såg att Elsa åt och växte bra, och tolkade det som att mamman rapporterade fel. Då var diskrepansen vårdens egen felräkning.

Det finns inget tredje alternativ. Och orosanmälan avgör saken: enligt Elsas egen läkare stod den felaktiga siffran i orosanmälan. Alltså byggde den oro som ledde till omhändertagandet på vårdens felaktiga siffra.

“Hade hon svultit hade vården aldrig reagerat som den gjorde.” Läs den meningen en gång till. Vården reagerade alltså för att Elsa var välnärd. Ett barn som växer normalt, för att föräldrarna matar henne, blev ett tecken på att något var fel. Det säger allt om hur långt bort från verkligheten diskrepansteorin har tagit oss.

Nej, den faller inte. För det du säger är inget bevis för att vården inte visste att droppet var 40%. Ett friserat intyg och ett beklagligt dokumentationsfel (evt TPN istället för PN) bekräftar inte detta.

Jag vet inte hur fasen du resonerar Kurre. Om vården tror att droppet är 100% finns ingen diskrepans. Då stämmer allt från deras synvinkel.

Det är just det faktum att de vet att droppet enbart täcker 40% som gör att de ifrågasätter VH utifrån att matintaget är sparsamt rapporterat.

Hade det varit 100% så hade de inte reagerat.

Du visar gång på gång att du inte fattar.

Hade hon svultit så hade det stämt med den kliniska bilden. Hon äter extremt lite och droppet är feldoserat. Hon svälter.

Hade detta varit fallet så hade jag varit starkt kritisk till vården.

HUR kan du fortsatt inte förstå??