Citat:
Ursprungligen postat av
Menea
Jag kan absolut förstå det där tänket, och fram till typ 90-talet kändes den kalkylen helt rimlig. Då fanns det en stark framtidstro, en känsla av stabilitet och en tro på att nästa generation automatiskt skulle få det lite bättre.
Men idag känner jag personligen att spelreglerna har ändrats helt. När man ser på hur världen ser ut nu – med en AI-utveckling där ingen egentligen vet vilka jobb som finns kvar om 15–20 år, en allt osäkrare arbetsmarknad, klimatförändringar som redan påverkar matproduktion och geopolitiska spänningar och krig... polarisering mellan könen... så känns det nästan egoistiskt att sätta någon till världen bara för sin egen önskan om att ha barn.
Det handlar ju inte om att man "hatar barn" eller inte förstår att det kan ge mening, utan om att man ställer sig den ärliga frågan: Vad för slags framtid kastar jag in en ny människa i? Det ser ju tyvärr inte direkt ut att gå åt rätt håll, och att aktivt välja att inte dra in en ny individ i det kaoset kan för mig vara minst lika ansvarsfullt som att skaffa barn var förr. Är detta verkligen snällt mot barnen att ge dom denna framtid vi ser just nu?
Mycket bra skrivet.
Jag satt här och funderade vad jag skulle ha pluggat om jag fick börja om. Ekonomi, arkitekt, systemvetenskap? Allt sånt kommer styras av datorer om 20 år och då känns det som en rejäl underdrift. Närmare 3-5 år innan AI gör detta bättre än 99% av befolkningen. Visst kommer det behövas operatörer som styr AIn men inge mer juniorer kommer behövas.
I en utopi så skänker Elon Musk o co sina vinster och rikedomar till befolkningen och alla kan leva på UBI. Alla kan leva som dom vill och utöva kreativitet och på så sätt blomstrar vi.
I en dystopi, dit vi är påväg... Ja, det tror jag alla kan föreställa sig. Tycker jag att det känns rätt att skapa en människa till detta livet bara för att man, som någon sa tidigare i tråden, "bara satt och gamea ändå"? Näe. Och jag tycker livet är rätt så gött utan det. Jag har redan gått ner till 90% i arbetstid vid 30. Kommer troligtvis gå i pension innan 45. Har boende utomlands och i Sverige. Jag är en sån som inte gillar att låsa mig i 18 år, eller som kollegorna på jobbet.som har barn hemma som är 26.
Jag har inget emot barn och jag är inte en sån som hatar barn som lever rövare eller skriker i butiker. Jag sätter på mig mina noise cancelling och jag tycker barn ska få vara barn.. men jag vill bara inte ha några själv.