Citat:
Ursprungligen postat av
Incendio
För att det bokstavligen talat är meningen med livet, för att det är så roligt, för att det är något meningsfullt att göra, för att det inte går att skapa ett bättre samhälle utan nya och bättre människor....
Jag kan absolut förstå det där tänket, och fram till typ 90-talet kändes den kalkylen helt rimlig. Då fanns det en stark framtidstro, en känsla av stabilitet och en tro på att nästa generation automatiskt skulle få det lite bättre.
Men idag känner jag personligen att spelreglerna har ändrats helt. När man ser på hur världen ser ut nu – med en AI-utveckling där ingen egentligen vet vilka jobb som finns kvar om 15–20 år, en allt osäkrare arbetsmarknad, klimatförändringar som redan påverkar matproduktion och geopolitiska spänningar och krig... polarisering mellan könen... så känns det nästan egoistiskt att sätta någon till världen bara för sin egen önskan om att ha barn.
Det handlar ju inte om att man "hatar barn" eller inte förstår att det kan ge mening, utan om att man ställer sig den ärliga frågan: Vad för slags framtid kastar jag in en ny människa i? Det ser ju tyvärr inte direkt ut att gå åt rätt håll, och att aktivt välja att inte dra in en ny individ i det kaoset kan för mig vara minst lika ansvarsfullt som att skaffa barn var förr. Är detta verkligen snällt mot barnen att ge dom denna framtid vi ser just nu?