Citat:
Ursprungligen postat av
liapunov13
Det där känns som "same same, but different"...
Dagens lagstiftning fungerar ju som så att det
inte finns någon övre tidsgräns för hur länge en person, som dömts till utvisning p.g.a brott, kan sitta förvarstagen. Däremot anger lagen att det krävs synnerliga skäl för att fortsatt hålla någon förvarstagen efter avtjänat straff. Konkret krävs då:
-
Att det pågår ett löpande, relevant och aktivt verkställighetsarbete utan längre avbrott.
-
Att det finns utsikter för att utvisningen kan verkställas inom överskådlig tid.
-
Att det skall vara proportionerligt. Dvs att frihetsberövandet inte får pågå under längre tid än vad som är rimligt med hänsyn till syftet med förvaret.
I artikeln/lagförslaget framgår att beslutet om förvar ska prövas regelbundet av domstol, men att det i övrigt inte finns någon tidsgräns för för hur länge personen kan tvingas sitta i förvar. Som du ser så har detta lagförslaget extrema likheter med nu gällande rätt, i form av att: Migrationsdomstolarna idag prövar frågan om fortsatt förvarstagning - och likt den prövning domstolen skall göra i det nya lagförslaget så kommer dom ju behöva pröva sådant som skälighet och proportionalitet kring den fortsatta förvaringen, vilket man alltså gör idag också.
Så min fråga är spontant: Vad kommer egentligen skillnaden att bli?