Citat:
Ursprungligen postat av
Graavarg
Grejen är att Sverige behöver ett straff som fungerar oberoende av om gärningsmannen är svensk eller invandrare. Det skulle ju vara precis lika mycket hål i huvudet att släppa ut en sån här gärningsman i samhället gång på gång bara för att han är svensk.
Det är förstås inget problem med utvisning, men det räcker ingenstans och är dessutom inte ett straff (utan en följd av ett straff).
Det första som Sverige behöver är en kontinuerligt ökande straffskala för återfallsförbrytare, vilket kräver ett flertal lagändringar. Säg 50% strängare straff varje gång man åker dit för ett nytt brott inom samma brottskategori.
Den andra Sverige behöver är ett nytt regelverk för villkorlig frigivning som utgår från att skydda samhället snarare än att tillgodose gärningsmannen behov. Det ska alltså bli svårare, eller rentav omöjligt, att få någon form av villkorlig frigivning om risken för samhället bedöms som hög.
Det tredje är Sverige behöver är ett nytt straff som består av att man begår brott under sin villkorliga frigivning. Man ska alltså inte bara straffas med den del av det villkorliga straffet som återstår och straffet för det nya brottet, man ska ytterligare straffas för att överhuvudtaget ha begått ett brott under sin villkorliga frigivning. Det enklaste sättet att genomföra detta är att det tillkommer ett krav för villkorlig frigivning som består av en högtidlig ed om att inte begå brott (under det villkorade straffet) med en egen straffskala för om man bryter sin ed. Och utan ed blir man inte villkorligt frigiven.
Det fjärde Sverige behöver är en utvidgad uppsättning av förvaringsanstalter, i kombination med höga straff för rymningar och rymningsförsök.
Det man också kunde titta på är ett återinförande av straffarbete, men i frivillig form. Man skulle alltså kunna förkorta sitt straff och/eller alternativt förkorta tiden till villkorlig frigivning genom att gottgöra samhället genom "straffarbete".
Det är bara korkat att se det här som ett invandrarproblem, när det egentligen är ett allmänt samhällsproblem.
Det första som Sverige behöver är en kontinuerligt ökande straffskala för återfallsförbrytare, vilket kräver ett flertal lagändringar
Detta finns redan till viss del i form av 29 kap. 4§ Brottsbalken:
Vid straffmätningen ska rätten, utöver brottets straffvärde, i skärpande riktning ta hänsyn till om den tilltalade tidigare gjort sig skyldig till brott. Det gäller dock endast om den tidigare brottsligheten inte i tillräcklig utsträckning beaktas genom påföljdsvalet eller genom att villkorligt medgiven frihet förklaras förverkad.
Vid bedömningen av den tidigare brottslighetens betydelse för straffmätningen ska det särskilt beaktas
1. vilken omfattning den tidigare brottsligheten haft,
2. vilken tid som förflutit mellan brotten eller mellan tidpunkten för villkorlig frigivning och den nya brottsligheten, och
3. om den tidigare och den nya brottsligheten är likartade, om brottsligheten i båda fallen är särskilt allvarlig eller om den nya brottsligheten är mer allvarlig än den tidigare brottsligheten.
...samt 33 kap. 1§ Brottsbalken:
Den som har begått brott som innefattar angrepp mot annans liv, hälsa, frihet eller frid får dömas till säkerhetsförvaring, om
1. brottsligheten är av sådant allvar att han eller hon skulle ha dömts till fängelse i fyra år eller mer om påföljden hade bestämts till fängelse,
2. brottsligheten utgör återfall efter tidigare brottslighet som innefattar angrepp mot annans liv, hälsa, frihet eller frid och som är av sådant allvar som anges i 1, och
3. han eller hon har dömts till en frihetsberövande påföljd för den tidigare brottsligheten genom en dom som har fått laga kraft.
Den andra Sverige behöver är ett nytt regelverk för villkorlig frigivning som utgår från att skydda samhället snarare än att tillgodose gärningsmannen behov. Det ska alltså bli svårare, eller rentav omöjligt, att få någon form av villkorlig frigivning om risken för samhället bedöms som hög.
Detta finns redan till viss del i form av 26 kap. 6 a§
Om det finns skäl mot villkorlig frigivning, eller synnerliga skäl om den dömde inte har fyllt arton år, ska den villkorliga frigivningen skjutas upp enligt vad som framgår av 7 §. Vid bedömningen av om det finns sådana skäl mot villkorlig frigivning ska det särskilt beaktas om den dömde under verkställigheten i kriminalvårdsanstalt
1. inte har deltagit i eller har misskött anvisade åtgärder som syftar till att förebygga återfall i brott eller på annat sätt främja hans eller hennes anpassning i samhället, eller
2. annars på ett allvarligt sätt har brutit mot de föreskrifter och villkor som gäller för verkställigheten.
Tillägg:
Utöver detta har man ju infört 3/4dels villkorlig frigivning samt gjort det lättare att både skjuta upp och förverka (delar av eller hela) den villkorliga frigivningen.
Det tredje är Sverige behöver är ett nytt straff som består av att man begår brott under sin villkorliga frigivning. Man ska alltså inte bara straffas med den del av det villkorliga straffet som återstår och straffet för det nya brottet, man ska ytterligare straffas för att överhuvudtaget ha begått ett brott under sin villkorliga frigivning.
Detta hade brutit mot förbudet mot dubbelbestraffning som regleras i både Regeringsformen och EKMR.
Det fjärde Sverige behöver är en utvidgad uppsättning av förvaringsanstalter, i kombination med höga straff för rymningar och rymningsförsök
Jag vet inte vad en "förvaringsanstalt" är- eller skulle vara. I Sverige finns det anstalter i säkerhetsklasserna 1-3 och det är det man har till buds. För rymning är maxstraffet 2 års fängelse och vid grovt brott 4 års fängelse. I övrigt finns det ingen anledning till högre straff än så, eftersom att man även döms/straffas för de brott man utför i samband med rymningen (t ex skadegörelse, hot/våld mot tjänsteman, människorov osv).
Det man också kunde titta på är ett återinförande av straffarbete, men i frivillig form. Man skulle alltså kunna förkorta sitt straff och/eller alternativt förkorta tiden till villkorlig frigivning genom att gottgöra samhället genom "straffarbete".
Detta finns redan till viss del i form av påföljden samhällstjänst. Ser man till kombinationer som
villkorlig dom och samhällstjänst eller
skyddstillsyn med samhällstjänst så fungerar ju den villkorliga domen alt. skyddstillsynen som ett komplement till ett fängelsestraff. Den kombinerade påföljden i form av samhällstjänst är ju oftast samtyckt av den dömde, vilket stämmer hyfsat överens med det du anför.
