8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Jaha, det är inte fel på pappan, men han har inte haft några vårdkontakter? Och det hade jourhemmet och familjehemmet, menar du?

Alltså, det är ingen hejd på dina stollerier nu.

Tänk efter, Totius. Jourhemmet hade aldrig träffat Elsa. De kände inte till hennes sjukdom, hennes stomi, hennes CVK eller hennes mediciner. De hade inga vårdkontakter alls. De fick lära sig allt från början, med stöd av vården. Det gick tydligen bra.

Pappan däremot känner Elsa. Hon är hans dotter. Hon har varit hos honom fyra dagar varannan vecka. Hon är trygg med honom. Varför kunde inte pappan få samma stöd och utbildning som främlingarna fick? Varför kunde inte de personliga assistenterna, som Elsa redan hade, finnas med hos honom?

Steget till pappan var “för stort i det akuta läget”. Men steget till människor Elsa aldrig hade träffat, på hemlig adress, utan sina föräldrar, syskon och släkt, det var lagom?

Och lägg märke till en sak till. Du skriver att pappan “absolut inte har betett sig illa”. Kammarrätten skrev att han “brustit i omsorgen”, eftersom han litade på Victoria. Det är samma domskäl som du har försvarat i hela tråden. Nu håller du inte med dem längre.

Så vilket är det? Om pappan inte har betett sig illa, var domskälen fel på den punkten. Och om domskälen var fel om pappan, varför skulle de vara rätt om allt annat?


Kom in enligt vilken plan? Det fanns ingen återföreningsplan. Det står klart och tydligt i Ensolution-granskningen, bland annat. Och Lex Sarah-rapporten beskrev återföreningen som en återvändsgränd.

Och skötte de det snyggt, när Elsa fick ett brev i veckan från sin mamma? Nämnden ifrågasatte inte ens att Elsa ville träffa sin mamma. Det står i umgängesdomen. Hon fick ändå inte.

Men läs vad du själv skriver, Totius. Vården skötte vändningen snyggt, men “på tok för sent”, och läkare måste ställas till svars för det. Ställas till svars för vad? För att Elsa fick fel behandling i åratal, innan vården rättade till det. Det är precis vad du skrev i december: “När vården korrigerat sitt misstag blev barnet bättre.”

Så du medger alltså att det var vårdens ändrade behandling som gjorde Elsa bättre, och att vården borde ha gjort det långt tidigare. Då återstår en enda fråga: varför behövde Elsa tas från sina föräldrar, syskon och släkt i sju månader, för att vården skulle rätta sina egna misstag?

Om problemet var vårdens behandling, så var lösningen att ändra behandlingen. Det kunde ha gjorts hemma hos pappan, hos en släkting eller på ett utredningshem med mamman. Det krävde inte att ett barn isolerades från hela sin familj.

Det är inte konstigt att säga att man inte vet. Det konstiga är vad du gör med det. Varje gång det finns en lucka i underlaget, fyller du den med antagandet att myndigheten hade goda skäl. Ödmjukhet inför ett komplicerat ärende borde leda till försiktighet med tvång, inte till försiktighet med kritik.

Och det är inte bara vi i tråden som har läst underlaget. Ensolution har gått igenom socialtjänstens akt. Fyra av socialtjänstens egna handläggare har gjort Lex Sarah-anmälningar inifrån. Centrum för rättvisa har gått igenom domarna och JO-anmält domstolarna. Journalister har haft tillgång till handlingar. De har kommit fram till samma sak. “Det är komplicerat” och “vi kan inte veta” håller inte längre när så många som faktiskt har läst underlaget säger samma sak.

Om pappan: en utredning från 2023 är inte en utredning av hans omsorgsförmåga 2025. Ett LVU ska bygga på aktuella förhållanden. Myndigheten har enligt förvaltningslagen en skyldighet att se till att ett ärende blir utrett så som det kräver. Om utredningen 2023 visade ett behov av stöd, är det ett skäl att utreda honom igen, inte ett skäl att låta bli. Och behov av stöd betyder inte att någon saknar omsorgsförmåga. Det betyder att man ska ge stöd.

Pappans ombud sa just detta i förvaltningsrätten: att socialnämndens underlag lyfte fram uppgifter som var flera år gamla, och uppgifter som han aldrig fått bemöta. Och enligt Lex Sarah-rapporten utreddes han inte alls 2025.

Elsa hade redan personlig assistans i princip dygnet runt. Assistansen är Elsas rättighet, inte mammans. Den går att organisera hos pappan eller hos en släkting, med stöd av vården, precis som jourhemmet fick stöd för att lära sig allt från början.

Och du skriver att återföreningen skedde stegvis: först till en släkting på pappans sida, sedan till pappan, sedan till mamman. Bra. Men lägg märke till vad det betyder. Utredningen från 2023 hindrade tydligen inte att Elsa till slut flyttade till pappan. Och placeringen hos släktingen gav precis det du efterfrågar: en miljö utan mammans påverkan, där man kunde se hur Elsa fungerade. Varför kunde det steget inte tas i juni, i stället för efter ett halvår hos främlingar?

Jag håller med dig om att vi utanför ärendet inte kan dra alla säkra slutsatser. Men det är inte vi som har tagit ett barn från sin familj. Det är myndigheten som ska kunna visa att det var nödvändigt. Och det är det myndighetens egna granskningar säger att den inte kan.

Kan du inte bara erkänna att det egentligen är Victoria du retar upp dig på, och att du har dragit igång en personlig häxprocess mot henne?

Du verkar inte ha så mycket emot pappan, om man får tro dig själv. Och då verkar du plötsligt ha glömt bort domskälen, som annars var så viktiga att förstå.

För kammarrätten skrev att pappan “brustit i omsorgen”, eftersom han litade på att han fått fullständig information från Victoria. Det står i samma dom som du har försvarat rad för rad i hela tråden. Men när det gäller pappan säger du att han “absolut inte har betett sig illa”.

Så domskälen gäller när de handlar om Victoria, men inte när de handlar om pappan? Det är inte att förstå domskälen. Det är att plocka ut de delar som passar.

Och om du kan se att domstolen hade fel om pappan, varför är det så otänkbart att den kan ha haft fel om Victoria också?

Det var ju trots allt du som skrev i december: “Mamman har givetvis med stigande desperation och efter bästa förmåga försökt hitta förklaringar till Elsas dåliga mående när vården gjort sig helt omöjlig.”

Vad hände med den Totius?

Det vi VET idag är att socialtjänsten har matats med felaktiga och overfierade uppgifter från vården...enl den chef som var högst inblandad på socialtjänsten.... att sitta och diskutera samma sak i tusentals inlägg om hur man har resonerat utifrån detta underlag är helt obegripligt.... det kom in en ny användare med friska uppgifter bla om detta med att vården försökte få skolan att göra orosanmälan men skolan vägrade...den personen försvann lika snabbt igen för bruset här drar igång blixt snabbt när nya uppgifter presenteras och narrativet utmanas...
Pappa Joacim är idag en av Hemnets topprankade mäklare, här framställs han som en tveksam individ för att det passar narrativet..
Usö kantas av skandaler om både det ena och det andra... här hyllar Totius deras kompetens...
Jisses vilken verklighetsfrånvänd debatt som bara fortsätter

"Kan du inte bara erkänna att det egentligen är Victoria du retar upp dig på, och att du har dragit igång en personlig häxprocess mot henne"
Exakt så är det!!!

Ja, och till viss del kan jag förstå kritiken mot Victoria. Hon verkar vara väldigt driven och driver sin sak hårt. Hon har också förstått allvaret i sjukdomen, som kan vara livshotande, och det har förstås gjort henne orolig. Det kan uppfattas som stötande och kommer säkert att reta upp en del, även vårdpersonal. Men de flesta som har satt sig in i fallet förstår nog att hon inte brustit så mycket i sin föräldraförmåga att det motiverade att Elsa hölls utan fysisk kontakt med sin familj i sju månader. Eller att man helt struntade i att utreda pappans föräldraförmåga.

Jag förstår inte hur det fortfarande kan vara en fråga, nu när Lex Sarah-rapporten och Ensolution-granskningen ligger på bordet. Det är rent dårskap.

Precis. Och det är tyvärr just så socialtjänsten arbetar med sina narrativ. Det gäller inte bara det här fallet. De skulle kunna beskriva vilken svensk barnfamilj som helst som om den levde i total misär, genom att klippa filmen som de vill och välja ut sina “best of”-ögonblick. Eller, för att hålla oss till filmspråket: sin egen director’s cut. På så sätt blev en helt vanlig, arbetande pappa en förälder som barnet inte kunde bo hos.

Och det är lätt att se hur klippningen gick till i Elsas fall.

Det som kom med i filmen:

Att mamman förde Elsas talan vid vårdbesöken. Det blev “styrt och dominerat vårdkontakter”.
Att pappan litade på mamman. Det blev “brustit i omsorgen”.
Att Elsa blev bättre i jourhemmet. Det blev beviset för att mamman var problemet.

Det som hamnade på klippbordets golv:

Att läkaren, som haft Elsa i åtta år, inte tror att mamman rapporterat påhittade symtom.
Att uppgiften om droppet i orosanmälan var fel.
Att läkaren sa att mamman vill sin dotter väl.
Att förvaltningsrätten inte fann att Elsa utsattes för misshandel genom sjukvårdsinsatser.
Att Elsas behandling ändrades samtidigt som hon flyttades.
Att föräldrarna själva erbjöd sig att följa med till ett utredningshem.

Varje scen i filmen är kanske sann i sig. Men det är klippningen som avgör vilken historia som berättas. Och i en LVU-utredning är det socialtjänsten som sitter vid klippbordet, skriver manus och sedan visar filmen för domstolen. Föräldrarna får inte ens se råmaterialet.

Det är oerhört tragiskt att vi inte har kommit längre, och att det inte ställs högre krav på rättssäkerheten i LVU-mål.

För det finns enkla krav som skulle göra skillnad. Att det som talar för föräldrarna ska redovisas lika tydligt som det som talar emot dem. Att uppgifter från vården ska kontrolleras mot källan innan de används. Att mindre ingripande alternativ ska prövas och dokumenteras innan det mest ingripande väljs. Och att domstolarna gör en egen prövning, i stället för att ta över socialtjänstens klipp.

Jag tänker inte ens i termer av ”retar upp dig på”. Är det sådana tankar du är fixerad av? Jag vill ha sakliga svar. Skilda världar, uppenbart.

Det vi VET är att det finns massor av obesvarade frågor som medierna tiger om samt en stor mängd fragmenterad information som vi som är intresserade försöker pussla ihop. Varför är det obegripligt för dig?

Mäkleri på Hemnet har inte med vård att göra. Hur tänker du nu?

Vidare så har jag både gett kritik och konstaterat fakta vad gäller USÖ, vad menar du?

Du vet Totius att argumentera med en person som drivs av iden att antalet läsare i tråden sympatiserar med dina åsikter bara för att dom inte kliver in och skriver nåt samt åberopar samma media som du nästa gång förkastar som oseriös är,du lever i din egen lilla värld full med vanföreställningar om det mesta.... Fortsätt du i din lilla skruvade värld... du är jävligt ensam och bitter det märks

Kammarrätten skrev att pappan “brustit i omsorgen”, eftersom han litade på att han fått fullständig information från Victoria. Du skrev nyss att pappan “absolut inte har betett sig illa”.

Antingen hade kammarrätten rätt om pappan, och då hade du fel. Eller så hade kammarrätten fel om pappan, och då är domskälen inte så ofelbara som du har hävdat i hela tråden.

Vilket är det?


Det är inte obegripligt, Totius. Att pussla ihop fragment är precis vad vi alla gör. Frågan är hur man pusslar.

Om man redan har bestämt hur bilden på locket ser ut, så tvingar man in de bitar som passar och lägger resten under bordet. Det är konfirmationsbias, och det är det jag ser hos dig och de andra systemriddarna.

Bitarna du har lagt i pusslet:

Att mamman förde Elsas talan vid vårdbesöken.
Att Elsa blev bättre i jourhemmet.
Domskälen från 2025.
Ett påstått LSS-haveri och ett pressetiskt haveri.

Bitarna som ligger under bordet:

Att läkaren, som haft Elsa i åtta år, inte tror att mamman rapporterat påhittade symtom.
Att uppgiften om droppet i orosanmälan var fel.
Att förvaltningsrätten inte fann att Elsa utsattes för misshandel genom sjukvårdsinsatser.
Att behandlingen ändrades samtidigt som Elsa flyttades.
Att pappan aldrig utreddes, och att föräldrarna själva erbjöd utredningshem.
Att Ensolution och Lex Sarah-rapporten fann allvarliga brister i handläggningen.
Att socialtjänsten själv tyckte att vårdens journalanteckningar var bristfälliga och otydliga.

Och här är det mest talande: i december pusslade du ihop samma fall och fick en helt annan bild. Då skrev du att Elsa felbehandlats i åratal, att läkaren visat “häpnadsväckande oskicklighet”, och att det var “ett fullständigt haveri och en skandal”. Sedan dess har det kommit fler bitar, och nästan alla pekar åt samma håll som din bild i december. Ändå har du bytt lock på kartongen.

Och vilka obesvarade frågor är det medierna tiger om? Nämn dem, så kan vi diskutera dem. Annars är “medierna tiger” bara ännu en bit som du lägger i pusslet utan att visa den.

E var bara hos pappan några timmar åt gången när hon var hos honom och enligt den utredning som nämns i lex- Sarah då behövde han mycket stöd för att möta Es behov. Pappan har sagt att E är som vilket barn som helst och att när hon varit hos honom varit väldigt aktiv då de hittat på en massa aktiviteter som varit fysiska dvs långt från vad W sagt om att E behövt bäras i skolan , inte orkat ta på sig skor eller orkat vara med på raster

Hmm, detta börjar bli intressant. Visserligen kan jag bli lite irriterad på er men tankar som ”retar upp dig på” eller ”ensam och bitter” har jag inte haft tidigare.

Är det så ni tänker? Ensamma bittra människor som retar upp sig? Det skulle kunna förklara väldigt mycket. Själv är jag synnerligen engagerad och aktiv bland människor och har varken tid eller lust att ”reta upp” mig (även om det tyvärr händer ibland att jag blir irriterad under korta ögonblick).