Götenes polishämtning av barn vid vårdnadstvist, augusti 2026

Jag har ändå varit team mamman mestadels under en period men ändå med nyfikenhet följt pappans ord kring det hela. Ställde därför helt öppet frågan till pappan om hur han ställer sig till att bli svartmålad av mamman och varför han inte bemöter det. Till min stora förvåning väntade då en meddelandeförfrågan från mamman om varför jag skrivit att hon svartmålar pappan.

Jag tänker att man kan ha två tankar i huvudet samtidigt. Pappan gör det han tror är bäst för barnet i dagsläget och mamman kämpar för sitt liv för att återfå kontrollen för att hon tror att det är bäst för barnet.

Allt är bara en stor jävla offentlig cirkus.

Du ställer alltså en fråga till pappan och vips så dyker mamman upp i din inkorg och kräver en förklaring på varför du "svartmålar" henne?

Och ändå står du där som ett frågetecken och undrar vem som är cirkusdirektören?

Det krävs faktiskt inte några avancerade studier för att förstå vem som håller i piskan och styr den här offentliga manegen. När en förälder sitter och bevakar kommentarsfälten dygnet runt, konfronterar vilt främmande människor i DMs så fort de ställer en neutral fråga, och mobiliserar tusentals följare i ett digitalt drev, ja då har man snickrat ihop cirkustältet helt på egen hand.

Pappan "bemöter" inte smutskastningen på Facebook av den enkla anledningen att vuxna, ansvarsfulla föräldrar tar sina tvister i domstol och inte i ett kommentarsfält på sociala medier.

Att påstå att man kan "ha två tankar i huvudet samtidigt" när den ena tanken innebär att försvara en förälders femåriga, rabiata lagtrots är inte att vara balanserad. Det är bara slapp naivitet.

Om du verkligen vill kliva ur publiken och göra något vettigt: Sluta vara "team mamman" eller "team pappan". Var team Barnet och team Rättsstaten. Och framför allt: som utomstående på internet gör du bäst i att hålla dig utanför cirkusen helt och hållet när du uppenbarligen inte har läst ett enda domstolspapper.

Nu läste du väl ändå fel?

FrokenCeciliaLind skriver:
"Ställde därför helt öppet frågan till pappan om hur han ställer sig till att bli svartmålad av mamman och varför han inte bemöter det. Till min stora förvåning väntade då en meddelandeförfrågan från mamman om varför jag skrivit att hon svartmålar pappan."

Försök förstå vad du läser. Du har missförstått mig flera gånger. Och nu missförstår du vad FreokenCecilaLind har skrivit. Var inte så snabb när du läser, så ska du se att det går bättre. Läs Frokens inlägg igen, lugnt och fint denna gång:


Exakt. Båda föräldrarna gör givetvis det de båda tror är bäst för pojken. Jag är helt övertygad om att de båda älskar sin son och vill honom allt väl. Men allt blir väldigt fel ändå...

Det går inte att missförstå någon av er: Ingen av er har läst domstolspappren, och framför allt har ni inte förstått dem.

Hade ni faktiskt läst handlingarna hade ni varken varit "team mamman" eller "team pappan". Ni hade varit team Barnet. Och är man team Barnet så försvarar man inte en förälder som fullständigt ballat ur och tagit lagen i egna händer under fem års tid.

Gör något åt ketchupläckaget i hjärnkontoret och läs domstolsbesluten i stället. De finns länkade här i tråden och passa på att bilda er innan länkarna försvinner!

Att driva ett offentligt drev på Facebook och trotsa domstolsbeslut i fem års tid är den absoluta motsatsen till att vilja sitt barn väl.

Jag tvivlar inte en sekund på att mamman älskar sin son. Men kärlek och föräldraförmåga är två helt olika saker. I sitt nuvarande skick är hon inte mogen att vara vårdnadshavare. Det hade hon kunnat vara om hon bara hade samarbetat kring umgänget och respekterat pojken rätt till sin pappa. Det vägrade hon, och därför förlorade hon till slut vårdnaden. Det är 100 % självförvållat.

Jo, du missförstår vad andra skribenter skriver, både mig och FrokenCeciliaLind. Du gör feltolkningar mest hela tiden.

Jag har aldrig försvarat mamman. Skillnad på att försvara och förklara, vet du. Men eftersom du missförstår vad jag skriver när jag förklarar saker, så tror du att jag försvarar. Du har helt enkelt fel.

Jag är "team pojken". Och jag fattar att han har farit illa utav både tvångsumgänge och umgängessabotage och hårt polisingripande. Och nu eventuellt ingen kontakt med sin anknytningsperson: mamma.

Och jag har beskrivit vad jag anser att myndigheterna borde ha gjort för att hjälpa pojken att få god anknytning till båda sina föräldrar och god kontakt med båda. Där det även hade undvikits tvångsumgänge, umgängessabotage och hårt polisingripande. Men det tycker du är helt fel. Och jag märker att du knappast kan ha hunnit läsa mina inlägg, så fort som du svarar på dessa.

Blir därför ointressant att debattera med dig. Du tar dig inte tid att läsa och verkligen förstå vad du läser, innan du svarar. Du går i polemik, utan att ens ha läst ordentligt vad som står.

Att påstå att man är ”team pojken” samtidigt som man i inlägg efter inlägg ursäktar ett femårigt lagtrots och vill skicka tillbaka pojken till den alienerande miljö som skadat honom är ett direkt hål i huvudet-resonemang.

Låt oss plocka isär varför din retorik om att du ”bara förklarar” faller helt ihop:

1. Skillnaden på att ”förklara” och att teoretiskt släta över

Du hävdar att du inte försvarar mamman, utan ”bara förklarar”. Men när din ”förklaring” konsekvent går ut på att beskylla socialtjänsten, polisen, pappan och domstolen för den situation mamman helt själv skapat genom fem års umgängessabotage – då är det inte en förklaring. Då är det ett försvar av mammans agerande.

2. Att vara ”team pojken” innebär att skydda barnet mot övergrepp, inte mot lagen

Att vara ”team pojken” handlar om att sätta barnets faktiska mående och rättssäkerhet i första rummet. Det innebär att inse att fem år av kronisk föräldraalienation och lojalitetskonflikt är en form av psykologisk misshandel. Att vara ”team pojken” innebär inte att tycka synd om föräldern som utför misshandeln när myndigheterna till slut tvingas sätta stopp.

3. Dina ”alternativa lösningar” är ett hån mot verkligheten

Du upprepar att du ”beskrivit vad myndigheterna borde ha gjort”. Men dina teoretiska förslag, som att ge tidsfrister, prata mjukt och ordna smidiga överlämningar prövades i fem års tid! De misslyckades inte på grund av myndigheterna, utan för att mamman aktivt saboterade, gömde barnet, överklagade allt och vägrade samarbeta. Att låtsas som att det finns en "mjuk lösning" med en förälder som ställt sig helt över lagen är inte att tänka på barnet, det är ren och skär önsketänkande.

4. Det klassiska ”Du läser inte vad jag skriver”-kortet

När dina argument inte håller mot domstolarnas fakta, åklagarens nedlagda utredningar och etablerad barnpsykologi, tar du till flyktvägen: anklaga motparten för att ”läsa slarvigt” och förklara debatten ”ointressant”. Det är den absolut äldsta metoden i boken när man helt har fått slut på sakargument.


Du är inte ”team pojken”. Om du vore team pojken hade du krävt att barnet ska få lugn och ro, slippa upprepat sabotage och få bygga en trygg relation till sin utredda pappa. Du är team ”låt mamman hålla på tills barnet är helt förstört, bara vi slipper se polisen göra sitt jobb”. Det har ingenting med barnperspektiv att göra.

Lol...TomatKungen, du är så intressant!

Nu förklarar du att du "aldrig försvarat mamman", bara "förklarat" hennes agerande.

Men vi minns förstås dina förklaringar.

"Mamman är ingen ego-mamma."

Hon kanske vet saker som inte framkommit i domarna. Hon kanske bara är rädd. Filmen kanske visar en desperat mamma som kämpar för sitt barn.

Pappan däremot har enligt dig "slarvat med umgänget", är "ett oprövat kort" och det går tydligen att ifrågasätta om han ens "bryr sig".

Men du försvarar naturligtvis ingen. Du bara förklarar. Ungefär som en försvarsadvokat som bara råkar ägna hela pläderingen åt klientens förmildrande omständigheter.

Nu kan mamman dessutom knappast förväntas agera rationellt eftersom hon burit barnet i livmodern.

Livmodern som ansvarsfrihetsgrund. Den var ny.

Samtidigt vet du tydligen att socialtjänsten till slut agerade för att de var "trötta och arga på mamman". Där behövs inga belägg för någonting.

Du glömmer också bekvämt att pappan 2022 ville behålla gemensam vårdnad och 2023 begärde utökat umgänge. Först 2025 yrkade han ensam vårdnad. Din fantastiska ettårsplan, där allt skulle ha löst sig när A var två, är fortfarande en efterhandskonstruktion.

Och när du ändå utbildar andra i läsförståelse kan du slå upp BBIC. Det betyder "Barns behov i centrum", inte "Barnets bästa i centrum". Lite snopet från trådens självutnämnde läsförståelseinspektör.

Det märkliga med dina "förklaringar" är att de alltid landar likadant. Mammans agerande förklaras med känslor och oro, myndigheternas med inkompetens och ilska, pappans med tänkbar själviskhet.

På TomatKungens tröja står "Team pojken".

Men varje gång du öppnar munnen är det samma klient du pläderar för.

Lyssna nu på DIN sång och ta in vilken stolle du är....

TomatKungens sång https://voca.ro/1ej9mvj7w1If

Vad löjlig du är. Och varför gör du ens citat-tecken över saker jag inte har skrivit, utan som endast är fultolkningar i ditt huvud?

Jag beskriver/förklarar enkla psykologiska processer. Detta är inget försvar, utan förklaringar.

Jag skrev att ni begär av mamman att agera rationellt, men ni begär inte samma sak av Socialtjänsten. Vilket är helt skevt. Mamman och pappan är känslomässigt engagerade, som föräldrar till sonen. Och i synnerhet mamman som har burit pojken i sin livmoder, fött honom och är hans anknytningsperson. Att bära ett barn i sin livmoder ger inte "ansvarsfrihet", åter igen en fultolkning från dig. Men begär ni av mamman (som har burit sitt barn i sin livmoder) att hon ska agera rationellt, bör ni som minst begära detsamma av Socialtjänsten. Är vad jag har skrivit.

Så. Begär ni av mamman att agera rationellt, borde ni verkligen begära av Socialtjänsten att agera rationellt x 1000% mer än vad ni begär av mamman. Fattar du bättre nu vad jag skrev i det inlägget, eller ska du fortsätta fultolka saker och ting?

Socialtjänsten har uppenbarligen agerat på känslor. Låta tvångsumgänge och umgängessabotage fortgå i flera år. Nej du, det finns inget rationellt i det.

Vet du vad. Hade ni varit lite mindre partiska. Och faktiskt kunna se både mammans och pappans perspektiv av saker och ting, att de båda gör det de båda tror är det bästa för pojken utifrån extremt jobbigt läge. Så hade jag inte förklarat mammans position. När ni uttrycker ert illa dolda hat mot mamman, så blir det att jag förklarar hennes beteende, utifrån enkla psykologiska processer. Hade ni visat illa dolt hat mot pappan, hade jag gjort samma sak där.

Och ja: jag är "team pojken". Det är för fan han som har lidit och lider mest i denna soppan. Finns ingen annan sida att stå på, än på pojkens. Och hans rätt till god kontakt med båda sina föräldrar. Inte bara mamman. Inte bara pappan. Utan båda. Ni verkar i det närmaste skadeglada för att mamman inte får träffa pojken, men glömmer helt bort att för pojken blir det en stor sorg, kris och saknad att inte få träffa sin mamma. Ert hat mot mamman är starkare än er empati för pojken. Uppenbarligen.

Polisen har agerat utifrån polisens uppdrag.
Socialtjänsten däremot, vad har de gjort vid tillfället? Hade pojken en trygg person från Socialtjänsten vid sin sida vid polisingripandet, som tex. tillsåg att pojken kunde få kläder på sig innan han släpades ut? Som kunde vara där och tryggt stötta honom? Osv. Det vet vi inte. Det återstår ju att se vad lex Sara-anmälan visar. Det är ju den vi tidigare har diskuterat, om Socialtjänstens roll vid polisingripandet. Minns du inte det? Vi har inte diskuterat dessa (nu nedlagda) anmälningar mot polisen. jag visste inte ens att folk har polisanmält polisen.

Vilken otrolig minnesförlust och piruett! Nu låtsas du plötsligt som att du "inte ens visste" att polisen var anmäld, när du i dagar har rasat över polishämtningen, kalsongerna och "övervåldet".

Nej du Tomatkungen, socialtjänsten är inte pojkens förälder och har inte magiska krafter. Hur menar du att en socialsekreterare ska kunna "sätta på pojken kläder" mitt i en pågående insats när mamman låst in sig, barrikaderat sig i 7,5 timmar och aktivt vägrat samarbeta eller släppa fram någon?

Det var mamman och ENBART mamman som valde att hålla sitt barn oklätt som en mänsklig sköld mot myndigheterna. Att skylla ifrån sig på socialtjänsten för att de inte kunde klä på pojken genom en låst dörr är så snurrigt att ketchupen rinner. Sluta skydda den person som faktiskt skapade situationen.

Några av mina tidigare formuleringar var sammanfattningar, det fattar till och med du.

Men här är några exakta citat från ett litet urval ur dina tidigare inlägg (om du vill kan jag göra en fullständig lista med citat?).

- "Hur vet du att pappan 'bryr sig'? Han är ett helt oprövat kort."
- "Som Slarvade med umgänget med sonen och därmed inte har etablerat en relation med sonen."
- "Mamman är ingen 'ego-mamma'."
- "Filmen kan faktiskt utifrån hela historiken ses som en desperat handling från en person som desperat kämpar för sitt barn."
- "Mamman vet kanske saker som inte har kommit fram i domar etc."
- "Men hon är inte en negativ påverkan för pojken. Inte ur pojkens perspektiv."
- "Domar är inget facit."
- "Socialtjänsten har uppenbarligen agerat på känslor."

Allt detta är dina egna formuleringar. Språkfelen ingår utan extra kostnad.

Nu hävdar du att du bara beskriver "enkla psykologiska processer". Men att spekulera om mammans rädsla är ingen fastställd psykologisk förklaring, och att påstå att pappan "slarvade med umgänget" är knappast någon neutral analys. Särskilt inte när det är mamman som enligt tingsrätten systematiskt motarbetat umgänget och pappan som gång på gång tvingats söka verkställighet.

Sedan din utläggning om rationalitet. Självklart ska socialtjänsten bedömas efter höga professionella krav, och det finns goda skäl att diskutera varför situationen tilläts pågå så länge och hur polishämtningen genomfördes. Det har jag aldrig invänt mot.

Men du gör något helt annat när du slår fast att socialtjänsten "uppenbarligen agerat på känslor" och tidigare förklarade att de blivit "trötta och arga på mamman". Var finns beläggen för dessa känslotillstånd? Du kan inte ens hålla isär socialtjänstens uppdrag, domstolarnas beslut och föräldrarnas egna yrkanden innan du börjar dela ut psykologiska diagnoser på myndighetsnivå.

Och nej, jag påstår inte att du bokstavligen krävt ansvarsfrihet för mamman därför att hon fött barnet. Det var en ironisk beskrivning av hur du använder hennes känslomässiga engagemang som återkommande förmildrande omständighet.

Att en mamma kan vara förtvivlad förklarar möjligen hennes känslor. Det ursäktar inte att hon under flera år motarbetat barnets kontakt med pappan. Höga krav på socialtjänsten upphäver inte föräldraansvaret. Två saker kan faktiskt vara sanna samtidigt, som du själv brukar säga.

Sedan hävdar du att båda föräldrarna gör vad de tror är bäst för A. Det kan mycket väl vara så, men det vet du inte. Och även om det vore sant säger det ingenting om huruvida deras handlingar faktiskt varit bra för honom. Man blir inte en lämplig förälder enbart genom att vara övertygad om att man har rätt.

Du skriver också att du skulle ha försvarat pappan på motsvarande sätt om kritiken riktats mot honom. Det är förstås en trevlig uppgift om hur du skulle ha agerat i en hypotetisk situation. I den verkliga diskussionen har du däremot redan kallat honom ett oprövat kort, anklagat honom för slarv och ifrågasatt om han bryr sig om barnet. Samtidigt har mamman fått en närmast outsinlig tillgång till möjliga förklaringar och förmildrande omständigheter.

Slutligen kommer de vanliga anklagelserna om att vi "hatar mamman" och är "skadeglada". Även det är något du hittar på. Jag har upprepade gånger sagt att A ska ha en fungerande relation med sin mamma. Men kontakten måste återupptas på ett sätt som är bra för honom, inte enligt en umgängesplan som TomatKungen konstruerat på Flashback.

Det är detta som gör ditt ständiga "jag bara förklarar" så underhållande. När mamman kritiseras blir du psykolog och letar förmildrande omständigheter. När pappan eller myndigheterna diskuteras blir du åklagare och delar ut misstankar och motiv.

Men partisk är du naturligtvis inte (lägger till här i parentesen att detta är ironi så att TomatKungen inte ska missförstå).

Du är bara en märkligt ensidigt specialiserad förklaringsmaskin, med "Team pojken" på namnskylten.

TomatKungens sång (team pojken): https://voca.ro/1ej9mvj7w1If