Folk pratar om mig bakom ryggen

Okej, då säger vi så.

Du är säkert en underbar människa, men det är svårt att få den uppfattningen när du gång på gång verkar vilja framhäva din egen betydelse. Självförtroende är en sak, men att ständigt behöva markera hur viktig man är ger snarare motsatt intryck.

Jag brukar vanligtvis ha ganska lätt för att läsa av människor när jag träffar dem i verkliga livet, så jag vet vad jag går på.

Det var du som drog till med påståendet jag då högg tag i.

Jag har också en mycket bra förmåga att avläsa folk och är knappast sämre än vad du är då jag också är testad inom området vilket innebär att om jag kan bedöma folk mycket säkert på bara svartbilda bilder av ögon (testad hos psykolog) så blir jag knappast sämre när man lägger till ord.

Du kanske inte gillar det du möter hos mig men det beror just på att du hellre dömer mig än förövare som håller sig väl med dig. Du provoceras av att du inte kan kontrollera mig efter det ramverk som passar alla andra. Du förstår, jag söker inte ditt eller någon annans gillande. Även ni som dömer mig, blir bedömda av mig och i det så kommer det en reaktion när jag inte tycker om den mentalitet som demonstreras mot mig.

Jag har inte markerat mig som viktig, jag har markerat att jag vet själv vad jag kan eller inte kan, vem jag är och vem jag inte är. Det du missar är att jag ger dig en tidvis aggressiv gränsdragning

Om du påstår att du läst av mig i verkliga livet så kan jag säga att jag skaver för förövare. Om du däremot menar att du läser av min person av texten så är du fantastiskt skicklig på att missa innehållet.

Du bör lägga till att jag har en högre IQ än de flesta andra och att det därför kan bli bökigt när man själv har lägre och då tycker att jag ska anpassa mig och spela idiot lite mer.

Min självkänsla ligger inte i händerna på dig eller någon annan. Den bygger jag själv och jag kan även om jag kan reflektera över mina fel och brister och ta ansvar för dem.

Jag är bättre än andra människor inom många områden när jag sätter den sidan till. Jag är däremot inte bäst. Det finns alltid människor som gör bättre ifrån sig än vad jag gör. Ser du? Jag kan ta på ytterligare ett angrepp från dig som du hoppar på mig med för att jag ska sluta tala om rätt och fel och mota in mig i ett tyst hörn för att din sorts kritik ska väga tyngre än vad för slags människor det är som skönmålar förövare och smutskastar brottsoffer.

Varsågod. Jag är bättre när jag gör mitt bästa. Absolut, så har det alltid varit. Däremot har jag aldrig sagt att jag är mer betydelsefull eller att jag har ett högre värde än andra människor

Du påstår något om mig, jag bekräftar att du har rätt. Överlägsen moraliskt och bättre än andra.

Du förstår, min situation är inte skapad för att jag är sämre utan för att andra var sämre mot mig än vad jag var för dem

Det finns saker som inte är upe för diskussion. Att min intelligens är påtagligt högre än genomsnittet. Att jag gjort enormt mycket för andra människor som aldrig gjorts för mig i retur osv.

Du sitter säkert och försöker tänka ut något mer. Jag kommer aldrig att underkasta mig den skit du vill få fram, att jag ska känna mig som sämre än människor som är förövare. Att jag ska värdera mig som mindre värd. Att jag ska söka din bekräftelse och känna skam för dina anklagelser.

Du är dock ganska bra på förövarretorik. Du sitter säkert och säger skit till folk irl också. För vet du vad, alla människor tror att just de förstår och genomskådar människor bättre än andra. Allt du skriver till mig är fullt av din egen självhävdelse. Du försöker bara smyga med den.

Min syster drog till med något skit om att jag "fastnat" i det som varit istället för att se min aktuella situation och var fräck nog att vräka ur sig något skit om att jag "inte haft det värre än någon annan" och hon är fri att ljuga om hon skulle haft det lika illa som mig genom våra liv men aldrig mer får hon chansen att säga något till mig igen. En dag är en av oss döda utan att relationen någonsin tagits upp igen. Så jävla hård är jag när det kommer till gränssättningar. Jag struntar fullkomligt i vad hon upplevde någon kort tid efter att ha valt själv att punda bort allt, själv fick jag aldrig något att förlora. Människor som henne, sådana som aldrig upplevt särskilt genomgripande svårare livomständigheter där ingen ingripit för dem och som fortfarande tror att de är bättre än andra och därför behöver göra mindre för dem som utsätts. Det är hennes sort du ska gå till Jag skiter i er.

Jag bryr mig inte om vad odugliga människor säger om eller hur de värderar andra. Jag bryr mig om vad dugligt, hederligt, och pålitligt folk gör för andra människor och du är inte en av dem för du ser inte innehållet utan hotet från mig när jag säger att bara dåliga människor försvarar alla andra dåliga människor. Att då bli angripen av dåliga människor för att jag själv inte gör det är faktiskt ett bra betyg. Du är inte bra nog för att värdera mig. Det hör jag på allt du säger och därför tar du åt dig.

Jag är förövrigt väldigt van vid att särskilt klandervärda människor går till angrepp för att skapa reaktioner, konflikter och utmåla mig som officiellt dålig. Det funkar inte

Det finns alltid människor som mig i världen och vi är inte så jäkla socialt känsliga när det kommer till att lyssna på dem ni hoppar på när vi vet vilka ni försvarar.

Jag tror att du behöver stanna upp och läsa vad jag faktiskt skrev, i stället för att tillskriva mig motiv och avsikter som du själv har konstruerat.

Jag känner inte dig, känner inte till din livshistoria och vet inte ens vilka förövare du pratar om. Ändå skriver du till mig som om jag vore en del av någon konflikt, försvarade människor jag inte känner eller försökte förminska dig på ett sätt som du redan bestämt dig för att jag gör.

Jag kommenterade hur du framstår genom ditt sätt att uttrycka dig. Det är inte samma sak som att förneka dina erfarenheter, ifrågasätta vad du har varit med om eller försöka få dig att känna dig mindre värd.

Du får ogilla min uppfattning om dig. Men du får inte göra dina antaganden om mina motiv till fakta och sedan angripa mig utifrån dem.

Jag är inte skyldig att försvara mig mot en historia jag inte är en del av eller anklagelser jag inte förstår grunden till.

Vi känner inte varandra, och jag tänker inte låta den här diskussionen utvecklas till att jag ska försvara min karaktär mot en rad påståenden som inte har stöd i det jag faktiskt skrev.

Jag har uttryckt min uppfattning. Du har uttryckt din. Jag avslutar diskussionen här.

Du tänker nog på skvaller. Skitsnack är något mer negativt.

Du behöver inte tycka om mig.
Du behöver inte tycka om mitt språk.
Du behöver inte tycka om min attityd.

Men du behöver särskilja på att du vet väldigt väl hur en bättre människa agerar precis som.jag också vet, och att du försöker förminska att det är tydligt vem som i många situationer uppvisat bäst karaktär och högre moral.

Kan dra mängder av exempel på situationer där jag var bättre.

När min låtsasfarsa alltid misshandlade min ena syster, gick den "goda" ut genom dörren i tystnad när ungen skrek LÄMNA MIG INTEMED HONOMFÖR HAN GÖR MIG ILLA NÄR NI HAR GÅTT. Min mamma gick också men fräste först om att "Hon manipulerar bara för att jag inte ska gå." En 4 åring som med tydliga skallskador + att jag hoppat emellan efter att hennes pojkvän strypt och slagit barnets huvud i väggen. Jag stannade. Jag stannade väldigt mycket hemma.

Är jag då inte den mpraliskt överlägsna, den bättre?

Min syster hade barn och valde att punda och skicka runt barnet överallt. Försvann oavbrutet i flera dygn medan jag bråkade så böev man arga på att jag krävde att beteendet skulle upphöra. Varken vår mamma eller barnets pappa ingrepp itan städade och pappan fixade sannolikt droger också så som han är. Vem socanmälde och hämtade barnet sedan barnet samma dygn som den överdoserat mediciner pga felaktig medicinering som ledde till någon konstig nästan-självmordshandling? Jag. Det var jag, inte min mamma eller ungens pappa som genomled medcinöverdosen och la på en mask för att bara uthärda och sköta barnet.

Kan berätta hur många olika situationer och sammanhang som helst ur mitt liv där jag var den mpraliskt överlägsna, ärliga och kämpande människan som bara hade ett motiv, att göra andras liv bättre. Och det gör mig faktiskt i slutändan till en bättre person.

Jag kan skilja på vad som är rätt pch fel. Om andra gör fel eller ingenting när jag väljer att agera för vad som är rätt, då är jag bättre. Jag kan tyvärr inte tillskriva den rollen till någon annan.

Du anklagar mig för att du tror att jag ska backa för du kan läsa i mina inlägg att jag i de sammanhang jag nämner, varit bättre. Det är inte vad jag tror utan vad du tror av vad du läser. Jag vet att jag varit bättre. Trots alla mina fel och brister. Trots mina egna misstag. Trots att jag själv haft det svårt. Trots allt det valde jag alltid att göra livet bättre för andra människor oh om ingen annan gjorde det. Då får de inte likt min syster, påstå att de gjort exakt lika mycket. För det är inte sant.

Jag ringde även min misshandlades systers pappa och bad han hä.ta mitt syskon ur hemmet. Jag lämnade inte mitt syskon därmed ens när jag själv inte fick bo gemma för att jag "var så bråkig" (ingrep alldeles för mycket såsom varje gång vid våld). Som ung med mycket svår ekonomi och tidvis under svält, bostadslöshet mötte jag och min andra syster (knarkaren) pappan när han var full på stan en kväll efter att han gått ifrån någon krog, varpå han tog upp 500 kr och gav min syster med orden "Det här får du som tack för att du alltid har tagit hand om -------" Min syster hade arbete och boende. Han visste sedan han bott hos oss att det var jag som alltid var barnvak och hade det sämst i familjen medan man påstod att det i själva verket var synd om min syster som fick pengar. För hon hade ingen pappa och hennes knarkarfarsa var det synd om för han var så snäll. Så brukade man alltid ge henne en hundralapp eller två medan jag inte fick något (besökare också då det var de andra syskonens pappa och bröder). Och jag som inte fått vinterkläder sedan kag var 8 år och då aldrig fick det när vi bodde med det här syskonets pappa hade sådan tur som fick pengar av min pappa vid julen (som jag köpte vinterkläder för).

Det var självklart för det misshandlade syskonets pappa att inför mig ge det gyllene barnet i en narcissistisk familjestruktur, pengar. Lika självklart som att t all tid jag varit barnvakt inte var värd att ge något för. Att jag var husslav var min skyldighet, att jag alltid släpade runt med barn spelade ingen roll för när min syster blev beordrad när jag inte fanns till hands, att passa barnen eller städa så var det värt mer än att jag gjort samma saker hundra gånger om innan hon gjorde något.

Jag låter inte den falska bilden man vet varit falsk, fortleva. Folk som sett mig släpa runt på barn och som såg henne hänga omkring och festa när vi var tonåringar, vet att det jag säger är sant.

Min pappa var alkoholist och knarkade. När vi mötte honom gav han mig alltid pengar eftersom han var generös. Sedan gav han alltid min syster samma summa. Om allt han hade på sig var 200 kronor gav han mig den ena hundralappen och henne den andra.

När jag hämtat min knarkande systers barn vägrade min mamma passa barnet är jag mådde väldigt dåligt pga överdoseringen av tabletter när jag bara vädjade om att hon skulle ta barnet över natten för att jag inte måsädde bra överhuvudtaget. Hon fräste om att hon inte hade tid. Jag frågade det barn jag alltid tagit hand om (det misshandlade barnet är vuxen) om jag fick låna pengar till drukost åt det barn jag hämtat. Hon hånflinade och sa att hon inte hade pengar. Hon hade innan sagt att hon hade 9000 kr, pengar hon fått i lön efter att jag också varit iväg hos henne och passat hennes barn och städat hennes hem och lagat mat och bakat bröd i två veckpr för att hon skulle kuna jobba och hennes partner plugga. Lånade av en kompis istället men det roliga är att inte ens mina egna familjemedlemmar ville hjälpa mig när jag hade det barn de visste annars skulle sitta i en knarkkvart. Att jag inte skulle kunna ge det frukpst och mat några dagar var viktigare än att jag skulle kunna göra det.

Jag mötte min pappa vid en parkbänk utanför gallerian där han brukade sitta om dagarna på fyllan och fick 200 kr.

Därför har jag hans förnamn med ett -son efter idag. För att han var bättre än alla de andra vuxna omkring mig. De som sa att han var sämst av dem alla. Men tyvärr så vet jag skillnaden på rätt och fel. Min pappa levde ett liv fullt av en jäkla massa skit han gjorde men vem hade jag varit om jag inte fått hans blod i mig? Jag hade kunnat var så mycket sämre. Typ som min "bättre" syster. Som någon av alla de kvinnor jag är släkt med. Som min farmor som sitter som ett girigt as på mina pengar idag med förfoganderätt för att hon tror att hon är bättre. För att min farbror också är en sämre människa än mig och min pappa.

Människor som mog växer inte på träd. Människor som dig finns överallt. Kritisera är ni bra på, att göra saker man ska göra om man själv duger något till, det är ni sämre på.

Du är skyldig till de anklagelser du riktar mot mig och vill man inte bli slagen på, så ska man inte börja slå heller.

Bye.

Man försvarar sig inte. Hur du hamnat i dessa filosofiska fallgropar med din nästa?

Hur vet du att de pratar skit om dig fall du inte vet vad som sagts? De säger kanske positiva saker om dig?

Tror inte att alla snackar skit om mig. Men får inte reda på något så det är något som är fel.

Kan inte mer än hålla med dig.

Inte jag.



MatadM: Du blandar ihop beskrivningar av mänskligt beteende med slutsatser om hur människor bör hantera sina liv, och det gör att ditt resonemang inte riktigt håller.

Att människor tenderar att bedöma andra utifrån tidigare erfarenheter innebär inte att deras uppfattningar är oföränderliga, att en person är dömd till ett visst socialt anseende eller att den enda rimliga lösningen är att flytta. Du beskriver en möjlig social mekanism och behandlar den sedan som en universell regel.

Det mest problematiska är att du först konstaterar att människors uppfattningar om andra ofta är ofullständiga och färgade av fördomar, för att sedan själv dra långtgående slutsatser om varför människor beter sig som de gör. Du kritiserar alltså andras tendens att skapa förenklade bilder av människor samtidigt som du själv gör precis det.

Du påstår exempelvis att människor som försvarar någon i sociala sammanhang gör det för att skydda sitt eget anseende, snarare än för att de faktiskt tycker om personen. Hur vet du det? Det är inte en slutsats som följer av deras beteende, utan en tolkning av deras motiv. Det finns ingen grund för att automatiskt tillskriva människor sådana avsikter.

På samma sätt är det ett ganska stort logiskt språng att hävda att människor som inte frågar efter någons historia därför inte bryr sig om den personen. Människor kan sakna information, vara osäkra på hur de ska närma sig någon eller helt enkelt inte förstå vad personen går igenom.

Och framför allt: att människor skvallrar, dömer eller upprätthåller sociala hierarkier betyder inte att den som utsätts måste flytta. Det flyttar ansvaret från omgivningens beteende till den som drabbas.

Du får gärna beskriva hur du uppfattar människor, men dina personliga erfarenheter är inte tillräckliga för att slå fast hur människor generellt fungerar. En teori blir inte mer korrekt bara för att den uttrycks med sociologiska begrepp.

Det är en sak att konstatera att människor kan vara dömande. Det är en helt annan sak att hävda att deras domar är så bestående att någon måste lämna sitt sammanhang för att kunna börja om. Det senare kräver betydligt mer än de antaganden du presenterar.

Ni har rätt båda två!