Folk pratar om mig bakom ryggen

Du behöver inte hålla med mig men du drivs uppenbart av en personlig agenda mot mig där du upplever ett hot av allt jag säger eftersom en del fragment av det hotar vem du är.

Jag har väldigt höga betyg inom vård och omsorg. Jag lär inte få ett lågt betyg nu inom just sådant som berör analys mm.

Jag tycker att du är bra på att blanda ihop ditt eget ego med andras.

TS skrev om hur hen inte reagerar som vuxen såsom i tonåren och du högg omedelbart på mitt svar till TS som om du själv varit en del av mitt tonårsluv, med påståenden om att jag skulle vara upprörd idag. Där började det. Du har inte sagt mycket korrekt gällande mig utan gör ena grova analysen efter den andra. Frågan bli egentligen: Vem tror du att du är egentligen?

Jag försöker ha en saklig diskussion med TS kring det jag får svar i.

Mitt tonårsjag var t.ex hårdhudaf. Jag var inte bättre än någon annan omkring mig först när jag stod upp för att de omkring mig gjorde brutala fel mot andra. Jag var med andra ord inte sämre heller. Men jag tog mycket med en klackspark. Att mobbare kränks av att möta någon som inte backar mot dem, det vet jag väldigt väl. Jag var dock inte ett offer i alla sammanhang (men jag utsattes samtidigt för personlighetsstörda tonåringar som gaddade ihop sig när jag stod upp för andra). Att jag hela tiden utsattes och levde under väldigt svåra omständigheter innebar att jag utgick ifrån att a dra skulle vara lika hårdhudade än mig och i vissa sammanhang gjorde jag fel. Jag gjorde det medvetet och i goda vänners lag, dvs jag agerade delvis lika illa som miljön omkring mig. Jag förstod däremot att känna ånger om kag gått för långt mot någon.

Du började haka upp fädig där i dina vanföreställningar om vad jag skulle känna för människor från tonåren idag.

Jag fick in en av dem i mitt liv och insåg mellan fyra väggar att även den personen var och är ett avskum. Att få någon på halsen som vuxen för att du stryker ett streck över det förflutna och plötsligt står med ett as som lever här på Flashback, bland sina dekpolare och även med sin sociala mask på, innebär att jag knappast är eller har varit den du vill utmåla mig som: Bitter ochfast i det förflutna.

Däremot har vederbörande visat mig vem den verkligen är och jag vet att det absolut inte var missbruket utan dess sanna jag. Jag vet hur hemsk människa personen är då den gjorde misstaget du gör att tro att jag står lägst i kurs socialt av alla människor.

De som tar honom i försvar gör det för att de själva har en mängd varierande motiv. Vi som vet hir dåliga människor är när ingen ser dem, vi vet även hur dåliga människor alltid backar upp andra människor.

Du kan hålla på hur mycket du vill. Du har klart och tydligten personlig agenda emot mig. Att du är feg och gömmer dig bakom anonymitet innebär inte att det du visar upp kommer av dina personliga motiv och erfarenheter av vad du själv har gjort mot andra människor.

Jag har aldrig flyttat från min hemstad i syfte att fly utan för min överlevnad eller psykiska välbefinnande. Men jag har också levt ett liv där jag alltid varit mer hårdhudad och jag vet definitivt vad jag pratar om när jag säger att TS behöver flytta till en ny plats för att undkomma skitsnack, rykten och bilden av sig själv som florerar socialt. Det är inte någon anekdotisk saga. Människor lider av att vara fast i roller de skapat tillsammans med sin omgivning av vilka de själva är.

Min analys var nyanserad. Du förstår inte skillnaden mellan att vara motsägelsefull och beskriva nyanser.

Jag är precis som alla andra, en människa som har eller skapar fördomar om andra människor eftersom alla människor som kan tänka, gör så. Du själv är till exempel expert oäibom området så.du borde veta vad jag talar om.

Jag bryr mig själv inte om vad folk anser. Fick någon skev avisering idag som jag sedan inte kunde hitta om anonyma narkomaner eller om det var anonyma narcissister. Tvivlar på att det var anonyma narkotikaspanare men även om så varit så passar jag inte in i någon av geupperna då jag inte har en beroendeproblematik och aldrig missbrukat narkotika, befinner mig som längst ifrån narcissism och antisocial personlighetsstörning (jag är testad och utredd och har papper på det) och arbetar knappast för polisen. Skitsamma. (anonymous narcs något sådant)

Att människor avslutar sina liv när de är fast i känslan av att sakna socialt värde, det är väldigt sant.

Du kan tro att du är någon form av expert på andra människor men så obotligt dum som du är skulle du också passa utmärkt inom psykiatrin i "goda vänners arbetslag". Du är inbilsk, självuppgfylld, narcissistisk, självgod och utövar frekvent en förövarstruktur och tror att du kan lyckas gå på mig och få någon form av social uppmärksamhet där du mästrar mig för att själv slippa synas.

Ingen normalfungerande människa håller på som du gör mot andra människor.

Jag förstår att du misstolkade mitt inlägg där jag svarade om det med att TS tog mer illa vid sig i tonåren än som vuxen, för du var sannolikt ettt riktigt jävla svin i samma ålder. Jag kan säga att jag inte var guds bästa men jag var nog antagligen inte lika usel som dig. Och därför blev du träffad som om du vore något svin från mina egna tonår och som trodde att jag skulle sitta i medelåldern och vara upprörd. Jag skrattade åt allt som tonåring och bar mig illa åt tillbaka eller så exploderade jag och försökte ta ställning när jag ansåg att saker gick för långt. Vad du gjorde var nog mest att öva dig på att skada andra och krypa undan från konsekvenser.

Vänligen, dra du nu åt helvetet. Rymdkram 🫶