Citat:
Teorin i domarna är att föräldrarna genom medikalisering vidmakthåller Elsas dåliga mående. Det är en mekanism hos föräldrarna. Nu är Elsa hemma hos samma föräldrar, och situationen är stabil. Det finns två förklaringar. Antingen har föräldrarna genomgått en varaktig och genomgripande förändring, och då får någon tala om vad. Eller så är det något annat som håller Elsa stabil i dag.
Du har själv gett svaret: vården har nu koll på Elsas symtom och vet att hon kan äta. Det är alltså vårdens kunskap och kontroll över behandlingen som gör att det fungerar i dag. Men den kunskapen och den kontrollen kunde vården ha fått på ett utredningshem med mamman, eller hos pappan. Den krävde inte att en åttaåring hölls utan fysisk kontakt med sina föräldrar, syskon och släkt i sju månader.
Om linjen: kalla det linjärt om du vill. Men en linje som bara kan sluta på ett ställe är ingen prövning. En verklig prövning har ett utfall som kan gå åt båda hållen. Upplägget här kunde bara bekräfta teorin. Det enda test som hade kunnat motbevisa den, ny behandling med mamman närvarande under övervakning, uteslöts av teorin själv. Och när Elsa blev bättre, samtidigt som behandlingen ändrades, räknades förbättringen som bevis för teorin. Det är inte en linje. Det är en enkelriktad gata.
Och att de andra punkterna har “diskuterats till leda” är inte detsamma som att de har besvarats. Pappan utreddes aldrig. Behandlingen ändrades samtidigt. Läkaren medgav fel i orosanmälan. Inget av det har du bemött i sak.