Ateister saknar logiskt tänkande

Vad innebär det då? Att bevisa att den kristna tolkningen av verkligheten inte existerar? För det gör den sannerligen.
Nej, jag är övertygad om att objektiv sanning existerar. Samtidigt vet jag att det vi betraktar som objektiva sanningar kan vara beroende av tid och omständigheter.

Exempelvis kretsar jorden kring solen. Men om solsystemet en dag upphör att existera, vilket det kommer att göra, upphör även denna sanning att vara tillämplig, eftersom de förutsättningar som gör den sann inte längre existerar.

Jag menar att enligt korrekta debatteringsregler och korrekt epistemik visa att vad jag påstår inte stämmer. Kan du inte det så har du en plikt till sanningen att ta vad jag påstår på allvar.

Nja, han lärde sig snarare att spela moralisk för att få lindrigare straff och slippa straffpålägg. I alla fall om han verkligen är klinisk psykopat eftersom det innebär att bland annat helt sakna ansvarskänsla.
Sedan kan han också ha upptäckt ett bra sätt att få pengar genom att spela moraliskt föredöme. Det kan mycket väl vara en del i en psykopatisk persons uträkningar om vad som är bäst för hen själv. Nästan allt hos en psykopat följer den beräkningen: vad är bäst för mig.

Alltså, en psykopat kan lära sig det sociala och religiösa ”skriptet” mycket väl. De förstår intellektuellt vad som förväntas av ett moraliskt föredöme och kan spela rollen oerhört övertygande när det gynnar dem själva, men inte längre än så.

Det kan inte vara så att en psykopat plötsligt fick ett samvete. I så fall var psykopaten feldiagnosticerad.

Annars är det inte omöjligt att det finns en ny David Koresh på gång.

Han har inga nya domar på sig och ingenting allvarligt man kan peka på som han gjort sen han kom ut ur fängelset i alla fall.

Ateism är avsaknad av ideologi på samma sätt som att avhållsamhet är avsaknad av sexuellt samlag.

Vänta några år så får vi se.

Psykopati är avsaknaden av moral. Betyder det att psykopati som koncept eller som grupp aldrig kan anklagas för någonting dåligt?

Anarkism är en ideologi som sammanfattas som en avsaknad av en regering. Är anarkism immunt mot kritik så som ateism är?

Jag kan definitivt ta det du hävdar på allvar, i den meningen att du argumenterar utifrån en viss tolkning av verkligheten och är uppriktig i din övertygelse. Skillnaden är dock att jag är väl medveten om att det finns en fundamental skillnad mellan vår tolkning av verkligheten, eller vår "tro" på hur verkligheten är beskaffad, och verkligheten i sig.

Att jag ändå ger dig utrymme att argumentera utifrån din tros premisser bör du betrakta som en handling av ödmjukhet. Ha exempelvis i åtanke att jag inte ifrågasätter din föreställning om Gud som en antropomorfisk entitet, utan snarare argumenterar inom ramen för den föreställningen.

Jag dribblar redan på din planhalva.

Okej, det är väl ändå rimligt. Jag är bara lite oroad av att du tar detta filosofiska "man kan aldrig veta någonting alls med säkerhet" till att innebära att du aldrig behöver ge din tillit, dedikation och engagemang till någonting alls. Det betyder inte det. Att aldrig ta ställning för någonting är inte "befrielse", det är feghet.

Alltså, jag menar inte att du måste välja exakt så som jag ser på saker, men du måste välja någonting. Det var det jag menade kanske.

Det är i så fall en feltolkning. Visst kan man veta saker med säkerhet, men man måste också beakta att eftersom allt i universum är föremål för förändring, kan det vi betraktar som säkert inom ett begränsat tidsfönster oundvikligen komma att bli inaktuellt i takt med att förutsättningarna förändras.

Det som en gång var sant kan därmed upphöra att vara sant i takt med att omständigheterna och förhållandena förändras över tid.

Det är just här skillnaden ligger mellan att förstå det relativa och att förstå det absoluta.

Okej, men har du en definerad världsbild som du är villig att argumentera för just nu? Alltså att ta det från det filosofiska till det praktiska?