Dubbelmordet i Brattås, Härnösand 2005 - man i 45-årsåldern åtalas

Uppgifterna kommer från mig. Därvidlag får du dig nöja. Jag har skrivit här att han bodde i Hede och Frösön sommaren och hösten 2022.
Som jag också skrivit blev JJ skönstaxerad dom åren du anger.

Men det är fullständigt ovidkommande då detta är händelser långt efter morden.

Gud va löjligt att kalla domen ett rättsövergrepp. Det är klart som korvspad att muppjäveln gjort det. Bortom RIMLIGT tvivel heter det, inte bortom alla fantasier.

Du menar med andra ord att du hittat på sagda uppgifter? Om det du hävdar ska ha någon som helst bäring så måste du ju kunna hänvisa till källor.

Jaha, uppgifterna kommer från dig själv.

Då får vi väl betrakta dem som verifierade och trovärdiga.
Någon annan källa behövs tydligen inte. 😄

Däremot verkar du inte känna till hur rivningskontrakt eller andra korttidskontrakt fungerar på bostadsmarknaden.
Att någon tvingas flytta när ett tidsbegränsat hyresavtal löper ut är knappast något märkligt.

Men visst, vi ska alltså godta dina uppgifter utan källhänvisning, samtidigt som du själv avgör vilka omständigheter som är relevanta att diskutera.

Är nog många som skulle hålla med dig om det. Men hur troligt är det att en då 20-årig GM rått sig på en 2 meter lång och 100 pannor Tor. Visst, bakifrån så är det väl ingen match för honom att slå till med något tungt föremål i bakhuvudet på Tor.

Man har inte heller kunnat förklara de skoavtryck man funnit i huset, från två stycken olika skor, tror det var något skomärke Victory och Reebook. Är möjligt att det är några tjuvar som mellan morden och upptäckten varit i huset för att sno diverse värdesaker, men inte så troligt. Man har då missat Tors plånbok med kontanter som var 10000 kr om jag inte minns fel.

Kan bara hålla med att mycket är fantasier. Inte minst märks det i de olika utsagorna från JJs håll som blev framlagda allteftersom bevisen presenterades.

Det intressanta med lögner är att det ofta finns sanning inbakat i dem. Särskilt detaljer, starka sinnesintryck mm gör ofta avtryck.

JJ berättar att han hör bråk när han kommer till platsen och sen att kvinnan skriker högt. Det tror jag är sant men att det är pga honom och inte några okända "Mollgans" som han försöker skylla på.

Det är en grupp GM som gärna skyller från sig på fantasifigurer. JJ verkar tillhöra denna skara.

Vad är det som är löjligt? För att du har en Netflix-skadad magkänsla om att han måste ha gjort det?

Det räcker som sagt med att ta del av SVT-dokumentären (trots att den är rätt vinklad negativt för MGM) för att tämligen snabbt inse att det råder en del märkligheter, och rent av tvivel kring hans skuld. Bevisningen är minst sagt tunn kontra tingsrättens straff, vilket hovrätten sannolikt kommer befästa nu i november (om jag minns rätt), och tvingas att antingen fria honom, eller ge honom ett långt mildare straff med en helt annan brottsrubricering, vad nu det kan tänkas vara.

Tack. Ja, eftersom JJ verkade gilla att vara ute o promenenera så är inte en timme någon big deal. Sen kan man ju bara spekulera varför han tog den väg han tog hem.

Som jag förstått har man inte hittat något motiv till morden. Så då undrar man om JJ bara gick ut och sen fick för sig att mörda paret? Vilket jag har myckt svårt att tro. Tor var säkert måltavlan och sen kom Gerd i vägen.

Exakt. Och även orden: "jag var långt hemifrån".
Det ger en ledtråd tycker jag. Han var desperat, kände sig sårbar.

Hundföraren säger att sakerna inte kan slängts dit utan gömts avsiktligt. Detta p.g.a just snårigheten.

Här vid 23m diskuteras bilobservationer:
Blå Valiant: Man lyckades spåra den till ägaren i Ö-vik som hade lämnat bilen på verkstad i Härnösand. Ägaren topsades och verkstaden uppgav att de provkört bilen i Brattås vid tiden för mordet.
Hmm.

Röd Volvo 740: Mest uppmärksammad i media men många andra bilar av olika modeller och färger har observerats vid den tiden.


https://www.sverigesradio.se/avsnitt/dna-sparet-som-loste-brattasmorden-efter-21-ar-man-doms-for-medhjalp-till-mord

Det är väl inte helt klarlagt exakt vilken väg JJ gick dit och hemåt, men det är en punkt där jag personligen tror att han talat sanning när han berättade i grova drag hur han rört sig. Han har nog tänkt att det inte varit en detalj han har något att förlora på att tala sanning om. Men det som är intressantast där anser jag är att han sagt (något luddigt) och ritat (lite klarare, FUP s. 1274) att han kommit från öster och rört sig västerut, vilket då råkar sammanfalla med riktningen till platsen där Gerds väska och den vita tygpåsen senare återfanns, c:a 140 meter väster om gården.

Gällande motiv är det som du säger, det är helt och hållet höljt i dunkel ännu, så där blir det mer eller mindre lösa spekulationer åt alla möjliga håll, vilket är kanske både minst och mest intressant att höra andras funderingar kring. Här kommer några av mina:

Själv tror jag att JJ, med sin extremt socialt tillbakadragna och känslomässigt hämmade natur, har levt med en enorm uppbyggd frustration kring sin egen oförmåga att ta för sig, ta plats och säga sin mening. Jag tror också att han länge bejakat mörka våldsfantasier - kanske till viss del betingade av föräldrarnas polisyrken, där gruvligheter hört till vardagen, och där jobbsnacket ibland råkat spilla över på barnen kring middagsbordet - som förvisso aldrig tidigare yttrat sig, men som långt senare tar sig konkret uttryck i hans makabra väggkonst hemma i Katrineholm (synnerligen iögonfallande tavla föreställande en blodig kvinna). Hans tidigare flickvän (kortvarigt och ganska ytligt förhållande) hade vid ett besök påtalat motivet och han hade då beskrivit sig själv som "mörk och mystisk". Vem vet vad mer som försiggått i hans fantasier. Det bisarra, för all del helt harmlösa, buset med den utplacerade gargoylen i ett friluftsområde i Katrineholm skvallrar i fallet med JJ om en särling som lider av känslomässiga slitningar, som på något sätt vill bli sedd utan att synas, bli hörd utan att för den sakens skull höras. Vill bli märkt, men förbli osynlig.

Utåt sett en timid och tystlåten kuf, men inuti; en rivande och kokande storm.

Det enda som krävdes den dagen när JJ - av endera anledningen - kom gående vid/på Tor Öbergs tomt, var några bryska tillsägelser och glåpord (Tor var känd för sin stundom bitska attityd. "Stick!"). När tystlåtne JJ inte förmådde ropa något tillbaka till svar kanske Tor fyllde i med ytterligare verbala kränkningar, som tog precis där skon klämde och som fick den integritetsstarke JJ att helt förlora besinningen ("Tappade du talföret? Packa dig härifrån, din perversa, stumma jävla idiot! Här på min gård ska du då fan inte vara och smyga runt!").

JJ ser ut att avlägsna sig, varpå Tor vänder om och återgår till sitt vedhuggande på gården och vidare in i ladugården. JJ, nu med mordiskt, vitglödgat hat i sinnet, smyger efter och hugger ihjäl Tor innan han knappt hinner reagera. Det gick snabbt. Det var lätt. Kanske kändes det underbart i stunden, att äntligen få utlopp för alla uppdämda känslor och adrenalinkicken det medförde. Allt känns overkligt nu, som i en dröm, men han har heller aldrig förr känt sig så fullkomligt levande. Nu bara täcka över offret och ta till flykten. Men ute på gårdsplanen möter han Gerd som hört tumultet och världen fryser för ett ögonblick.

Verkligheten sköljer över honom när han rycks ur sin tillfälliga extas till Gerds blodisande tjut, medan hon desperat försöker undfly den okände mannen med den blodiga yxan. Han handlar snabbt; är ikapp henne med några långa, raska kliv, och ett välmåttat slag senare så ligger hon orörlig på marken. Tystnaden har lagt sig som ett lock över Brattås men det råder total inre panik nu. Stundens allvar har infunnit sig och dagsljuset är generöst och lämnar inget åt fantasin. JJ mår illa, vill bara skrika och springa, men inser att han ändå måste dölja det fruktansvärda han har gjort. Det enda tänkbara är att släpa in henne dit mannen redan ligger. Det känns rätt, det känns kanske rentav som en välgärning.

Kanske uppvisar Gerd livstecken på golvet inne i ladan, kanske är det bara dödsrosslingar när hennes lungor ger upp, och i så fall delar han ut de slutgiltiga huggen. Han täcker över henne som hastigast, torkar av yxan med första bästa tygstycke, går ut och stänger omkring sig. Det finns inte tid eller sinnesnärvaro att ordna med några detaljer. Äcklet, skammen och skräcken har för länge sedan tagit överhanden. Han har tunnelseende men lyckas ändå med det absolut viktigaste. Han stänger husets entrédörr som står på vid gavel, rafsar ihop de saker som ligger spridda på gårdsplanen, slänger dem under verandan. Precis bredvid står en cykel med en handväska och en tygpåse. Bäst att ta dem också så det inte ser ut som att någon är hemma.

Flykten fortsätter i samma riktning som han först kom - från öster till väster. Nånstans där borta finns vattnet. En bit på vägen börjar han kunna tänka mer rationellt igen. Att bli skymtad bärande på alla de här sakerna skulle se skumt ut. Måste dumpa väskan och påsen. Ett snår på berget får duga. Plockar med sig bankkortet som finns däri. Varför inte. Det kanske kan bli en avledningsmanöver. Vidare västerut med yxan som han förmodligen har dolt under tröjan eller i byxorna. Kanske simmar han ut i viken en bra bit innan han gör sig av med mordvapnet och tvättar bort blodet och smutsen från sin kropp.

Vidare hemåt. Spy, duscha, bryta ihop, intala sig att hålla käften under återstoden av sina dagar på jorden. Hålla käften är i slutändan vad han är bäst på här i världen.

Typ så.