8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Det är väl snarare vårdens beteende som är oroande. Och det har fått allvarliga konsekvenser. Nu riskerar föräldrar att inte våga söka vård för sina barn.

Tänk dig att du är förälder till ett barn med en sällsynt, kronisk sjukdom. Du läser om Elsa. Om en mamma som ifrågasatte vården, bad om en ny bedömning och anmälde ett missförhållande till IVO. Och som sedan fick sitt barn hämtat av polis, efter orosanmälningar som enligt barnets egen läkare innehöll fel.

Vad lär du dig av det? Att det kan vara farligt att säga att ditt barn är tröttare än läkaren tror. Att det kan vara farligt att be om en second opinion. Att det kan vara farligt att vara en engagerad och påläst förälder. Och att det säkraste kanske är att inte säga något alls.

Det är precis motsatsen till vad vården behöver. God vård för sjuka barn bygger på att föräldrar vågar berätta hur barnet mår, vågar ställa frågor och vågar säga ifrån när något inte stämmer. Om föräldrar i stället börjar tiga av rädsla, blir det svårare för vården att se de barn som verkligen far illa.

Och det handlar inte bara om Elsa. Ekot har avslöjat ett sextiotal liknande fall, där ett fåtal läkare återkommer. Varje sådant fall som kommer fram sprider samma lärdom till tusentals familjer.

Tycker du att det är lyckat, Doktorn?

Det är ju snarast tvärtom. De allra flesta med sjuka barn har en helt normal dialog med vården. Vården uppskattar i regel pålästa och engagerade föräldrar. En skev och vinklad bild av media i situationer som detta gör att folk drar sig för att söka vård.

Likväl som att en skev och snedvriden bild av socialen gör att folk tror att de kidnappar barn för skojs skull.

Nej, du resonerar utifrån lagar som du har blandat ihop, och försöker bevisa vad som har hänt genom att citera dem. Men lagar bevisar inte vad som har hänt. De beskriver vad som ska gälla.

Att LSS ställer krav på god kvalitet, säger ingenting om huruvida kraven uppfylldes i Elsas fall. Att LVU talar om brister i omsorgen, säger ingenting om att LSS-insatserna brast. Det är som att hävda att någon har kört för fort, för att det finns hastighetsbegränsningar. Lagen talar om vad som gäller. Vad som faktiskt hände får man ta reda på på annat sätt.

Och det sättet är att gå till primärkällorna. Journalerna, utredningen, anmälningarna, vittnesmålen, loggarna och socialtjänstens egna anteckningar. Det är där det som faktiskt hände finns dokumenterat. Det var just det materialet Ensolution-granskaren, socialsekreterarna som skrev Lex Sarah-rapporten och Kalibers journalister läste.

Och när de gjorde det, hittade de inget om bristande LSS-kvalitet. De hittade en utredning som aldrig prövade sin utgångspunkt, en pappa som aldrig utreddes, uppgifter i orosanmälningarna som inte stämde och en vård som drev på för fortsatt placering.

Så om du vill visa att LSS-insatserna brast, finns det bara ett sätt: peka på var i primärkällorna det står. En lagparagraf räcker inte. Den säger vad som borde ha hänt, inte vad som hände.

Lagparagraferna räcker gott och väl. Det ska bli intressant att se hur Försäkringskassan kommer att hantera det här.

Lagparagraferna räcker gott och väl, skriver du. Till vad? En lagparagraf säger vad som ska gälla. Den säger ingenting om vad som har hänt. Att det finns en lag mot fortkörning bevisar inte att någon har kört för fort.

Och nu har vi gått från LSS-spåret till en förutsägelse om vad Försäkringskassan kommer att göra. Det är inte en källa. Det är en spådom. Om Försäkringskassan en dag kommer fram till något, får vi läsa det då. Fram till dess har du fortfarande inte kunnat visa en enda handling, från en enda myndighet, som stöder det du påstår.

Lagparagraferna räcker gott och väl, skriver du. Till vad? En lagparagraf säger vad som ska gälla. Den säger ingenting om vad som har hänt. Att det finns en lag mot fortkörning bevisar inte att någon har kört för fort.

Och nu har vi gått från LSS-spåret till en förutsägelse om vad Försäkringskassan kommer att göra. Det är inte en källa. Det är en spådom. Om Försäkringskassan en dag kommer fram till något, får vi läsa det då. Fram till dess har du fortfarande inte kunnat visa en enda handling, från en enda myndighet, som stöder det du påstår.

Sakläget är följande:

Men nu menar vården att Elsa aldrig haft TPN. Och därmed har hon inte haft behov av personlig assistent dygnet runt. Detta oroar Joakim. Det finns risk för att Försäkringskassan kommer att kräva tillbaka den ersättning som betalats ut för hennes behov av assistans.
– Det handlar om 1,5–2 miljoner kronor per år, under tre års tid.
– Då måste jag kunna bevisa att det är läkarna som brustit – inte vi som assistansbolag. Men läkarna är ju inte så pigga på att erkänna att de har gjort något fel, konstaterar Joakim.

https://www.na.se/orebro/barnfamiljer-vagar-inte-soka-vard-fallet-elsa-skapar-oro/

LE har i förhör medgett att han ”spetsat” läkarintyget till FK.

Det är uppenbart att Elsa ätit mycket (motsvarande ca 60 % av näringsbehovet) i hemmet och mamman har också sagt det i kammarrätten.

Det är oklart varför Elsa inte åt i skolan.

Nej, Doktorn. Det är inte snarare tvärtom. Det finns en verklig fara här, och den går inte att vifta bort med att de flesta familjer har en fungerande dialog med vården.

Faran ligger inte i att vården och socialtjänsten vill illa. Viljan är god i grunden. Faran ligger i vad som händer när de har fel, och ingen stoppar dem.

En läkare som misstänker att en förälder överdriver sitt barns symtom, har anmälningsplikt. Socialtjänsten, som saknar medicinsk kompetens, litar på läkarens bedömning. Utredningen skrivs utifrån misstanken. Domstolen dömer på utredningen. Och föräldern, som ser vad som händer, har inget sätt att stoppa det, eftersom hennes protester tolkas som en del av problemet. Varje led gör sitt jobb, och ändå kan ett barn hämtas av polis på grunder som inte håller.

Det är inte en teori. Det är Elsa. Det är Adam i Helsingborg. Det är ett sextiotal fall som Ekot har granskat.

Att medierna rapporterar om det skapar inte faran. Den fanns redan. Medierna gör bara att fler föräldrar känner till den. Och det är föräldrarnas rätt att känna till den, så att de kan skydda sig och sina barn.

Det som verkligen får folk att dra sig för att söka hjälp, är inte reportagen. Det är vetskapen om att det kan gå så här, och att ingen stoppade det förrän en familj tvingades gå till medierna.

Hon har inte ätit 60% av sitt näringsbehov. Ännu en lögn för hade hon fått i sig 100% av sitt näringsbehov så hade hon inte fått vätskebrist o behövde behandlas med glukos dropp vilket är bevisat
Varför hon inte åt i skolan har redovisats fast du väljer att låtsas om att så inte är fallet... ännu en lögn alltså....seriös debattör 👍

Det går inte ens att förstå vad du menar Hasse. Du får formulera om detta om du vill ha ett svar.

Tråkigt att du inte förstår..... jag hoppas verkligen att jag har rätt när jag misstänker att du är pensionär

Nej jag är absolut inte pensionär. Men du får skriva på ett sätt så man faktiskt förstår. Jag förstår inte ens vad du vill få fram och då är det helt omöjligt att bemöta.