Jobba halvtid eller gå på 100% aktivitetsersättning. Behöver hjälp.

Hur kan du då ha maxbeloppet på aktivitetsersättning?
Historien går inte ihop

Då TS beskriver att han omöjligen kan få ett så välbetalt jobb pga. bristande utbildning måste jag fråga hur han kunde ha ett jobb där han tjänade ca 37 000 i månaden eller mer innan då han annars knappast kunde haft inkomstbaserad aktivitetsersättning på maxnivå som är summan han beskriver i dagsläget, då med en nedsatt arbetförmåga på 100% som nu kanske förstås förbättrats, gratulerar till detta i så fall varpå du så klart kan jobba.

I övrigt så gäller ju som folk lagt fram jobbskatteavdraget för arbetsrelaterade inkomster. Även med en, vad jag kan få fram lite snabbt, lön på ica för en ung oerfaren person så lönar det sig med ett antal tusenlappar i månaden då du vid 50% arbete fortfarande uppbär 50% aktivitetsersättning pga. nedsatt arbetsförmåga.

Vad det ser ut blir det en vänsterregering, (om dom får ihop det), och det brukar vanligtvis gynna bidragstagare.
Hur pass trivs du med att gå hemma?

Själv går jag på akassa och har två diagnoser och planerar att aldrig mer ha ett vanligt jobb. Har arbetat mer eller mindre i över 20 år och är lite klar med det. Nu ska jag maxa mina diagnoser. Trivs som fisken i vattnet att vara arbetsfri. Saknar inte "rutiner" och "arbetskamrater" ett jävla dugg.

Jag trivs ganska bra med det. Det känns bra att slippa jäkta efter klockan.
Rutiner kan man skapa på egen hand och umgänget med arbetskamrater är ändå bara så krystat.
Du har säkert märkt av agget som finns mot folk som är arbetslösa, egentligen tror jag det handlar om att arbetare innerst inne vet att de slösar bort alldeles för mycket tid på att jobba.

Jag har ett problem som jag skulle vilja lyfta. Går i nuläget på aktivitetsersättning och får ut 17 tusen i månaden efter skatt.
Jag vore tillräckligt arbetsför nog för att klara att jobba ca 50% men mycket mer går inte för då drabbas jag av stark mental utmattning, och det är ingenting som kommer förändras utan det lär fortsätta att vara så.
Får man ut en arbetslön för halvtid så minskar ersättningen drastiskt. Så om jag ska få någon ekonomisk vinst på att jobba så behöver jag hitta ett arbete med månadslön på minst 34 tusen efter skatt för heltid om jag ska få ut ungefär samma summa jag får nu i bidrag fast i lön. 40 tusen i månadslön efter skatt för att kunna få ut omkring 20 tusen på halvtid och då är det bara 3 tusen mer än vad jag får ut nu!
Dessutom är det totalt orimligt att jag skulle få ett så välbetalt jobb, har ingen utbildning så det hade varit Ica som gäller.
Där blir det inte mer än ca 13 tusen efter skatt, 4 tusen mindre än vad jag har nu
Så frågan är om man inte är fast i bidrags träsket resten av sitt liv, jag börjar känna att det är den bästa lösningen på det. Eller vad tycker ni?

Då har du väl svaret på din fråga i TS där? Alltså att du ska fortsätta på 100% aktivitetsersättning...?

Absolut har jag stött på agget, främst från dom som står mig närmast. Nästan som att dom tror att världen faller samman så fort man inte har ett arbete. Men jag vet att dom som kritiserar mig mest av min närmaste krets ej trivs med sina arbeten. Ser ett samband där.

Antar och gör en lös extrapolering till populationen i stort och gissar att dom som hårdast kritiserar oss som valt att kliva av ekorrhjulet sitter fast i skiten mest.

Det är inte 50% skatt på lönearbete. Det räcker med en månadslön på 22-23.000 för att få ut 17.000 efter skatt.

Så hoppa på ett riktigt jobb, även om det är halvtid, och fyll på med halvtid aktivitetsersättning så kommer du att tjäna mer än vad du gör nu och på köpet få känna tillfredsställelsen att ha ett riktigt jobb. Går allt bra så kommer du kanske bli av med din mentala utmattning.

Jag tror jag redan har svaret ja. Men jag grubblar också mycket på om det verkligen är det bästa valet.
Skulle jag vilja satsa på jobb så börjar tiden snart rinna iväg. För när man sitter där och är 30 utan yrkeserfarenhet så vill ingen anställa en.

Det måste nästan vara så ja. Att de inte trivs med att jobba och behöver intala sig själva att de är nöjda, och så sticker det i ögonen när nån annan inte behöver jobba.
Om man är så nöjd med att jobba så borde man istället vara ödmjuk och empatisk mot de "som har det så mycket sämre" än en själv

Jag har ingen inkomstbaserad ersättning, det står ingenstans. Aktivitetsersättning har ingen koppling till tidigare arbeten. Det är ett fristående bidrag.
Du måste tänka på nåt annat.

Icke då.

https://www.forsakringskassan.se/privatperson/vuxen-med-funktionsnedsattning/aktivitetsersattning-for-unga-vuxna

Och som sagt, den ersättning har inte jobbskatteavdrag och var du får 50% skattesats på lön ifrån vet jag inte. Ett jobb som heltid ger kanske 27 000 innan skatt (om vi använder ditt egna ica exempel) på 50% ger ca 11 500 efter skatt + halva aktv. ersättningen så att du måste ha ett mycket högavlönat jobb för att det ska ge ekonomisk vinning stämmer inte.

11500 efter skatt + halva aktivitetsersättningenen som ligger på 6 tusen blir 17500 efter skatt.
Nu har jag 17000.

Det beror på hur du vill att ditt liv ska vara rent ekonomiskt. Att ha ett arbete för arbetets skull ser i alla fall jag som döfött. Sen har du en poäng i att om man är borta för länge så blir man snabbt ointressant.

Jag har ju möjlighet att vara utan arbete men ändå leva gott p.g.a. att jag planerat mitt liv så och varit minimalist sedan åtminstone 10 år, samt att jag har betalat av mina skulder och har ett sparande.

I mina ögon så är tiden det absolut mest dyrbara och därav att jag är färdig med att byta bort den mot pengar. Men det kommer från en person som är singel, utan barn och som trivs med ett enkelt liv.

11500 efter skatt + halva aktivitetsersättningenen som ligger på 6 tusen blir 17500 efter skatt.
Nu har jag 17000.