Allt skvaller om Måns Zelmerlöw!

Om de behövde en barnflicka och denna behövde en bostad är väl dessa behov oberoende av om sagda barnflicka stannar i deras tjänst eller inte. Det vill säga om hon väljer att säga upp sig - det rör sig ju trots allt om ett anställningsförhållande, inte livegenskap - skulle familjen behöva anställa en ny barnflicka som skulle behöva bo någonstans. Eller är bostaden så specifikt inrättad att ingen annan skulle kunna bo där någonsin (och i så fall hur, frågar man sig)?

Föräldraperspektiv = deras allt på jorden, dvs ett av deras barn riskerar att förlora allt på sin jord, nämligen sina barn.
Tror du att du kan sätta dig in i den situationen? Fundera lite innan du svarar med att märka på ord.

Ska jag uppfatta det som att du menar att deras engagemang i barnbarnen är sekundärt, enbart via sonens engagemang i sina barn?

(Det är svårt att diskutera på något annat sätt än att utgå från de ord du använder, eftersom jag inte har tillgång till något annat underlag från dig.)

För en gångs skull har du förstått någorlunda rätt.
De älskar naturligtvis sina barnbarn också. Men mest lider de med sin son såklart.
Det är en känslostorm för alla inblandade på båda sidor.
Något mer i underlag får du inte av mig.

Härligt att få en rapport från insidan ("naturligtvis" och "såklart" tyder på verklig närhet till personerna och att alla alternativa förklaringar är uteslutna). Har du varit i direktkontakt med paret Zelmerlöw så de har berättat om sina älskanden och lidanden och känslostormar, eller hur har du annars denna information?

Man behöver inte vara tankeläsare för att fatta vad som pågått. MånsPetter anställer barnflickan i sitt bolag, sedan vittnar hon förtalande om Ciara. Sedan stannar hon kvar och dricker vin varje kväll med MånsPetter tills hon slutligen utvisas från landet.

Vilken soppa de kokade ihop, Zelmerlöwsklanen.

De brydde sig inte nämnvärt över att han var knarkare, det gjorde honom olämplig som vårdnadshavare. Man funderar lite på hur det kan komma sig, är de månne drogliberala. Kanske lite egna problem?

Jag är förälder och har empati och inlevelseförmåga. Jag kan sätta mig in i andras situation.
Livserfarenhet och egna barn är en fördel. Såklart och naturligtvis.

Men det kan alltid finnas andra alternativa förklaringar.
Har du tex alternativ förklaring till MZ föräldrars motiv och beteende i tingsrätten?
Eller Måns motiv och beteende?
Eller Ciaras motiv och beteende? Hennes föräldrars osv ?
Om vi nu bortser från det självklara och naturliga i en sådan här utsatt situation.

De uppfattar det inte så. De har ju aldrig märkt att MZ varit drogpåverkad. De träffar inte honom på turnéer eller på festkvällar. De träffar honom i hemmiljö tillsammans med familjen mest. Och där har alltid Måns fungerat. Och varit en bra och ansvarstagande förälder när de träffat honom. De har ju bott grannar på somrarna i Båstad.

Jag tyckte själv att de var naiva och blåögda när de sa, - Men han har ju slutat med droger nu och har kontakt med en sponsor varje vecka. Som att det bara var så lätt "han har ju slutat nu" liksom.
Men det är kanske typiskt för föräldrar när det gäller deras barn, lite förnekelse och mycket blåögdhet.
Jag menar att det är på ett omedvetet plan. Inte alls något utstuderat medvetet.

"Knarkare" har de nog aldrig någonsin uppfattat sin son som. I deras värld är nog en knarkare någon som är helt utslagen och bara lever för sin drog. Vet inte om jag själv tänker på Måns som fd knarkare. Det är klart att pengar hjälper till att hålla fasaden uppe för att utåt sett leva ett värdigt liv.
Men jag vet bara att han varit drogfri det senaste året, enligt provtagning helt ren.
Hur det var tidigare vet ju ingen. Men om det hade märkts på Måns så hade Lauren nog tagit avstånd från honom tror jag.

Jag har inte hört barnflickan vittna "förtalande" om CJ? Vad har hon sagt då?

Det var under deppiga hösten en period MZ och barnflickan "delade på en flaska vin" varje kväll.
Säkert två också. Men enligt MZ blev det för mycket så de slutade.

Ja, du är fin du. Själv saknar jag såväl empati som barn och ser det enbart som en fördel när det gäller att göra objektiva bedömningar.

Varför ska jag komma med alternativa förklaringar till motiv och beteenden hos personer jag aldrig har träffat? Det är väl ändå den som lägger fram något som ska komma med argument för det, inte lämpa över på övriga skribenter att fantisera ihop något annat.

Du menar att hon skulle ha riskerat både jobb och bostad, eller menar du att Trådens Huvudperson är så snäll att han hade behållit henne som anställd i sitt bolag om hon hade anmält honom?