Regeringsbildningen och talmansrundorna efter valet 2026

Håller med. Det kommer finnas minst två centerpartister som tycker att nyval är dålig idea och kommer trycka gult på Uffe som statsminister. Då har Sverige en regering med 175. Så svårt får inte vara.


Ja, eller kan finnas två smarta inom centern som väljer rätt vag.

Vad tror du om S, kommer de släppa in kommunister i regeringen?
Har aldrig hänt tidigare.

Allt handlar inte bara om C.

Jag har svårt att se hur Centern ska överleva politiskt om de går in i en S–V–MP-regering och sväljer en skattehöjarbudget med hull och hår. Att låta dem som får Sverige att gå runt stå för notan, medan ännu fler miljarder delas ut utan tydliga krav på motprestation, är kanske en strategi, men knappast en valvinnare nästa gång. Då får nog C kämpa för 4% spärren.

Bäst strategi för C är antagligen att fortsätta sitta utanför och ställa krav på vettig budget, oavsett regeringsbildare, och rösta med vänster-sidan i immigrationsfrågor och miljö, och rösta med högerpartierna gällande ekonomi och skatter.

IG är Vs finanspolitiska talesperson, således deras skarpaste kort.




Ohlsson är Cs galnase aktivist och anarkist. Hon kommer ställa till med ett jävla liv som politisk vilde om det inte blir exakt så som hon vill och tänker. Ohlsson har alltid haft en hang up på SD, inte alls uttalat sig lika fränt och avståndstagande gentemot V (trots omfattande problem med rasism, antisemitism och hat mot HBTQ och feminism bland representanterna). Utifrån hennes facit tror jag hon personligen accepterar V för att få till en rödgrön regering. Frågan är hur mycket C kommer påverkas av henne och hennes galna falang som bidragit till att C växt.

Vinnare blir L om dom går vänsterut samt Birgitta Ohlsson skapar en plattform att ta över C och behålla vänstersidan.

Jag hoppas du har rätt!

Alltså att de släpper fram MA med V-ministrar men tvingar dem att genomföra nyliberal politik? Jag tror faktiskt inte V skulle acceptera det.

C sitter i en rävsax. Oavsett vad de gör får de nog kämpa för 4% spärren.

Mohamed Ali kommer inte till riksdagen imorgon

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/64Brwo/v-mohamed-ali-kommer-inte-till-riksdagen

Vad beror det på ? Han får väl komma till sin riksdagsplats om han vill? Kanske V kickar ut honom ur partiet och då blir han vilde. Jag tror han skiter I vilket han vill bara åt riksdagslönen det har varit målet hela tiden

Hon är definitivt V's vassaste kniv i lådan.


Ja BO är spritt språngande, det har du rätt i. Det kan nog komma en dag då C ångrar att de tog in en aktivist. Kan bli bra underhållning när det sker.

Motståndet mot SD är helt verklighetsfrånvänt har ingen som helst koppling till något konkret. V som på riktigt har stora problem med antisemitism är okej att ha som regeringsunderlag, men inte SD som faktiskt har gjort ett gediget arbete med att rensa ut rasister ur partiet.

Jag förstår din tanke/tes och hur du menar men av flera anledningar tror jag för egen del inte på det.

För det första funderar jag över motivet. Varför skulle partierna (eller om det nu bara är C) känna att de vill lugna näringslivets? Jag kan inte se på vilket sätt det skulle kunna gagna den pågående regeringsbildningen. Näringslivet har inget med regeringsbildningen att göra. Det är inte näringslivet som bestämmer vilken regering vi ska ha utan det kommer den framröstade Riksdagen att göra. Jag kan inte se relevansen.

För det andra. Om man nu syftet var att lugna näringslivet så borde själva formatet stödja den tesen. Formatet skulle då ha vart att man bjuder in näringslivet för att partierna (eller bara C) ska kunna lugna näringslivet dvs berätta/informera/lugna eller på något vis få näringslivet att förstå att det inte är någon fara på något sätt. Eller vad det nu än är som näringslivet skulle behöva lugnas för. Fredagen hade ett helt motsatt format för de som var inbjudna var de som pratade. Alltså... de externa aktörer som bjöds in var de som höll föredrag medan företrädare för de 4 partierna lyssnade. Detta format mappar klart bättre med vad ETR gått ut med dvs att syftet var att de 4 partierna skulle få en gemensam lägesbild. Alltså... de inbjudna externa aktörerna kom dit och berättade för de 4 partierna om hur saker och ting är så att de 4 partierna kan få samma lägesbild inom olika områden. Fredagen handlade inte om att de 4 partierna ville nå ut med info till de externa aktörerna utan precis tvärtom.

För det tredje. Om syftet skulle ha varit att lugna näringslivet så borde det väl ha varit rimligt att man också bjöd in näringslivet eller hur? Den enda från näringslivet som blev inbjuden för att komma dit och prata var Jan-Olof Jacke som är VD för Svenskt Näringsliv. Det riktades t.o.m. kritik från organisationen Företagarna för att de inte var inbjudna. Företagarnas VD, Magnus Demervall, framhöll att små och medelstora företags perspektiv riskerade att saknas, trots närvaron av Svenskt Näringsliv. Om nu syftet var att lugna näringslivet måste jag säga att upplägget med att endast 1 av totalt 9 inbjudna talare var från näringslivet är ett närmast optimalt uselt tillvägagångssätt.

För det fjärde. Tiden. Eller snarare brist på just tid. Med tanke på att det var 9 olika externa organisationer som var inbjudna och att de endast hade 2½ timme totalt för sina respektive föredrag så fick den ende representanten från näringslivet ca 15-20 min på sig att bli lugnad genom att själv få stå och hålla ett föredrag för representanterna från de 4 partierna. Någon tid för kommunikation år andra hållet dvs att någon från de 4 partierna skulle prata till de externt inbjudna fanns inte.

Pga ovanstående skäl anser jag att din tes är helt orimlig.

Vi vet att det inte förekom några förhandlingar så på den punkten har du rätt.

Jag tror att C:s mest strategiska drag just nu kan vara att förhandla fram en uppgörelse med Tidöpartierna om några hjärtefrågor och sedan släppa fram en Tidöregering, i stället för att göra sig beroende av V. Jag misstänker att den röda linjen mot SD inte är lika orubblig i hela Centerpartiet, utanför Södermalm, medan V kan vara betydligt svårare att sälja in till många centerpartister som önskar en god svensk ekonomi.

En möjlig kompromiss vore att C tolererar en ny Tidöregering om SD avstår från ministerposter. Då kan C hävda att de har satt en gräns och fått igenom sakpolitik. Om väljarna ser det som principfast pragmatism eller bara en snyggt paketerad eftergift är förstås en annan fråga.

Dom kan trycka gult på alla beslut i riksdagen då har man "inte fattat beslut med SD" rent bokstavligt trots att det går igenom.