Forskarförslag för att öka barnafödandet "kan uppfattas som radikalt".

Du kanske tror att du använder mina ord, men det gör du uppenbarligen inte. Så Åter: vad svamlar du om?

Upp till barnet är 8 har du lagstadgad rätt att jobba 75% och om du använder föräldradagar kan du täcka upp så inkomstbortfallet inte blir särskilt stort. Så 6h arbetsdag finns redan för den som vill.

Borde vara upp tills det yngsta barnet är 18 år. Ansvaret för ens barn försvinner inte på deras 8-årsdag. Och viljan att vara närvarande förälder som hinner vara med sina barn, försvinner inte heller på deras 8-årsdag. Merjobbet med hushållsarbete försvinner inte heller med deras 8-årsdag.

Borde vara ok för den ena föräldern att jobba 75% fram tills det yngsta barnet fyller 18 år.

Billigare bostäder för barnfamiljer (istället för bostadsbidrag, så en "bostadsförmån") och att båda föräldrarna har rätt att jobba 75% till yngsta barnets 8 årsdag och ena föräldern ända upp till yngsta barnets 18 årsdag. Hade varit fina förmåner som säkert hade fått de som skaffar 1 barn att kunna tänka sig 2-3 barn. Och de som skaffar 2 barn att kunna tänka sig 3 barn.

Fast vad ska du göra med de 25 procenten när ungen är på sitt gymnasium?

Städa, tvätta, fixa mat. Ägna sig åt sina nördiga hobbies, träna. Så kan man vara en närvarande förälder till sin/sina tonåringar, sedan.

Eller börja senare vissa dagar och få sovmorgon. Vilket kan behövas om tonåringen/tonåringarna är vakna sent och man behöver tjata på dem att komma i säng.

Du tänker att ungdomen lär sig nyttiga livsläxor av att ha fullständig markservice till artonårsdagen? Av en mamma/kvinna sannolikt. Det brukar ju vara vi som går ner i tid pga barn.

Haha! Nej, varför ska de ha det? De får väl städa sina egna rum, tvätta sin egen tvätt och ibland även laga sin egen mat. Men det finns ju gemensamma utrymmen, som behöver städas, annan tvätt som behöver tvättas. Och mat som behöver lagas. Både till familjen eller till ens egna matlådor att ta med till jobbet.

När jag var tonåring hade jag egen våning i mitt och föräldrarnas hus. Jag städade där mitt rum, min egna toalett, min hall. Tvättade mina egna kläder. Mor eller far lagade middagsmaten på vardagarna. På helgerna fick jag laga lunchen till oss. Och mor eller far lagade middagsmaten. De gemensamma ytorna städade mor eller far. När jag började tjäna pengar som 19-21 åring (innan jag flyttade hemifrån) fick jag betala 5000 i månaden för min våning i huset, mat, el och telefonräkning. Billigt. Men lärorikt.

Hur som helst: vill vi att folk ska skaffa fler barn. Så behöver det ge förmåner. Som billigare bostäder (en förmånspeng för barnfamiljer) och att det är ok att jobba 75% tills yngsta barnet fyller 18 år.

Skulle även underlätta i familjer där ett eller flera barn har psykisk ohälsa eller npf-diagnoser. Där är ansvaret stort för barnet/barnen även när de är i tonåren.

Missade ditt tillägg. Ja, så brukar det ju vara. Men då är det ju också viktigt att pappan sätter över till mamman vad hon förlorar i pensionssparande. Att de delar på det. Så att hon inte blir fattigpensionär för att hon har tagit större ansvar för gemensamma barn och gemensamt hushåll.

Jag är för en generell arbetstidsförkortning, men osäker på om en arbetstidsförkortning för föräldrar till nästanvuxna barn skulle få folk att skaffa fler barn. Jag tror att inga ekonomiska fördelar hjälper, dels för att andra länder redan provat utan framgång, dels för att trenden ökad välfärd=färre barn är global och dels för att Sverige redan är ett av världens bästa land att få barn i och ändå sjunker barnafödandet. Det är oavsett vilka fördelar du får rätt jobbigt med fler än 0-2 barn. Ingen har hittills kunnat ge mig ett rimligt argument varför jag skulle utsätta min kropp och mitt liv för fler än två barn. Andra tycker att det räcker med ett barn. Ytterligare andra är nöjda med sina liv utan barn.

Gällande barn med diagnoser eller barn som mår dåligt ska deras föräldrar givetvis få exakt allt stöd samhället har att erbjuda, även ekonomisk trygghet.

När livspusslet med arbete stressar sönder en under småbarnsåren och man vet att man bara har rätt att jobba 75% till yngsta barnets 8 årsdag, så känner man att 2 barn är tillräckligt.

Men om man visste att man har rätt till 75% till yngsta är 18 år. Så kan det givetvis bidra till att vilja skaffa en knodd till. Man vet ju att man kommer få ner vila och återhämtning och tid med barnen, även när ens barn är 8, 10 och 12 år. Eller 9, 12 och 15 år.

Förutsatt att kvinnan, som du skriver: orkar vara gravid och gå igenom förlossning, med alla de risker det innebär för hälsa, kropp och liv. Och alla bieffekter som kommer av graviditet och förlossning.

Framförallt kan det ju få de som bara skaffar 1 barn, att vilja skaffa 2 barn. Om de dessutom får en bistadsflrmån som innebär att de kan bo i en fyra lika billigt som när de bodde i en trea.

Det där behöver de inte oroa sig för. De nyanlända som de tagit in med öppna armar rullar ut ungar lavinartat och när de nyanlända väl tar över och ändrar lagarna efter sin kultur och religion så kommer det rulla på ännu mer.

Anser ändå att det finns en risk för en kvinnofälla här. Hur bra går det att konkurrera om göra karriär med de (män oftast) som jobbar 100% när du själv jobbar 75%?

Bättre då med en generell arbetstidsförkortning.