8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Det du upprepar för x-hundrade gången har absolut NOLL (0) relevans för LVU i detta fall.

Det stämmer inte

Ingen relevans? Men visa då hur dina påståenden utan källstöd har relevans och föregå med gott exempel:

Fram med det exakta citatet nu, Totius, eller erkänn inför hela tråden att det är DU och inte någon AI som hallucinerar!

Se så, sätt fart!

Var och i vilken dom står det att föräldrarna erbjudits en frivillig SoL-placering i jourhem som du påstod? Jag vill ha målnummer, sida och citatet i sin helhet.

Sluta ducka och visa pappersbevisen nu!

Ja denna skribent dök upp från ingenstans rakt in i denna tråd och var (såklart) inte så intresserad av att diskutera det alldeles uppenbara maktmissbruket som familjen fått utstå. Nej då.

Istället skulle det ställas frågor om föräldrarna, men också media och riktas kritik mot föräldrarna för att de gjorde vad som var absolut nödvändigt för att få hem sitt barn, men samtidigt väcka en livsnödvändig debatt till liv.

Debatten om felaktiga ingripanden från socialtjänstens sida och vad det kan få för konsekvenser för vilken svensk barnfamilj som helst om fel information kommer in i socialtjänstens system.

"Av utredningen framgår att såväl Victoria Thorstensson som
Joacim Wiking var öppna för och efterfrågade olika typer av
frivilliga insatser, som alternativ till tvångsvård. Bland annat
Elsa
föreslog de att skulle placeras på ett s.k. ”utredningshem”
(ofta ett HVB-hem) tillsammans med dem för att socialtjänsten
skulle kunna utreda föräldraförmågan och barnets behov. Enligt
socialtjänsten var dock ett sådant alternativ uteslutet, eftersom det
inte var fråga om att utreda brister i den grundläggande
omsorgen, utan om att utreda huruvida utsattes för fysisk
misshandel. (Se bilaga 6, Socialtjänstens utredning, särskilt s. 3
och 34.)"

Det här citatet borde ta död på flera saker i debatten.

Ja särskilt för Totius som hävdar motsatsen. Det här stämmer väl överens med vad som framkommer i Lex Sarah-rapporterna:

MbP-spöket levde kvar ända tills april i år. I mitten på maj kom elsa hem.

Det handlade alltså inte om någon "omsorgsbrist" Det handlade om att det fanns ett MbP-spöke som levde kvar trots att det fällts och sågats både av polis och av förvaltningsrätten.

Behoven i Elsas fall var helt andra än ”brister i den grundläggande omsorgen”. Mycket märkligt att detta kommer upp som första inlägg av en helt ny användare efter över 15000 inlägg i tråden sedan december 2025.

Du och ditt ordmärkeri. Det börjar bli riktigt pinsamt och tydligt hur du håller på tråden igenom. Det har lämnats in två Lex Sarah-rapporter som potentiellt kan bli till Lex Sarah-anmälningar.

Men att den ens lämnas in Lex Sarah-rapporter i sådana här ärenden hör inte till vanligheterna och här är det fyra handläggare som rapportering misstänkta missförhållanden, och dessutom allvarliga sådana.

Rapport eller anmälan. Effekten är densamma. Det ANMÄLS ett misstänkt missförhållande.

Jaha men vad är bevisen för att det fanns: ”brister i den grundläggande omsorgen”?

Du har ju hittills bara kommit med cirkelbevis.

Och jag har fortfarande inte sett någon källa på ditt påstående att föräldrarna erbjudits en frivillig SoL-placering i jourhem.

Återigen så blev det budbäraren som är problematiskt inte vad budskapet är....din tes föll som en gråsten nu....

Systemriddarna försvarar en ren kafkaesk mardrömslogik!

Enligt lagen får LVU inte tillämpas innan alla frivilliga SoL-insatser är prövade och uttömda. Föräldrarna sa aldrig nej till frivilligt stöd: de sa nej till att Elsa skulle tvångssepareras från dem!

I den nya socialtjänstlagen krävs det att beslut bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet. Att totalisolera ett svårt kroniskt sjukt barn från sin familj saknar helt vetenskapligt stöd!

Att använda föräldrars protest mot en olaglig åtgärd som "bevis" på att tvång krävs är hämtat rakt ur Kafkas Processen.

Men vad är det egentligen för nya uppgifter du syftar på? Vi har fått ta del av allvarlig kritik mot socialtjänstens handläggning, men vi vet fortfarande inte vad sjukvårdens samlade journaler och medicinska utredningar visar. Vi vet inte heller hur Elsas sjukdomsbild ser ut i dag eller vad en eventuell omprövning av diagnosen kommer fram till. Hur kan du då vara så säker på att den ursprungliga oron var obefogad och att hela beslutsunderlaget var felaktigt?

Och när det gäller Kaliber finns det en annan sak jag fortfarande reagerar på. Maria Ridderstedt berättar om hur Victoria gått ner tio kilo, mått mycket dåligt och blivit sjukskriven. Det ifrågasätter jag inte. Men varför får vi inte en tydligare bild av att både Victoria och styvpappan också arbetade som Elsas personliga assistenter?

I en GoFundMe-insamling, som enligt uppgift startats av Victoria tillsammans med en vän, står följande:

”Det här är inte bara en juridisk process – det är en familjs vardag, deras trygghet och deras framtid. Separationen från deras barn har inneburit en enorm känslomässig belastning, och som följd av situationen har båda föräldrarna också förlorat sina arbeten. På kort tid har deras liv slagits i spillror, både känslomässigt och ekonomiskt.”

Det jag framför allt tycker är relevant är vad assistentrollen faktiskt innebär. Det handlar inte bara om att hjälpa barnet i vardagen. När ett barn har så omfattande vårdbehov är observationer av matintag, smärta, kräkningar, ork och övriga symtom oerhört viktiga. Vården måste kunna lita på att den information som förmedlas är så korrekt och fullständig som möjligt.

Här tycker jag faktiskt att Kaliber hade behövt granska även den delen. Inte bara hur vården och socialtjänsten agerade, utan också vilken information vården fick från dem som arbetade närmast Elsa och hur den påverkade bedömningarna av hennes sjukdom och vårdbehov.

För i slutändan är det ju Elsa som är det viktiga. Att hon får rätt vård utifrån sina faktiska behov, möjlighet att leva ett så normalt liv som möjligt och en trygg relation till båda sina föräldrar.