Forskarförslag för att öka barnafödandet "kan uppfattas som radikalt".

Stämmer väl in på mig. Är kvinna och skaffade barn först när jag hade ett fast jobb och stabil tillvaro. Då var jag över 30 år.

Du pekar - oavsiktligen - orsaken till att barnafödandet minskar i framför västländerna; och de asiatiska länder som varit utsatta för västerländsk kultur.
Individualism, en överdriven sådan, som uppmuntrats parallellt med misstänkliggörandet av nationalism; och vikten av att värna om sitt eget folk.

Redan som liten resonerade jag mig fram till att skälet till att vissa länder (som Schweiz) var harmoniska och välmående; medan andra var drabbade av konflikt och kaos (Haiti), var folken som bebodde dessa länder.
Tämligen uppenbart, men ack så kontroversiellt enligt min lärare. Han vägrade också svara på min följdfråga, ”Om man ersätter befolkningen i Schweiz, med den i Haiti; och tvärtom, skulle dessa länder, efter några år, fortfarande vara som tidigare, eller skulle Schweiz bli mer som Haiti?”.

Jag tror de flesta (undantaget Stefan Lövén) inser att att en nations karaktär är resultatet av den samlade kapaciteten av dess folks egenskaper.

Tycker man om Sverige; och har fina minnen från sin barndom när landet var homogent och välfungerande, så bör man sträva efter att det svenska folket förblir livskraftigt.

Man förstår att låga födelsetal inte löses med att importera afrikaner och araber. Resultatet kan inte bli detsamma som med svenskar.

Och om man förstår detta, så bör man inse att ens nation och civilisation har ett värde för alla efterlevande; och att individualismen blir direkt skadlig, om den uppmuntrar kvinnor till att sätta självförverkligande före den viktiga uppgiften naturen gett dem.

Men där är vi nu. Och feminism är antagligen den värsta formen av extrem individualism, som också innefattar ett underskattande av männen; och en rejäl dos avundsjuka (det finns knappast någon grupp som är mer besatta av män, än feminister).
Du ger - igen oavsiktligen - perfekt exempel på vad jag skrev ovan: nedvärderande av mannen, individualism, kvinnor som inte förstår vikten av att säkra sin nation för framtiden, inte heller har karaktär nog att prioritera annat än sig själva.

Det beror på vem du klassar som Svensk.

Och jo, mängden barn omkring en kvinna påverkar denna.

Däremot så kommer hennes urval av etniskt Svenska fäder minska radikalt.

Vilket hon kommer totalt skita i, men ändå.

Stämmer.

Så varför i helvete röstar de konstant hit muslimer?

Japp.

Det är där vi är idag.

Läsa vidare på högskola/universitet kan man göra redan vid 19-20 års ålder och vara färdig innan 25 års ålder. Och få några knoddar med sin partner innan 30. Om man har en partner.

Eller göra som jag och min partner: vi jobbade några år efter gymnasiet. Pluggade sedan och var färdigutbildade vid 26 respektive 28 års ålder. Och skaffade då fasta jobb. Eller tja, en av oss pluggade ännu mer senare också. Men vi lärde känna varandra först när vi båda var över 30. Och fick våra barn när vi båda passerat 35.

Hade vi träffat varandra tidigare, så hade våra barn eventuellt haft något äldre syskon.

Man måste ju träffa rätt person att skaffa barn med. Och det kan ta sin tid att finna den rätta. Inte alltid det sker innan 30. Och även om det sker innan 30, så är det inte säkert att paret är redo för ansvaret att ha barn.

Prioriterar du din nation, framför dig själv? Dvs. Har du skaffat 2 eller fler barn och tar hand om dessa för att göra nationen nöjd?

Man skaffar ju utbildning och jobb, för att kunna ta väl hand om sin avkomma den dagen man skaffar barn. Det är inte karriären som är ändamålet med livet. Men karriären ger den stabilitet man vill ha innan man sätter barn till världen. Och barn skaffar man ju för att man vill ha barn. Inte för nationens välgång. Utan för att man har en inre drivkraft i sig som gör att man vill ha barn att ge kärlek, omtanke, omsorg, uppfostran etc. Till.

Om man tycker det är problematiskt kan man ju börja med att fråga kvinnorna vad som skulle få dem att vilja skaffa barn. (Nä, men just ja: "kvinnor vet ju inte vad som är bäst för dem själva", eller? Glömde visst det. )

Finns inget parti som står för att ta hit muslimer. Så. Kvinnir röstar inte för det.

Men den skribent jag skrev till vill ju strypa kvinnors mänskliga rättigheter. Han vill Dock ha ett vitt Sverige, där kvinnor är boskap.

Vad är skillnaden undrar jag då. Vad är skillnaden för kvinnor, om de blir förtryckta av vita män eller förtryckta av muslimer. Ingen, vill jag påstå. Mer än hudfärgen på förtryckarna. Detta verkar inte skribenten fatta.

Vill han fortsätta ha vitt Sverige, så är det ju bättre att han visar att kvinnor ska få vara fria och ha rättigheter, om de levererar vita barn. Vinna över kvinnorna till sin sida.

Han vinner inte över några kvinnor genom att säga att han vill förtryckare kvinnor.

Blev det tydligare så?

Bara för att de är gravida… Låter nästan som om någon är gravid eller inte, är något de styr över helt själva…

Retoriken låter feministisk. Så oförskämt av myndigheterna att antaga, att nästa steg blir förlossning, bara för man råkar vara gravid..
Du lämnar ett antal förslag, vilket alltid är välkommet.
På 90-talet arbetade jag i ett engelskspråkigt land; och själva kulturen gällande barn och familjebildning var annorlunda, men något som hade fördelar när man här läser och jämför olika förslag:

När yngre kvinnor förlovade/gifte sig, så antog man på företaget att inom en snar framtid, så kommer kvinnan att bli gravid, för därefter lämna jobbet.

Någon direkt föräldraledighet eller dagisverksamhet fanns knappast, jämfört med svenska mått.
Kvinnor lämnade helt enkelt sina arbetsplatser; och vissa återvände till arbetslivet, men aldrig innan barnet nått en ålder motsvarande högstadiet i svensk skola. Dessa kvinnor upprätthöll i regel en viss kontakt med sin tidigare arbetsgivare.

Andra - särskilt om de hade flera barn - valde att inte återvända.
Feminister vill gärna utmåla ”hemmafruar” som ensamma, deprimerade och isolerade.
Så var knappast fallet eftersom det handlar om en så pass stor grupp människor att en livsstil utvecklas runt den: kvinnor med sina barn umgås dagligen med andra kvinnor och barn. De lunchar, fikar och spenderar tid utomhus, på museer och olika tillställningar; och i varandras hem.

Det slog mig att barnen får en chans till en vettig barndom, som inte domineras av stress och institutioner. Kvinnor kan uppleva ett rikt socialt umgänge; och lägga riktig fokus på sin unga familj. Och männen kan lägga sin energi och sina mest produktiva år på att försörja familjen, istället för att behöva lämna jobbet springandes för att hämta barn från dagis, VAB, osv.

Här är ett motförslag till dina: uppmuntra denna utveckling, genom att ge den arbetande föräldern ett skatteavdrag motsvarande den andra förälderns tidigare inkomst, finansiera detta - över tid - med att avveckla den större delen av dagens förskoleverksamhet.

När jag tillbringade en vecka i den engelska staden Marlow, väster om London på 2010-talet, så var det slående hur staden framstod som tom på män under arbetsdagen, men fylld av kvinnor i alla åldrar; och barn, som lunchade och fikade på stan, lekte i parkerna; och umgicks istället för att vara på språng i ärenden.

Kvinnor anser att vad som är bäst för dem själva är vad samhället säger åt dem är bäst för dem själva.
oavsett vilken nivå av kvinnors välbefinnande som prioriteras i agendan.
Och sedan stöder kvinnan det, oavsett om agendan stavas självdestruktion.

Johoja, det var en variant av den vanliga förväntade refrängen som jag förutskickade i min parentes. Hoppas att du får tillfälle att lära känna en kvinna någon dag, det kanske kan nyansera din förvrängda världsbild en smula.