8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Så nu är det socialsekreterarna som inte kan lagstiftningen, och dessutom är de arga på sina kollegor. Det är ett bekvämt sätt att avfärda en rapport: man behöver inte bemöta vad den säger, bara förklara varför de som skrev den inte borde ha skrivit den. Men det är två socionomer som arbetade i ärendet, och som riskerade sina egna positioner genom att anmäla sin egen förvaltning. Det brukar man inte göra för att man är arg på kollegorna. Det gör man för att man ser något som är fel.

Och läs din egen mening en gång till: mer utredning behövs inte, eftersom syftet med vården var som det var. Syftet bestämmer alltså hur mycket som behöver utredas. Och syftet var att isolera Elsa från mamman och nätverket. Då behövdes förstås ingen utredning av nätverket, eftersom det redan var bestämt att det skulle bort. Det är just där cirkeln sluter sig: slutsatsen styr vad som utreds, och det som inte utreds kan aldrig ändra slutsatsen.

Du får gärna hålla med domstolarna. Men att två domstolar godtog utredningen, betyder bara att de inte såg vad som saknades. Socialsekreterarna som skrev Lex Sarah-rapporten såg det, eftersom de var där.

Nej, inte alls. Ni systemriddare har däremot feltolkat Elsa. Ni tror att hon är ett objekt. Men nej. Hon är ett barn, och hon behöver sina föräldrar. Det går inte att försvara det socialtjänsten och vården gjorde mot henne.

Jag använde ordet objekt för att bemöta ditt absurda påstående att vården behövde isoleras från mammans påverkan men inte Elsa. Det är absurt eftersom vården utförs på Elsa. Men Elsa är förstås ett subjekt.

Problemet är att du inte gillar LVU, men du får nog gilla läget i detta fall. När mammans påverkan isolerades blev Elsa snabbt mycket bättre.

Du ska nog se att det kommer framledes.

En så pass allvarlig misskommunikation att vården inte kan bedrivas adekvat? Jodå, det tycker jag absolut kan motiveras.

Sen angående droppet.



LE har erkänt att det stod fel i orosanmälan. Utifrån hans uttalande rör det sig om användning av TPN istället för PN. Detta är en miss men fullt förståelig. Jag kom på mig själv att göra det felet flera gånger här. Därför att en patient som har PN i de allra flesta fall har TPN. Har man skrivit "försörjer sig 100% med näringsdropp", ja, då är det annorlunda.

Varför sa sköterskorna så? De behöver inte ens vara insatta i fallet för att utbilda? Det kan vata att Wilma har sagt till dem att hon har det varpå de replikerar att hon då inte borde må illa. De behöver inte ens ha kollat journalen eller ha behörighet till den?

Kan tillägga att det enda bevis jag har sett från journalen är en röntgenremiss där det står 100% näringsdropp eller TPN, minns inte vilket. Detta säger inte ett jota då remisser ofta skrivs av underläkare som inte alltid är insatta.

Victoria öste beröm över LE pä IG så sent som 2023. Så någon upplevd problematik med samarbetet fanns inte då.

Det är klart man får byta läkare. Det är många som gör det när de är besvikna över vården de får och det är helt ok. Det kan bero på ärliga misstag och det kan bero på att man inte är överens om något som vederbörande anser sig ha rätt till. Sjukskrivning, morfin, intyg etc.

Men här gäller det inte en själv utan ett barn. Bilden blir då mycket mer komplex utifrån att det inte är säkert att det ligger i barnets bästa intresse att byta vårdkontakt. Att en VH och vården inte är överens ska inte gå ut över barnet.

Jag är inte motståndare till LVU som lag. Det finns barn som behöver skyddas, och då ska samhället kunna ingripa. Jag är motståndare till att LVU tillämpas fel, och till hur LVU-processen är uppbyggd. Det är två olika saker. Den som kritiserar en felaktig fällande dom i brottmål är inte motståndare till straffrätten. Den som påpekar en felbehandling i vården är inte motståndare till sjukvården. Och socialtjänstens egna socialsekreterare, som skrev Lex Sarah-rapporten, är knappast motståndare till LVU. De arbetar med det varje dag. Det är just därför de reagerade när det tillämpades fel.

Det jag kritiserar är att föräldrar i dag måste ordna sin egen rättssäkerhet för att kunna skydda sitt barn. Socialtjänsten skriver utredningen, väljer vad som ska stå i den och sammanfattar samtal med egna ord. Uppgifter som talar emot kan hamna utanför, som barnkirurgens samtal i Elsas fall. Journaler kan spärras för föräldrarna. Informella möten dokumenteras inte. Och domstolen dömer på det underlag den får, utan att kunna se vad som saknas. I Elsas fall krävdes en mamma som hann ladda ner journalerna, ett nätverk som kunde läsa dem och journalister som granskade. De flesta familjer har inget av det. Rättssäkerhet ska inte bero på vem man känner.

Vården utförs på Elsa, ja. Men mammans påverkan på vården skedde genom hur hon rapporterade Elsas symtom. Det problemet går att lösa genom att ändra vem som rapporterar och hur, till exempel genom att pappan tar över vårdkontakterna, att en tredje part är med vid besöken, eller att vården pratar med Elsa själv. Det kräver inte att Elsa slutar träffa hela sin familj.

Och när mammans påverkan isolerades blev Elsa bättre, säger du. Samtidigt isolerades hon också från pappan, syskonen och sin skola, droppet halverades och sommaren började. Om det var mammans påverkan som var förklaringen, borde det ha räckt att ta bort den. Det prövades aldrig.

Du ska nog se att det kommer framledes, skriver du om LSS. Det är inte en källa. Det är en spådom.

Du förklarar felet i orosanmälan som en fullt förståelig miss, att någon skrev TPN i stället för PN. Det kan mycket väl stämma. Men tänk på vad du gör. När vården har fel, förklarar du det med att missar är förståeliga, att underläkare inte alltid är insatta och att remisser inte säger ett jota. När sjuksköterskorna sa till Wilma att Elsa hade fullt dropp, kan det ha varit Wilma som sa det först. Varje fel som pekar mot vården får en förklaring som friar vården. Varje osäkerhet som pekar mot mamman blir ett tecken på att hon kommunicerade fel. Det är samma typ av fel, men det får helt olika betydelse beroende på vem som gjorde det.

Och den förståeliga missen stod i en orosanmälan som ledde till att ett barn hämtades av polis. Små fel blir stora när de används som underlag för tvång.

Om samarbetet fungerade bra 2023, så var det inte ett långvarigt problem. Victoria bad om remiss till ett annat sjukhus i maj 2024. Orosanmälan kom i juni 2025. Det passar precis med det föräldrarna invände: att anmälningarna kom efter att de börjat kritisera vården. Enligt Lex Sarah-rapporten avfärdades den invändningen utan att skälen redovisades.

Du skriver att det inte är säkert att det ligger i barnets bästa att byta vårdkontakt, eftersom det kan gå ut över barnet. Jag håller med. Men tänk på vad som gjordes i stället. Elsa fick inte bara en ny läkare. Hon fick nya vuxna, ett nytt hem, en ny skola och förlorade kontakten med hela sin familj. Om det var för riskabelt att byta läkare för hennes skull, hur kunde det vara för hennes bästa att byta ut allt annat?

Domstolen dömer på det som läggs fram för den. I ett LVU-mål är det i huvudsak socialtjänstens utredning, föräldrarnas inlagor och de vittnen som hörs. Domstolen har inte själv tillgång till akten, journalerna eller allt som har sagts i ärendet. Den ser det socialtjänsten har valt att lägga på bordet.

Och det som låg på bordet var inte komplett. Det vet vi i dag, för att flera av varandra oberoende experter har läst primärkällorna.

Barnkirurgens samtal, som rörde den fråga hela vården vilade på, stod som "ej inkommit" i bilageförteckningen när utredningen skulle lämnas in. Det kom aldrig in. Utredningen innehöll ingen bedömning av pappans omsorgsförmåga, eftersom han aldrig utreddes. Uppgifter som pekade bort från misstanken, som att den överläkare som ledde anmälan inte bedömde det som medveten vanvård, fanns i materialet men förhölls aldrig i utredningens analys. Uppgiften om att Elsa försörjdes via näringsdropp var felaktig, vilket hennes egen läkare senare medgav. Och mötet där nämndens 1:e vice ordförande talade om mamman som psykiskt sjuk dokumenterades aldrig i sak.

Inget av det kunde domstolen se, eftersom det inte fanns där. Att domstolen bedömde utredningen som tillräcklig betyder alltså inte att inget saknades. Det betyder att domstolen inte visste vad som saknades.

Det är därför Ensolution-granskningen och Lex Sarah-rapporterna kom till. Ensolution beställdes av kommunens egen verksamhetschef, som ville ha en utomståendes bild av hur ärendet hanterats. Lex Sarah-rapporterna skrevs av socialsekreterare som arbetade i ärendet, hade tillgång till hela akten och såg vad som aldrig nådde domstolen. De gick tillbaka till primärkällorna, och hittade luckorna.

Så kritiken handlar inte om att domstolarna dömde fel utifrån det de fick. Den handlar om att de inte fick allt. Det går bara att se om man läser primärkällorna, och inte bara den sammanfattning socialtjänsten lämnade in.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/orebro/visselblasare-avgorande-uppgifter-morkades-i-elsa-fallet

Det är inget underlag om pappan. Det som borde ha lagts fram var en utredning av hans föräldraförmåga. Det som finns är helt ogrundade anklagelser mot honom, baserade på att han inte höll med socialtjänsten om att Victoria misshandlade Elsa genom sjukvårdsinsatser.

Att fortsätta hänvisa till den anklagelsen är som att fortsätta driva MbP-spåret mot Victoria. Så fel är det. Men det förstår inte du, utan du kör vidare med dina cirkelbevis och vägrar ta in den nya information som har kommit fram i fallet.

Jag ska förklara så enkelt som möjligt vad som gick fel så att till och med ett barn förstår vad som gått snett här:

Tänk dig en lärare som ska avgöra vem som började bråket på rasten. Hon får bara höra vad den ena sidan säger. De som såg något annat får aldrig komma in och berätta. Läraren bestämmer utifrån det hon fick höra, och tycker att det räckte. Var det rätt beslut? Kanske. Men hon kan inte veta det, eftersom hon aldrig fick höra resten. Det är det som hände i Elsas fall. Domstolen fick inte höra resten. Det var först när andra läste hela materialet som det kom fram.

Det finns ingen som jobbar med frågan som ser det som du gör och använder begreppet. Att du hittar på egna saker är i och för sig inget nytt och din trovärdighet blir därefter.

Ok du sitter på fullt allvar och påstår att Elsa hade vätskebrist utan att tappa vikt..
Du sitter på fullt allvar och påstår att en person med diagnosen PIPO borde ordinerats lunch i skolan istället för glukos dropp vid vätskebrist...
Och du verkar inte heller vilja kännas vid att Ivo hade bestämt att Ekstav inte längre fick ordinera dropp pga att han inte hade kompetens för det efter att dom ertappas med en felbehandling tidigare...
Jag har träffat både väldigt duktiga och väldigt usla läkare i mitt liv men jag vetefan om jag skulle vilja blir undersökt av dig ens

Det är inte hans föräldraförmåga som ska bedömas eftersom den inte är ifrågasatt på det sätt som krävs för att en sådan bedömning ska vara aktuell.

Om du åker till bilverkstaden och säger att det skakar i ratten när du bromsar så börjar inte verkstaden med att kolla tutan.

Jag vet inte vilken källa du önskar men utifrån den uppenbara bristen så tänker jag att det mycket väl kan belysas av fler framöver.

Jadu Kurre. Vad kan det bero på? Beror det på att vi enbart får till oss enstaka meningar och enbart har brottstycken av vårdens version? Att vi blir serverade VHs bild från media? Ter det sig inte rimligt att då ha ett kritiskt förhållningssätt till detta?

Att det stod TPN istället för PN har ingen som helst bäring i det akuta omhändertagandet.

Jadu. Var det bara det? Eller var det att vården började ifrågasätta? Victoria själv nämner i Kaliber att det förekom kafferumssnack. Kan detta potentiellt ha varit en orsak till att samarbetet havererade och orosanmälan skickades. Återigen. Kritiskt förhållningssätt?

Att vården drev igenom en bättring på 7 månader talar för att vården inte var problemet i samarbetet.