8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Jag har läst, och jag har citerat det du skrev. Om jag har förstått dig fel, förklara gärna vad du menar med egna ord. "Fel igen, läs och återkom" är inte ett svar, det är ett sätt att slippa ge ett.

Och frågan står kvar: var i dokumentationen finns den riskbedömning som visade att alternativen var för riskfyllda?

Missade en del av ditt svar. Det är bara en väldigt lite den av LVU ärendena som börjar som omedelbara omhändertagande. Om det faller kan det ändå bli LVU efter utredning men då har socialtjänsten 4 månader på sig att utreda.

Jag är hemskt ledsen, men din totala okunskap om sakfrågorna du försöker diskutera är tydlig.

Den GRANSKININGSMALL som använts bortser helt från situationens allvarlighet. Då kan man komma till nästan vilka slutsatser som helst.

Du tål jävligt lite av din egen medicin måste jag nog ändå säga.

Det har jag inte påstått heller men det är inte ett fortsatt omhändertagande... det är en ny förhandling man ansöker om...så jag vet inte vem som är okunnig

Det är precis tvärtom. Granskningen bortser inte från situationens allvar. Den börjar med det. Ensolution konstaterar redan i första avsnittet att det var korrekt att inleda en utredning just på grund av allvaret i de två orosanmälningarna.

Det granskaren sedan kritiserar är att socialtjänsten aldrig själv bedömde hur allvarlig situationen faktiskt var. Det fanns ingen egen riskanalys, ingen självständig bedömning av anmälningarna och ingen dokumenterad proportionalitetsbedömning. Socialtjänsten utgick från att det var allvarligt, eftersom anmälan sa det.

Och allvaret var just det som var omstritt. Den överläkare som ledde anmälan bedömde att det inte handlade om medveten vanvård, utan om en nära relation där symtom övertolkades. Vårdteamet i Örebro såg ingen akut fara. Barnskyddsteamet i Uppsala såg en akut fara. Det är tre olika bilder av hur allvarlig situationen var. Att utreda vilken som stämde var socialtjänstens uppgift.

Så granskningen bortser inte från allvaret. Den konstaterar att socialtjänsten aldrig utredde det.

Hur ska du ha det nu du har drivit på om att Elsa fått i sig 60 % av sitt näringsbehov via fast föda hur länge som helst o nu byter du fokus o börjar fokusera på det jag presenterar idag om att hon omöjligt kan ha ätit så mycket om hon har vätskebrist och måste få glukos... Du var helt helt säker på att hon fått i sig 100% av sitt näringsbehov eftersom hon enl dig haft normal tillväxt... Jag får inte ihop detta...

Öh, ja men det har ju aldrig varit frågan. Ett omedelbart omhändertagande faller också vid ansökan om det inte är tillräckligt underbyggt, det är inte helt ovanligt skulle jag vilja påstå.

Det är precis tvärtom. Granskningen bortser inte från situationens allvar. Den börjar med det. Ensolution konstaterar redan i första avsnittet att det var korrekt att inleda en utredning just på grund av allvaret i de två orosanmälningarna.

Det granskaren sedan kritiserar är att socialtjänsten aldrig själv bedömde hur allvarlig situationen faktiskt var. Det fanns ingen egen riskanalys, ingen självständig bedömning av anmälningarna och ingen dokumenterad proportionalitetsbedömning. Socialtjänsten utgick från att det var allvarligt, eftersom anmälan sa det.

Och allvaret var just det som var omstritt. Den överläkare som ledde anmälan bedömde att det inte handlade om medveten vanvård, utan om en nära relation där symtom övertolkades. Vårdteamet i Örebro såg ingen akut fara. Barnskyddsteamet i Uppsala såg en akut fara. Det är tre olika bilder av hur allvarlig situationen var. Att utreda vilken som stämde var socialtjänstens uppgift.

Så granskningen bortser inte från allvaret. Den konstaterar att socialtjänsten aldrig utredde det.

"Det är precis tvärtom. Granskningen bortser inte från situationens allvar. Den börjar med det. Ensolution konstaterar redan i första avsnittet att det var korrekt att inleda en utredning just på grund av allvaret i de två orosanmälningarna."

Det var bokstavligen det enda som Ensolution gave rätt till SoC över.

Och fortfarande sitter folk och försöker använda den som om den säger att man gjort rätt.

Lars Ekstav sa i förvaltningsrätten att det fanns en stor diskrepans mellan det rapporterade matintaget och det Elsa måste ha ätit för att växa som hon gjorde. Det talar för att vårdens bild av hennes ätande var för låg, och det kan förklara glukosdroppet.

Men flera saker i ditt resonemang stämmer inte.

Ekstav sa inte att matintaget i jourhemmet var detsamma som hemma. Han sa att Elsa sannolikt fick i sig lika många kalorier via munnen som via droppet innan placeringen. Att intaget var detsamma i jourhemmet var mammans uppgift i kammarrätten.

Vården hade dessutom mer information än matdagboken. Vården visste att Elsa växte bra, och det var just det som fick Ekstav att se diskrepansen. Styvpappan vittnade om att han berättat för vården att Elsa åt mer på sommaren, och att droppet sänktes till 600 ml sommaren innan, i dialog med Ekstav. Domstolen noterade journalanteckningar där mamman uppgett att Elsa mådde bättre i perioder. Vården hade alltså signaler om att Elsa åt mer än matdagboken visade.

Och du frågade vem som utbildade Wilma om sjukdomen och hur den skulle hanteras. För att ge näringsdropp krävs en delegering från ansvarig sjuksköterska, och en delegering förutsätter att sjuksköterskan har säkerställt att personen har den kunskap som behövs. Det är alltså vården som ansvarar för att Wilma fick rätt utbildning, och vården som behåller ansvaret för uppgiften. Det var i samband med den utbildningen som sjuksköterskorna, enligt Wilma, sa att Elsa hade fullt näringsdropp. Den felaktiga bilden förmedlades alltså av vården, till den som vården själv utbildade.

Så ja, rapporteringen hemifrån kan ha varit en del av förklaringen. Men det var vården som satt med tillväxtkurvan, som tolkade uppgifterna, som ordinerade behandlingen och som utbildade den som skulle ge den. När en läkare ser att ett barn växer bättre än det rapporterade intaget borde tillåta, är det läkarens uppgift att ta reda på varför. Det kräver inte ett LVU.

Vems fråga... du påstår att jag hade fel i det jag skrev... vilket jag inte hade...

Och sen behandlar man ärendet som att socialtjänsten haft smutsiga tröjor att bedöma.

Det är klart man bedömde hur allvarlig situationen var, det är ju en så totalt ologisk slutsats så det finns inte ens. Bedömningen blev ju att flickan potentiellt svävade i livsfara. Beviset för att det blev slutsatsen är det omedelbara omhändertagandet.

Sen då till bristen, det finns extremt liten felmarginal om oron hade varit helt igenom korrekt. 11 läkare säger att det här verkar inte helt igenom bra, någon drar betydligt mer extrema slutsatser. Här tycker Ensolution att det vore lämpligt att socialtjänsten skulle ha ringt runt och kollat läget med några andra specialister. Rapporten tar noll hänsyn till det faktiska läge som var vid omhändertagandet. Då hamnar man fel ur ett barnskyddsperspektiv. Rapportens slutsatser hade varit rimliga om flickan kommit till skolan i en smutsig tröja för att spetsa till exemplet.