Till: Särskilda åklagarkammaren
Ärende: Anmälan om misstänkt tjänstefel och grovt övervåld (grov misshandel samt framkallande av fara för annan)
Misstänkt part:
De tjänstgörande polismän som avlossade verkanseld med tjänstevapen vid Kungliga slottet (Lejonbacken) i Stockholm den 6 oktober 2026.
1. Sakomständigheter och händelseförlopp
Den 6 oktober 2026 larmades polis till Lejonbacken vid Kungliga slottet med anledning av en man beväpnad med kniv. Enligt samstämmiga uppgifter i media rörde det sig om en förvirrad och psykiskt instabil person.
Vittnesuppgifter och bildmaterial visar att mannen omedelbart frös på fläcken och stannade på cirka 15 meters avstånd så fort högvakten höjde sina vapen. Situationen var i detta skede statisk och kontrollerad; mannen gjorde inga utfall, rusningar eller aggressiva närmanden mot vare sig högvakt eller polisen.
När polisen anlände till platsen försökte de använda elpistol. Detta tvingande hjälpmedel krånglade dock och gav ingen avsedd effekt. Omedelbart efter att elpistolen fallerade valde polisen att direkt eskalera till dödligt våld genom att avlossa flera skarpa skott med sina tjänstevapen, varvid mannen träffades i benet.
2. Grund för misstanke om tjänstefel och grovt övervåld
Det finns starka sakliga skäl att misstänka att de ingripande polismännen har agerat i strid med polislagens krav på laga befogenhet, behovsprincipen och proportionalitetsprincipen.
- Uppenbar brist på proportionalitet: En kniv är ett närstridsvapen. Eftersom mannen bevisligen stod helt stilla på ett betryggande avstånd om cirka 15 meter, förelåg ingen akut eller omedelbar fara för polismännens eller andras liv som rättfärdigade skarp eldgivning. Hotet var statiskt.
- Stressinducerat taktiskt haveri: Att polisen omedelbart övergår till verkanseld så fort elpistolen krånglar visar att beslutet fattats under akut stress och panik, snarare än genom taktiskt lugn och adekvat deeskalering. Polisen hade fullgoda möjligheter att bibehålla det säkra avståndet, backa, upprätta en spärrlinje och använda alternativa metoder som pepparspray eller hundpatrull.
- Livsfarligt framkallande av fara för annan: Att avlossa en skur av skarpa skott mitt i centrala Stockholm direkt mot en historisk slottsbyggnad i sten innebär en extrem och oacceptabel rikoschettrisk. Skotten har riskerat att träffa oskyldiga förbipasserande, vittnen och högvaktspersonal genom rikoschetter i fasaden eller krossat glassplitter.
3. Systematiska brister och behov av ansvarsutkrävande
Denna händelse kan inte betraktas som en isolerad olyckshändelse. Brottsförebyggande rådets och Avdelningen för särskilda utredningars senaste statistik visar en skrämmande trend där anmälningarna mot polisanställda skjuter i höjden, och där just tjänstefel och våldsbrott utgör den absoluta majoriteten (runt 70 procent) av anmälningarna.
Detta visar på ett systematiskt problem inom myndigheten där enskilda poliser under stress återkommande missbrukar sina våldsbefogenheter. Att polisen i detta fall tappar den taktiska kylan och öppnar eld mot en stillastående person understryker behovet av en oberoende och strikt rättslig prövning. Om allmänhetens förtroende för rättsväsendet ska kunna upprätthållas, kan polisen inte tillåtas använda skarpa skott som en bekvämlighetsåtgärd så fort deras tekniska utrustning krånglar.
4. Yrkande
Särskilda åklagarkammaren yrkar härmed att inleda förundersökning om tjänstefel samt grov misshandel/framkallande av fara för annan, för att utreda om de ingripande tjänstemännens våldsanvändning uppfyller lagens krav, eller om agerandet utgör ett straffbart övervåld utlöst av stress.
Stockholm, den 7 oktober 2026
Ärende: Anmälan om misstänkt tjänstefel och grovt övervåld (grov misshandel samt framkallande av fara för annan)
Misstänkt part:
De tjänstgörande polismän som avlossade verkanseld med tjänstevapen vid Kungliga slottet (Lejonbacken) i Stockholm den 6 oktober 2026.
1. Sakomständigheter och händelseförlopp
Den 6 oktober 2026 larmades polis till Lejonbacken vid Kungliga slottet med anledning av en man beväpnad med kniv. Enligt samstämmiga uppgifter i media rörde det sig om en förvirrad och psykiskt instabil person.
Vittnesuppgifter och bildmaterial visar att mannen omedelbart frös på fläcken och stannade på cirka 15 meters avstånd så fort högvakten höjde sina vapen. Situationen var i detta skede statisk och kontrollerad; mannen gjorde inga utfall, rusningar eller aggressiva närmanden mot vare sig högvakt eller polisen.
När polisen anlände till platsen försökte de använda elpistol. Detta tvingande hjälpmedel krånglade dock och gav ingen avsedd effekt. Omedelbart efter att elpistolen fallerade valde polisen att direkt eskalera till dödligt våld genom att avlossa flera skarpa skott med sina tjänstevapen, varvid mannen träffades i benet.
2. Grund för misstanke om tjänstefel och grovt övervåld
Det finns starka sakliga skäl att misstänka att de ingripande polismännen har agerat i strid med polislagens krav på laga befogenhet, behovsprincipen och proportionalitetsprincipen.
- Uppenbar brist på proportionalitet: En kniv är ett närstridsvapen. Eftersom mannen bevisligen stod helt stilla på ett betryggande avstånd om cirka 15 meter, förelåg ingen akut eller omedelbar fara för polismännens eller andras liv som rättfärdigade skarp eldgivning. Hotet var statiskt.
- Stressinducerat taktiskt haveri: Att polisen omedelbart övergår till verkanseld så fort elpistolen krånglar visar att beslutet fattats under akut stress och panik, snarare än genom taktiskt lugn och adekvat deeskalering. Polisen hade fullgoda möjligheter att bibehålla det säkra avståndet, backa, upprätta en spärrlinje och använda alternativa metoder som pepparspray eller hundpatrull.
- Livsfarligt framkallande av fara för annan: Att avlossa en skur av skarpa skott mitt i centrala Stockholm direkt mot en historisk slottsbyggnad i sten innebär en extrem och oacceptabel rikoschettrisk. Skotten har riskerat att träffa oskyldiga förbipasserande, vittnen och högvaktspersonal genom rikoschetter i fasaden eller krossat glassplitter.
3. Systematiska brister och behov av ansvarsutkrävande
Denna händelse kan inte betraktas som en isolerad olyckshändelse. Brottsförebyggande rådets och Avdelningen för särskilda utredningars senaste statistik visar en skrämmande trend där anmälningarna mot polisanställda skjuter i höjden, och där just tjänstefel och våldsbrott utgör den absoluta majoriteten (runt 70 procent) av anmälningarna.
Detta visar på ett systematiskt problem inom myndigheten där enskilda poliser under stress återkommande missbrukar sina våldsbefogenheter. Att polisen i detta fall tappar den taktiska kylan och öppnar eld mot en stillastående person understryker behovet av en oberoende och strikt rättslig prövning. Om allmänhetens förtroende för rättsväsendet ska kunna upprätthållas, kan polisen inte tillåtas använda skarpa skott som en bekvämlighetsåtgärd så fort deras tekniska utrustning krånglar.
4. Yrkande
Särskilda åklagarkammaren yrkar härmed att inleda förundersökning om tjänstefel samt grov misshandel/framkallande av fara för annan, för att utreda om de ingripande tjänstemännens våldsanvändning uppfyller lagens krav, eller om agerandet utgör ett straffbart övervåld utlöst av stress.
Stockholm, den 7 oktober 2026