8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Det är föräldrarna som anställt Vilma som assistent åt barnet. Som LSS-arbetsgivare är föräldrarna skyldiga att tillse att Vilma har all den information som hon behöver.

Föräldrarna har alltså som LSS-arbetsgivare det fulla arbetsgivaransvaret att ge Vilma tydliga instruktioner.

Det är vårdens uppdrag att instruera LSS assistenter

Vården ansvarar för att LSS assistenter vet hur deras arbete ska gå till.

Vården har yttersta ansvaret

Väldigt märkligt att det så ofta används citat utan dess sammanhang av Totius.

ABSOLUT INTE!

Jo Totius. När det kommer till patientens vård har vården det yttersta ansvaret.

Det gäller även att se över ifall LSS assistenterna gör det medicinska jobbet som de bör.

Du har fel.

Du bad om konkreta motsägelser mellan det nya materialet och domarna eller Lars Ekstav. Du fick fyra. Titta nu på hur du bemöter dem.

1. "Detta har förvaltningsrätten tagit ställning till."
Att domstolen har tagit ställning betyder inte att ställningstagandet var rätt. Frågan var om underlaget innehöll fel. Ekstav medgav i förvaltningsrätten att uppgiften i orosanmälan var felaktig. Att svara att domstolen redan bedömt saken är att använda domen som bevis för att domens underlag höll. Det är en cirkel.

2. "Detta framkommer även i domen. Det förklarar inte förloppet."
Här medger du att motsägelsen finns i domen. Ekstav sa att mamman aldrig rapporterade förbättringar, medan domen själv noterar journalanteckningar där hon gjorde det, och styvpappan vittnade om att droppet sänktes i dialog med Ekstav. Du bad om motsägelser, inte om förklaringar till förloppet. Att nu kräva att den också ska förklara förloppet är att flytta målstolpen.

3. "Detta har inget med bristande omsorg att göra."
Jo, det har det. Omsorgsbristen som LVU byggde på var att mammans sätt att beskriva Elsas symtom ledde till för mycket vård. Den överläkare som ledde anmälan bedömde att det handlade om en nära relation där symtom övertolkades, inte om medveten vanvård. Det är exakt den fråga omsorgsbristen gällde, från samma vård och samma anmälan. Det handlar inte bara om det akuta omhändertagandet.

4. "Detta har inget med situationen före LVU att göra."
Kammarrättens bedömning av pappan var en del av själva LVU-domen. Det var den som avgjorde att pappan inte var ett alternativ. Om den bedömningen byggde på en utredning som aldrig gjordes, påverkar det LVU-beslutet direkt. Och du bad om motsägelser mot domarna. Det här är en.

Och din slutsats: "Inget av det förändrar vårdens bild."
Det är den tydligaste cirkeln av dem alla. Du mäter ny information mot vårdens bild, och avfärdar den för att den inte ändrar vårdens bild. Men det är just vårdens bild som ska prövas. Om måttstocken är den bild som ifrågasätts, kan ingen information någonsin räcka.

Ajogen verkar inte hålla med dig. Jag kan även tycka att det är något oklart.

Har vården informerat Wilma om att droppet täcker hela behovet så har man gjort fel. Vården hade ju dock svårigheter att informera om att hon skulle äta (varför skulle man annars ordinera glukosdropp?) så denna skuld kan isåfall inte tillges vården.

Hade VH informerat Wilma om vad som gällde så blir bilden plötslig mycket mer komplex. Då äter hon i hemmet men uppmanas inte aktivt att äta i skolan.

Jag får inte ihop detta.

Ser fram emot en tydlig förklaring av Hasse utifrån hans kritik för att jag lyfter detta.

Det är bara du, och åter du, som driver LSS-spåret, Totius. Visa någon annan som gör det! Fram med dokumentationen nu!

Ingen dom tar upp det. Ingen granskning tar upp det. Socialtjänstens egna socialsekreterare tar inte upp det. Inte Försäkringskassan, inte IVO, inte en enda journalist. Du har själv medgett att varken socialtjänsten eller domstolarna tog upp LSS.

Om du har rätt, borde det finnas åtminstone en enda handling, från en enda myndighet, som säger det du säger. Visa den. Annars är LSS-spåret inte ett spår. Det är din egen teori, och den har du fått bära helt ensam genom hela tråden.

Inläggning för tarmvredssymtom skedde under läsår och inte under sommarlov enligt den info som lämnats dvs under perioder när E gick utan fast föda halva dagar, detta kan ha lett till att E inte åt under skoldagen för att inte utlösa dessa symtom under skoltid .
En ond cirkel där rädsla för att utlösa dessa svåra smärtor ledde till det bara åts vid ledighet från skolan detta i sin tur stökade till det ordentligt för matsmältningen och gav ordentliga dippar gällande energi

Det är helt otroligt att näringsdroppet fortfarande är en fråga i den här tråden. Men så blir det när systemriddarna envisas med att snurra sina cirklar i brist på argument.

Frågan om droppet är avgjord för länge sedan. Elsas egen läkare sa i förvaltningsrätten att uppgiften i orosanmälan om att Elsa försörjdes via näringsdropp var felaktig. Socialtjänsten konstaterade i sitt eget övervägande i december att droppet motsvarade omkring 40 procent av hennes näringsintag. Socialtjänstens ledning skrev själv, i sin kommentar i Ensolution-rapporten, att fel information om droppet hade getts till föräldrarna. Och sedan september 2025 har Elsa inte haft något dropp alls.

Det finns alltså inget mer att reda ut. Ändå återkommer det, gång på gång, i nya varianter. Borde föräldrarna ha räknat ut doseringen själva? Varför åt hon mer hemma än i skolan? Varför trappades det inte ner tidigare?

Det beror inte på att frågorna är nya. Det beror på att droppet är det enda spår som fortfarande kan användas för att lägga skulden på mamman, nu när misshandelsgrunden har fallit, polisutredningen är nedlagd och Elsa är hemma. Så länge man diskuterar droppet, behöver man inte diskutera varför Elsa isolerades från hela sin familj i sju månader utan någon återföreningsplan.

Vården ansvarar för den medicinska delegeringen. Om Vilma inte vet hur Elsas skall behandlas av henne faller det på att vården inte delegerat och coachat henne som de skall.

När det kommer till medicin har vården alltid det yttersta ansvaret.