Citat:
Ursprungligen postat av
VildHasse5
Det är några riktigt sjuka människor vi har att göra med här...
Ja och så här kan man sammanfatta dem:
Så argumenterar systemriddarna, och därför håller det inte
Efter tusentals inlägg går det att se tydliga mönster i hur Ugglan, Doktorn och Totius argumenterar. De har olika stil, men samma grundfel: slutsatsen kommer först, och argumenten byggs i efterhand för att skydda den.
Totius: domen som facit
Totius grundargument är att domstolarna har bedömt saken, och därmed är den avgjord. Allt som står i domskälen är sant, eftersom det står i domskälen. När ny information kommer fram, som Lex Sarah-rapporten eller Ensolution-granskningen, avfärdas den som bristfällig, som ett arbetsdokument eller som något AI har hittat på.
Hans mest typiska grepp är att kalla en cirkel för en linje. "Säker vård krävde att all påverkan från mamman eliminerades, föräldrarna sa nej till placeringen, alltså återstod bara LVU." Men det första steget, att all påverkan måste bort, prövades aldrig. Det är slutsatsen formulerad som en utgångspunkt. Och när han behöver ett nytt argument, uppfinner han det, som teorin om att mamman bröt mot LSS, en grund som ingen domstol, granskning eller myndighet någonsin har tagit upp.
Det som gör resonemanget felaktigt är att en dom är en bedömning av det underlag som fanns vid ett visst tillfälle. När underlaget visar sig vara ofullständigt, faller slutsatsen. Thomas Quick dömdes också i domstol.
Doktorn: vården kan inte ha fel
Doktorn argumenterar utifrån vårdens perspektiv, och verkar själv stå nära vården. Hans grundhållning är att läkarna är medicinskt kunniga och därför har rätt, och att den som saknar medicinsk kunskap inte kan ifrågasätta dem.
När något pekar mot vården flyttas ansvaret. Felaktiga uppgifter i orosanmälningarna blir mammans fel, eftersom hon påstås ha gett vården fel information. När Ekots inspelning visar läkare som ifrågasätter mammans psykiska hälsa utan underlag, blir det mediernas fel. När läkarna inte ville skriva ner sin oro, blir det de kritiska rösternas fel.
Hans mest typiska argument är "ingen rök utan eld", och när ingen eld hittas, "rotbranden". Det är argument som aldrig kan motbevisas. Om man letar och inte hittar något, brinner det bara djupare. Det är samma logik som i häxprocesserna, där frånvaron av bevis tolkades som att djävulen dolt dem.
Det ska sägas att Doktorn också har medgett saker: att det akuta omhändertagandet kunde ha skötts bättre och att umgängesbegränsningen var ytterst hård. Det är mer än de andra har gjort.
Ugglan: experimentet
Ugglan har det mest genomtänkta försvaret, och det är också det mest avslöjande. Han beskriver placeringen som en vetenskaplig metod: variabeln "mamman" skulle isoleras, ett nolläge skapas och Elsa observeras utan påverkan. Separationen var, med hans egna ord, målet med vården.
Problemet är att resonemanget faller på sin egen logik. Att isolera en variabel betyder att ändra en sak i taget. I juni 2025 ändrades allt på en gång: hem, familj, skola, behandling och årstid. Om man verkligen ville isolera mammans påverkan, hade man låtit Elsa bo hos pappan. Det gjordes inte. Och ett barn är inget försöksobjekt. Ingen forskning får göras på barn utan etikprövning, just för att man vet hur lätt det är att skada människor när man kallar det vetenskap.
Det gemensamma mönstret
Alla tre har samma grundfel. De utgår från att socialtjänstens och vårdens första bedömning var riktig, och tolkar sedan allt som kommer fram i ljuset av den. Det som stöder bedömningen tas in. Det som talar emot förklaras bort.
Det är precis det socialtjänstens egna socialsekreterare kritiserar utredningen för i Lex Sarah-rapporten: att den aldrig prövade sin egen utgångspunkt, och att uppgifter som talade emot den inte vägdes in. Systemriddarna gör samma sak i tråden, som socialtjänsten gjorde i ärendet.
Och de har ett gemensamt problem som de aldrig lyckats förklara: om allt var rätt, varför finns det ingen återföreningsplan, varför utreddes aldrig pappan, och varför behölls isoleringen oförändrad i december, när Elsa redan mådde bra?
