Citat:
Ursprungligen postat av
trustmeiamadoctor
En muntlig orosanmälan ÄR formell ordning. Det är lika adekvat som en skriftlig.
Man får se underlaget som vårdens bedömning utifrån att händelseförloppet avvikit kraftigt från det förväntade samt deras, antar jag, bedömning av den totala brist av insikt som man uppfattar utifrån barnets uttalade bättring.
Var det någon vid detta möte som uttryckte att hon skulle skada sitt barn? Vad exakt sa man egentligen? Det vet vi inte.
Lägg märke till vad som händer i ditt eget inlägg. Du börjar med en sak alla håller med om, att en muntlig orosanmälan är lika giltig som en skriftlig. Sedan glider du över till "man får se underlaget som", följt av "antar jag", och landar i "det vet vi inte".
Det är inte ett argument. Det är en dimridå.
Ja, en muntlig anmälan är formell ordning. Men förvaltningslagen kräver att uppgifter som tillförs ett ärende muntligen och som har betydelse för beslutet antecknas. Om ingen i efterhand kan säga vad som faktiskt sades på det mötet, är det inte en ursäkt för socialtjänsten. Det är själva problemet. Ett omedelbart omhändertagande kan inte vila på något som ingen vet vad det var.
Och det är inte vi kritiker som ska bevisa vad som sades. Det är den som omhändertar ett barn som ska kunna visa underlaget.
När det gäller "bristande insikt utifrån barnets bättring": det är ett cirkelresonemang. Barnet blir bättre efter placeringen, alltså var föräldern orsaken, alltså saknar föräldern insikt om hon ifrågasätter det. Lex Sarah-rapporten pekar just på att förbättring inte är bevis för att placeringen var nödvändig, och att den medicinska behandlingen förändrades under samma period. Den förklaringen prövades aldrig.
Men vi behöver inte nöja oss med "vi vet inte". Vi vet faktiskt en hel del. Kommunens egen granskning konstaterar att orosanmälningarna aldrig analyserades kritiskt. Enligt Lex Sarah-rapporten beskrev den överläkare som ledde anmälan inte medveten vanvård, utan en nära relation där symtom övertolkades. Polisutredningen lades ner. Och den externa sakkunnige bedömer den aktuella risken som låg till försumbar.
Så frågan är inte vad vi inte vet. Frågan är varför du väljer att tala om det vi inte vet, när det vi faktiskt vet pekar åt ett helt annat håll.