Hässleholms socialtjänst gick emot medicinsk expertis – Vägrar erkänna fel

Frilagts journalister Berit och Jonathan Önell fortsätter att granska misstänkt maktmissbruk och brister i rättssäkerheten inom socialtjänsten i Hässleholm.

Den senaste artikeln handlar om ett par vars dotter omhändertogs enligt LVU. Enligt granskningen anklagades föräldrarna för att förfalska barnets sjukdomssymtom, trots att medicinsk expertis bekräftat hennes sjukdom.

Efter ungefär ett års kamp upphörde LVU-vården och dottern fick flytta hem. Familjen beskriver omfattande konsekvenser för barnets skolgång, hälsa och familjens ekonomi. Föräldrarna stämmer nu kommunen på 22,5 miljoner kronor. Frilagt kommer att följa processen.

Socialförvaltningen har enligt artikeln inte erkänt att de tidigare bedömningarna varit felaktiga eller tydligt förklarat varför slutsatserna förändrats.

Socialnämndens ordförande Lena Nilsson beter sig som en korrupt sosse-pamp och gör sig otillgänglig för att svara på frågor.

I somras granskade Frilagt ett annat ärende i samma kommun. Där beskrevs hur en namngiven enhetschef lämnat missvisande uppgifter om en nära vän till mammans anställning på socialkontoret(potentiellt försök att dölja jävsförhållande) och överdrivit en handläggares erfarenhet. Granskningen visade att utredningen var fullständigt partisk. Pappan blev anklagad för integritetskränkning för att han spelat in när han själv blev slagen. Barnen hade även berättat att Mamman slagit dom. Ändå var det Pappan som förlorade barnen.

I en uppföljande artikel visar det sig att enhetschefen fortsätter lämna missvisande uppgifter till både frilagt och Pappan.

Frågor att diskutera:

• Är det acceptabelt att socialtjänsten bygger ingripande beslut på egna medicinska slutsatser som går emot specialistläkares bedömningar?

• Bör kommunen låta en oberoende granskare undersöka handläggningen och hur familjen påverkats?

• Om fel konstateras, bör kommunen då be barnet och föräldrarna om ursäkt och ta ansvar för konsekvenserna?

Frilagts senaste granskning:
https://www.frilagt.se/2026/10/05/socialen-gav-upp-grundlosa-anklagelser-deras-dotter-fick-flytta-hem/

Granskningen från juli:
https://www.frilagt.se/2026/07/08/socialen-skyddsplacerade-barn-med-mamma-som-slagit-dem-misstankliggor-pappa/

Uppföljande artikel:
https://www.frilagt.se/2026/09/30/de-vill-utmana-en-socialtjanst-som-inte-klarar-av-att-backa/

Tidigare diskussion:
(FB) Pappa spelade in när han själv blev slagen - förlorar vårdnaden i tingsrätten

När man bara har en massa kvinnor på en arbetsplats så får man en toxisk korrupt miljö. Socialtjänsten är ett bra exempel. Och kvinnor kan såklart inte erkänna att dom har haft fel i sina känsomässiga beslut så det kommer aldrig att ske.

Det som skett är vidrigt men familjen kommer nog aldrig får upprättelse. Alla vidriga batikhäxor som tagit besluten kommer få jobba kvar och orsaka mer lidande för andra människor.

Du har rätt. Jag kan bekräfta att Hässleholms socialtjänst bryter mot lagen. Att erkänna att man har fel finns inte på kartan, och det gäller även socialtjänsten i andra kommuner.

De är rätt flagranta i sin "vanemässiga brottslighet" eftersom de, då jag har påpekat att de systematiskt bryter mot lagen, plötsligt ändrade sig och började följa den - i just mitt fall. Inte så att de bad om ursäkt, utan när jag satte hårt mot hårt och drog fram gamla rättsfall bestämde de sig helt plötsligt för att följa lagen. Detta var ett antal år sedan, jag bor inte kvar i kommunen längre, men jag har kontakt med människor som fortfarande bor där och som bekräftar min bild av en mer eller mindre organiserad brottslighet som förekommer på deras kontor.

Inte brottslighet i så motto att man handlar med vapen och droger - utan brottslighet i så måtto att man medvetet bryter mot en massa lagar, och till klienter som har invändningar mot detta säger man: "Är du missnöjd med vårt beslut så får du överklaga till Förvaltningsrätten." Detta är ett oerhört smart tillvägagågssätt, eftersom de flesta som har med socialtjänsten att göra inte orkar driva några rättssprocesser.

Dessutom är fönstret för överklagande ganska kort, jag vill minnas att det ligger på 14 dagar, så det gäller att man då är "på topp" under dessa två veckor så att man orkar skriva ihop sin lilla överklagan. Man ska också klara den mentala påfrestningen att driva en rättsprocess gentemot en myndighet som man är beroende av för sitt eget väl och ve, vilket få gör i praktiken.

1. Svar: nej. Här vill jag dock nyansera lite: det kan finnas fall när specialistläkare har fel; även de är människor. Det viktigaste är att barnets bästa står i fokus och framförallt: att socialtjänsten besitter den kompetens som krävs för att bedriva utredningar!!!! Mig veterligen ingick inte utredningsmetodik som ett ämne i socionomers utbildning innan 2020 - men efter mina klagomål och påpekanden (kanske även andras) har man numera infört ämnet "utredningsmetodik" på socionomlinjen; hur bra denna utbildning är, och hur studenternas kunskaper i ämnet de facto prövas, vet jag dock ingenting om.

Jag är själv utbildad till "nästan socionom" (3-åring utbildning, 180 hp) och vår utbildning var rätt slapp som jag minns det. Det var mest genusteori och leka runt i grupp. Även om jag lärde mig en hel del så kan jag ABSOLUT ingenting om att bedriva utredningar - jag har heller aldrig jobbat på socialtjänsten, eftersom det verkar vara en fullkomligt vedervärdig arbetsmiljö.

2. Svar: JA.

3. Svar: solklart JA.

Suverän sammanfattning - nej erkännande lär nog inte komma.

Mycket intressant , tack !

Men nu är du ute och cyklar, du vet väl att männen alltid har fel.

Därav får kvinnor det som dom vill när allt dras till sin spets.
Tror det är dags att börja kämpa för jämlikhet på riktigt och kvotera in män på många platser och lägga ner HR avdelningar.

Varför ska det bes om ursäkt? Vad förändrar det? Behövs det formellt att kommunen erkänner fel och därmed kan göras skadeståndsskyldig?
Ursäkten i sig är helt tom, skadan är skedd för de inblandade och blir knappast reparerad pga av att någon kommunalarbetaren/politiker säger några ord.

Det är tre veckor, inte 14 dagar. Tiden börjar räknas från den dag man fått del av beslutet.

Hela överklagandet behöver inte heller vara färdigskrivet inom de tre veckorna. Det räcker att överklagandet kommer in i tid och att det framgår vilket beslut man överklagar och vilken ändring man vill ha. Sen kan man komplettera med mer text och underlag.

Så man behöver inte sitta på topp och få ihop hela sin argumentation under de där tre veckorna. Det räcker att se till att överklagandet kommer in i tid.

När man har gjort fel ber man om ursäkt. Det är en självklarhet i ett civiliserat samhälle. En ursäkt innebär en form av upprättelse för den drabbade. Sveriges samer kämpar i detta nu för att få en ursäkt för saker som skedde för 100 år sedan, och tidigare än så.

En ursäkt är ett formellt erkännande av att man faktiskt har gjort fel.

Och om man inte kan erkänna att man har gjort fel, hur ska man då kunna förändra något framåt?

Exakt sådan här information är typiskt det man inte orkar ta till sig när man lider av utanförskap, funktionshinder, social utsatthet OCH fattigdom.

Jurister kanske orkar. Men socialfall orkar inte sånt där. De förstår inte sina rättigheter.

Dessutom: om vi nu säger att jag (MOT FÖRMODAN) lyckas skicka en inkomplett överklagan till rätt instans inom den givna tidsfristen - hur lång tid har jag sedan på mig att komplettera?

Jag håller med. Alla har inte förutsättningarna ens från början att klara av det här. Att förstå, ta reda på hur det fungerar och vilka rättigheter man har.

Lägger man sen till att man kan vara väldigt påverkad av det som händer, beroende på omfattningen, så blir det ännu svårare. Ibland handlar det också om språket eller kulturskillnader. Det är många bottnar i det här.

Hur lång tid man sen har på sig att komplettera är lite upp till rätten. Det finns ingen ny bestämd tid som gäller för alla. Man kan efter ett tag få en deadline för när kompletteringen ska vara inne och behöver man mer tid får man fråga om det.

Tyvärr fungerar det ofta mer som att myndigheterna inte jobbar för folket utan för att skydda sitt eget, så att säga. Då blir det som två lag i en lång match, när det egentligen inte borde vara så.