8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Har hon PIPO? Som jag förstått det håller diagnosen fortfarande på att omprövas. Då blir det lite märkligt att använda ”det här är en avancerad sjukdom” som skäl för att ingen ska ställa frågor om förloppet.

Att Elsa är hemma i dag är förstås viktigt, men det betyder inte att allt runt henne ser likadant ut nu som då. Pappan verkar i dag vara mer delaktig både i Elsas vardag och i kontakten med vården, och Elsa tycks själv få större utrymme att komma till tals.

När förutsättningarna förändras blir det också relevant att försöka förstå vad som förändrades, när det skedde och vilken betydelse det kan ha haft. Det är inte att fastna i detaljer, det är att försöka förstå helheten

Ja, enligt domarna har hon PIPO, bekräftad bland annat genom en second opinion från ett sjukhus i London. Som jag har förstått det är PIPO en kronisk sjukdom som kan bli bättre med åren, men man blir aldrig helt frisk.

Problemet i det här fallet är att det var just socialtjänsten som inte ville se helheten. De utredde den inte ens, och det kritiserades hårt i Ensolution-granskningen. Granskaren konstaterade att utredningen saknade information och analys om Elsas alla behovsområden, att barnets bästa inte analyserades bredare än den medicinska oron, och att den snabba förbättringen aldrig följdes av någon analys av vad som låg bakom den.

Ja, det är viktiga och allvarliga synpunkter. Där tror jag absolut att socialtjänsten har mycket att arbeta med, både i Örebro och på andra håll.

Samtidigt är det värt att komma ihåg att Ensolutions uppdrag var avgränsat till det material kommunen lämnade över. Det är alltså en viktig granskning, men inte hela facit. Det är mycket möjligt att den större externa granskningen kommer fram till liknande brister.

Men att en organisation har brister betyder inte automatiskt att varje bedömning i ett enskilt fall var fel. Det jag fortfarande tycker är centralt är att förstå vad som faktiskt förändrades för Elsa under den här perioden och vilken betydelse de förändringarna hade. Hade samma förbättring skett ändå, utan ingripandet? Det vet vi inte.

Och när det gäller PIPO så verkar diagnosen, enligt vad Maria Ridderstedt på Kaliber har uppgett, nu vara under omprövning. Det betyder förstås inte att diagnosen säkert är fel, men det gör det svårt att använda PIPO som en helt självklar förklaring till hela Elsas sjukdomsförlopp innan den nya bedömningen är klar.

Vad som har framkommit i en podd är att mamman bad Lars Ekstav om en remiss till Sahlgrenska i slutet av maj 2024. På grund av något strul, oklart vad, dröjde det till september innan Sahlgrenska fick remissen och då hade de inte plats för Elsa. Så det handlar om 3 - 4 månaders fördröjning under semestertider 2024.

Precis samma som jag har hört, därför jag blev frågande till varifrån ett år kom.

Ja, men nu handlar det inte om vilken behandling eller vilket LVU som helst. Socialtjänsten bestämde sig för att TOTALISOLERA ELSA FRÅN HELA SITT BIOLOGISKA NÄTVERK, UTAN EN ÅTERFÖRENINGSPLAN. Det är inte ett typiskt LVU där föräldrarna påstås ha "brustit i omsorgen". Det är snarare ett LVU som signalerar att föräldrarna är farliga.

Så jag undrar fortfarande: var fanns den konkreta faran?

På vilket sätt var pappan farlig?
På vilket sätt var mamman farlig?

Och om mamman var så farlig, varför utreddes aldrig pappan, och varför prövades aldrig utredningshem, som pappan själv föreslog?

Det är mer intressanta frågor än droppet, som är svårt att bedöma utan medicinsk kunskap och utan tillgång till journalerna.

Som jag har sagt tidigare är PIPO en kronisk sjukdom som man enligt vad jag förstått kan besväras mindre av med åren. Det verkar som att Victoria har fått skulden för Elsas sjukdom och dess förlopp, och att vården lämnade felaktiga uppgifter som sedan användes mot henne.

Vad kan ha orsakat en sådan fördröjning?

Om remissen faktiskt tog tre–fyra månader tycker jag inte att det i sig låter särskilt anmärkningsvärt för ett byte mellan två specialistverksamheter. En sådan remiss kan behöva bedömas, prioriteras, kompletteras och diskuteras mellan olika team, särskilt när det gäller ett barn med en komplicerad vårdhistorik. Tidsintervallet i sig säger därför ganska lite om varför det tog den tid det gjorde.

Jag vet inte om mammans långvariga konflikt med vården spelade in, men det är ändå en relevant fråga. Det verkar ju som att vården någonstans ville börja trappa ned delar av behandlingen samtidigt som mamman ville gå vidare med mer vård. Om det stämmer är det inte orimligt att tänka att ett sjukhusbyte också behövde bedömas mot den bakgrunden, snarare än att automatiskt tolka några månaders väntan som en förhalning.

För en såhär komplicerad sjukdom krävs omfattande informationsutbyte mellan sjukhusen och det är tre olika regioner inblandade mitt i semestertider. Jag tycker inte att det låter speciellt konstigt även om det är rätt lång tid,

Detta bekräftas av kaliber. Återigen ger du falsk uppgifter i tråden.

Nej, det går inte att göra en anonym anmälan. Men jag hoppas att någon gör det. För denna typ av onyanserad journalistik riskerar på sikt att skada barn i samma situation då vården och socialen inte i samma utsträckning vågar agera när de bedömer att något inte stämmer.

SVT/SR är samma journalist.

Återigen, att hon inte ska vara placerad var målet med LVU. Omständigheterna är bättrade
Vården har insikt. Det är bara du som har fått för dig att det skulle vara en uppväxtplacering utifrån att det inte fanns en återföreningsplan.

Att hon inte är placerad är på inget vis ett bevis på att LVU var felaktigt i första hand. Vilket du vet om du är något så när påläst.

"Nej, det går inte att göra en anonym anmälan"
Intressant att du behöver kunna vara anonym för att våga uttrycka ditt missnöje över oseriös journalistik