Citat:
Ursprungligen postat av
RutgerFuchs
Ja, självklart behöver man granska själva rapporteringen. Hostile media effect innebär inte att medier alltid är neutrala eller att urval, omfattning och framing saknar betydelse. Tvärtom går det alldeles utmärkt att empiriskt undersöka sådant.
Men då behöver man också göra just det. Om påståendet är att vissa händelser systematiskt tonas ned räcker det inte att säga att de ”får för lite uppmärksamhet”, eftersom det är precis den bedömningen som kan påverkas av hostile media effect. Man behöver exempelvis jämföra rapporteringens omfattning och gestaltning med likvärdiga händelser.
Det har vi avhandlat tidigare i tråden där folk verkar helt omedvetna om att denna protest är av den lindrigare sorten som Frankrike haft det senaste decenniet. Bonde- pensions- och bränsleprotesterna genererade betydligt mycket mer omfattande förstörelse, skador och tom många döda, något vi sluppit i föreliggande protester (hittills).
Detsamma gäller ditt påstående att ”95 procent av all media kommer från samma läger politiskt, med globalism som mål”. Det är ett mycket starkt empiriskt påstående som behöver beläggas, inte en utgångspunkt från vilken medierapporteringen sedan kan bedömas.
Så ja, att något har rapporterats motbevisar inte i sig att det tonats ned. Men känslan att något borde ha fått mycket större uppmärksamhet bevisar inte heller att det har mörkats. Det är just där hostile media effect blir relevant. För att komma vidare behöver man visa den påstådda snedvridningen i själva rapporteringen och där kan vi konstatera att andra protester i Frankrike inte fått mer mediebevakning än denna, trots att de är varit våldsammare än nuvarande skolprotester. Det ger goda belägg för att upprördheten över denna händelse är ett starkt uttryck för just hostile media effect.
Globalism är ingen hemlig organisation. Det handlar om den gemensamma linjen i västvärlden kring krig och vapen, sjukvård och medicin, geopolitik och de stora besluten. Den linje som stora medier, regeringar, underrättelsetjänster, NATO, WHO, EU och de stora bolagen inom försvarsindustrin och läkemedelsindustrin rör sig inom.
Det börjar redan med var nyheterna kommer ifrån. Mycket av den internationella rapporteringen bygger på samma tre nyhetsbyråer, AP, Reuters och AFP. De hämtar i sin tur mycket från officiella västerländska källor. När byråerna har valt vinkel och vilka uppgifter som ska lyftas bygger SVT, BBC, CNN, DN och Aftonbladet vidare på samma material. Redaktionerna behöver inte sitta och samordna sig med varandra för att rapporteringen ska bli väldigt lik när så mycket kommer från samma håll redan från början.
Sen har vi ägandet. I USA ligger en stor del av räckvidden hos ett fåtal koncerner och miljardärfamiljer. Även i Europa är ägandet koncentrerat. I Sverige har vi Bonnier och Schibsted och utöver dem public service. De stora medieaktörerna finns i samma ekonomiska och politiska värld som försvarsindustrin och läkemedelsbolagen. Det är enklare att hålla sig till den etablerade linjen än att gå långt utanför den.
Nästan allt går också i arv bland journalister. Många kommer från samma skolor, känner samma folk och rör sig i samma kretsar. Man anställer vänner och vänners vänner, rekommenderar varandra och rykten går mellan redaktionerna. Det finns riktlinjer att hålla sig inom och går man för långt utanför dem blir man inte långvarig.
Sen finns alla uttryck, fraser och hela meningar som rabblas unisont i media under olika perioder. Titta på klippet
https://www.youtube.com/watch?v=ZggCipbiHwE Där sitter nyhetsankare på Sinclairs lokalstationer och läser upp samma manus. Där sitter olika nyhetsankare på olika lokalstationer och läser upp exakt samma manus. Olika personer och olika kanaler, men samma ord från samma ägare
Under Ukrainakriget har stora västerländska medier till stor del följt samma linje kring orsaker, skuld och vapenleveranser. Under covidåren låg medier, myndigheter och läkemedelsbolag väldigt nära varandra kring vaccin, åtgärder och riskbedömningar. Avvikande röster fanns, men fick väldigt lite utrymme i de kanaler som når flest människor.
Det är där jag får minst 95 procent ifrån. Jag räknar inte varje podcast eller alternativ sajt på nätet. Jag menar public service, de stora tv-kanalerna, de mest lästa dagstidningarna och de ledande internationella nyhetsbyråerna. De medier som fortfarande dominerar den traditionella nyhetskonsumtionen. Där är den gemensamma linjen så stark att andra perspektiv blir undantag. Det finns betydligt fler röster på nätet, men de stora etablerade medierna sätter fortfarande dagordningen för de flesta.
Det behövs ingen total kontroll över varje ord för att den stora bilden ska bli väldigt lik. Ägandet spelar in. Källorna spelar in. Vilka som jobbar på redaktionerna, vilka de känner och vilka miljöer de kommer ifrån spelar in.
Att rapportera om nånting är inte samma sak som att göra avtryck. Folket tar inte bara till sig vad som händer i världen, utan hur händelserna beskrivs, vilka händelser som får störst plats och hur ofta samma bild upprepas.
