Citat:
Ursprungligen postat av
Pitschka
Under 1990-talets början genomgick Sverige sin värsta lågkonjunktur sedan 30-talet.
Folk fick gå från hus & hem och blev av med jobben till höger och till vänster.
När kraschen slog till 1991–1992 var det gamla folkhemmets trygghetssystem fortfarande intakta. Föräldraförsäkringen, den generösa snabbhetspremien och barnomsorgen var där och fångade upp stöten. Människor som förlorade jobbet eller drabbades av krisen visste ändå att staten garanterade en grundtrygghet för just barnfamiljer.
Historiskt sett skjuter folk ibland upp barn när det är kris, men i Sverige ledde den enorma osäkerheten snarare till en sorts "nu-eller-aldrig"-mentalitet eller att man flydde in i familjebildningen när arbetslivet rasade. Om jobbet ändå försvann och framtiden var osäker, var det många som passade på att bilda familj medan de ändå var hemma eller medan statliga system skyddade dem.
Babyboomen nådde sin absoluta topp runt 1990 och 1991 innan den började dala brant i mitten av 90-talet i takt med att krispaketen och nedskärningarna väl bet sig fast på riktigt.
Men det var just skiftet från det gamla systemets trygghet till det nya, nyliberala misären som gjorde att 90-talsboomens sista krampaktiga skälvning kunde äga rum innan mattan drogs undan för gott.
Nyliberalismens totala sterilisering av folkets framtidstro har lämnat efter sig en demografisk öken, som nu desperat måste fyllas på med en ständigt pågående ström av invandring för att hålla samhällsmaskineriet vid liv.
Citat:
Ursprungligen postat av
gärningsman
Hur mycket skyddsnät hittar du i Afrika? Inga, ändå snittar många länder +5 barn per kvinna.
Många påpekar att det har blivit en pengafråga men det stämmer inte heller. Whitetrash eller höginkomsttagare, bägge grupperna skaffar kanske 1-2 barn.
Jag däremot är helt övertygad om att materialismen är orsaken till det föds för få barn. Folk ska hinna "leva livet", dom ska genomföra alla dom där instagramvänliga resorna, bo i centrala drömboendet, ha den där modellkroppen för då har dom lyckats i livet.
Moderna människan har blivit en egoist att det egna välbefinnandet är högsta prioriteringen, få är beredda på att ge upp sina egna drömmar för att istället göra det som ger livet denna sanna meningen: att få barn.
Att afrikanska länder har höga födelsetal beror på helt andra demografiska och ekonomiska drivkrafter, som jordbruksberoende, brist på socialförsäkringar där barnen är den enda ålderdomsförsäkringen, samt lägre tillgång till preventivmedel, inte på att folk där njuter mindre av livet.
Att dessutom skylla den svenska befolkningskrisen på att svenskar har blivit "egoistiska" och vill åka på Instagram-resor är en skevt nyliberal bortförklaring som lägger hela skulden på individen. Människor har inte blivit mindre inställda på att bilda familj, men när ekonomin och bostadsmarknaden görs om till en vinstmaskiner för spekulanter, blir priset för att skaffa barn orimligt högt. Det handlar inte om att folk prioriterar bort barn för en padelbana, utan om att kapitalets kalla penningvälde har gjort familjebildning till en finansiell mardröm.
(FB) Den globala kapitalismen orsakar mänsklighetens demografiska kollaps