Centerledd regering, ett regeringsalternativ som kan funka?

Nej. De ska rösta nej till ALLA regeringar där de inte själva är med.
Tidö blir då inte alternativ om inte C, MP eller S väljer att lägga ner sin röst
och då får man väl tolka det som att dessa är de som valt att acceptera Tidö före ett extra val.
Dessa röda linjer leder till väljarförakt eller extraval. Jag tror inte V kör över sin kongress och
det är inte så troligt att C sviker sina väljare, men det är i alla fall troligare än att V viker ner sig.

Fast det är lite irrelevant. Dom kan stoppa Andersson som statsminister. Men inte UK.


Jo. Det är inte så att alla partier kommer att göra som V, dvs hålla fast vid alla sina röda linjer.
Till slut blir skammen för stor för att blockera alla tänkbara Regeringar, och några kommer ta ansvar för landet.


Andra skribenter här säger tvärtom att väljarna ser det som ett svek ifall partierna backar en mm från sina röda linjer.

Det finns ingen ledande politiker som inte ljugit eller varit ohederlig i sin kommunikation. Tror det var L:s korvgubbe som sade rakt ut att man säger en sak före valet och en annan efter. Även i det här fallet utgår ju alla ifrån att något parti som lovat en viss sak innan valet kommer att bryta det löftet och att det skall möjliggöra en regering. Det som förvånar är inte att de är "flexibla" utan att de inte är det.

Visst, en massa vallöften har det underförstått att man skall göra så gott man kan om man får tillräckligt att säga till om. Höja/sänka skatten så mycket som möjligt osv. Men löftena/utfästelserna som V och C kommunicerade före (och efter) valet är inte sådana som man måste vinna valet för att hålla. De var absoluta och helt oberoende av valresultatet.

C har lovat att inte ha något alls med SD att göra, inte ens en regering med passivt stöd av SD. Och att inte gå med på V i en regering. För många av deras väljare är det dessutom det avgörande skälet till att rösta på C.

V har lovat att rösta nej till alla regeringar där de inte själva sitter med.

Om de inte håller dessa löften har de svikit dem. Om de visste att de skulle kunna tänka sig att svika dessa löften så ljög de.

Man kan tycka vad man vill om att ett parti bakbinder sig själv på det viset men nu har de gjort det. Frågan är om det dyker upp ett alternativ där någon kan svika sina utfästelser och ändå, så att säga, rädda ansiktet. T ex som förslaget i den här tråden, att C får leda vänsterregeringen och på så sätt direkt hålla koll på V och vad det nu är de inte gillar med V.

Nej. De kan inte stoppa någon. För att göra det så behöver de 175 mandat, de har 30 mandat.

Några ledande SDare har antytt, litet lagom luddigt, att de kanske skulle kunna stöda en sådan regering. Åkesson förnekar. Men det här kommer att bli en långdragen pokeromgång där alla försöker hålla masken.

Inget av det du räknar upp motsäger en ren C-regering som stöds av L, KD, MP och M, eller S. Eller en ren S-regering som inför varje omröstning i riksdagen samlar ihop tillräckligt med stöd från vilka partier det än vara månde (och det vore ett rätt typiskt modus operandi för S som ju som bekant gör vad som helst för att inneha regeringsmakten). V lär inte rösta emot en S-regering som lägger fram ett förslag som de aktivt stöder, eller till och med lanserat.

Såväl en ren C- som en ren S-regering skulle säkerligen bli svag. Men så är också den parlamentariska situationen svag. Inför risken för extraval lär ett och annat parti töja en del på sina påstått fasta principer.

Det där är ju en litet olustig faktor. En liten grupps utpressning mot ett stort parlament är aldrig bra för demokratin. Man får hoppas att partierna förstår att hantera eventuella situationer på ett klokt sätt.

Vi får väl se. Jag tror det beror på omständigheterna och villkoren. Skulle V spåra ur på fler sätt, och S uppträda maktfullkomligt och arrogant, samtidigt som SD inte ställer några konfrontativa krav, tror jag att spelplanen kan komma att ändras.

Nej, det finns förstås teoretiska alternativ. Att både M och S - båda behövs - skulle stödja en ren C-regering genom att inte rösta nej framstår som rätt teoretiskt.

Jag tror att LKDCSMP är den enda blocköverskridande modellen som funkar både med mandatmatten och rimliga förutsägelser om partiernas inställning till olika saker. Och det är med väldigt liberal användning av order rimlig. 187 mandat, teoretiskt möjligt att kompromissa ihop sakpolitiskt.

Skulle dock vara självmord för L och livsfarligt för KD. I nästa val skulle oppositionen bestå av ett sammansvetsat lag av M&SD där M tar den ekonomiska högerflanken och SD vänstern. Noll stödröster till L. Och L/KD får äga allt sakpolitiskt jävelskap som deras vänsterregering hittat på och som MSD kommer att kampanja emot.

Om V menar allvar med att rösta nej till varje regering de inte ingår så måste en sån S-regering få passivt stöd (inte rösta nej) av de borgerliga partierna. Det är inte omöjligt men är det särskilt troligt?
De har utfäst sig att rösta nej till att en S-regering ens får skapas. När sakpolitiken kommer på bordet blir det svårare för dem att säga nej. Det är rimligen därför de envetet håller fast vid att vägra prata sakpolitik innan regeringsfrågan är klar. Så att de inte skall hamna i den där sakpolitiska fällan. V har helt enkelt lärt sig läxan av många många tidigare fall där de hamnade just där.
Det är egentligen vad allt handlar om nu och som spelet står just nu kan frågan kokas ned till om V eller C sviker sina utfästelser. Jag lutar personligen emot att ett extraval kanske vore bäst. Förhoppningsvis får endera blocket en tydligare majoritet, helst vildesäkrad dessutom.

Kan dock förstå att CSMPV inte är så roade av ett extraval. De kan ju knappast utmåla sig som ett regeringsalternativ. SMPV skulle få köra själva. C skulle sitta ensamma i någon sorts mitt som många tycker är problemet. Den sortens överväganden talar för att de klurar ihop något.

En sak de skulle kunna klura ihop är att C får statsministerposten. SMPV får ministerposter. C räddar ansiktet genom att kunna säga att de därigenom kan försäkra sig om att regeringsmakten är i goda händer och riskerna med V är minimerade.

Knappast alla inblandades favoritalternativ men kanske bättre än extraval.
Partierna som gav oss Januariavtalet, Decemberöverenskommelsen, inte har ett kvittningssystem och som just nu försöker få ihop Sandlådeavtalet? Ja, hoppet är förstås det sista som överger osv... :-)

En ren Centerregering som får stöd av S, MP, L och KD får väl majoritet om jag räknat rätt. M behövs inte. Det är samma konstellation som du beskriver, men med enda skillnaden att C är ensamt regeringsparti.

Man kan naturligtvis tänka sig fler regeringsvarianter (S+C, t ex), även om jag ser det som mindre troligt.


Det är därför jag funderar kring en ren centerregering. Den skulle kunna vara mindre farlig för L och KD om C ibland slänger ut ett köttben till M, som då röstar med dem.


Just det där med att kategoriskt rösta nej, det tror jag V skulle backa på om det blev en ren S-regering, och om den sticker åt V litet godsaker. Skulle V rösta nej till förslag som de själva en gång föreslagit, och därmed riskera extraval, ja då börjar det nog mullra ännu mer i partiet.

S och V har ju gjort bort sig med sitt barnsliga käbblande. Och nu har ETR tagit initiativet genom att kalla till samtal. ETR är inte rädd för att ta plats och komma med förslag. Vi får väl se hir hon klarar den här uppgiften, som ju är mycket svår.

Kanske blir det som du föreslår, att C får statsministerposten, etc. Men det är nog inte alldeles omöjligt att ETR föreslår någon annan lösning, där V inte ingår. Det finns ju flera alternativ.

Lägger vi till "ohederlig i sin kommunikation" så håller jag ju med. Men det är ändå skillnad på det och att direkt ljuga.


Ja, har man inte tillräckligt med mandat för att genomföra de så går det ju inte.


Ja, det håller jag med om. Alla röda linjer som alla partier har gör ju att ingen regering kan bildas.
Och då kan ett parti motivera att dom backar lite med att: "Sverige behöver trots allt en regering. Och utan deras uppoffring hade man ingen".
Vilket dessutom då är sant.


Ja inte bara dom. M+S+SD+V har väl alla ett krav på att dom skall sitta i en regeringen annars röstar dom NEJ.

C+MP+L+KD har väl inte sådana krav?
Dvs dom är mer anpassliga och samarbetsvilliga.


Ja, för S+M är det nog inget man backar på.

SD verkar redan slira på sitt krav. C verkar inte göra det (än iaf).


----------------------------------------
Är S+M+V för hopplösa tror jag att C inte alls backar utan då står allt still och C tar ett nyval utan att blinka. (Då måste L få en massa stödröster igen, annars ...)

Vill man inte hamna i att L får 3.9% är en tänkbara framkomlig väg är att:

* M+KD+L reparerar relationerna med C. (Hur nu det skall gå till begriper jag inte. Men det är ju politiker vi talar om så dom klarar kanske det).

* C skriver att avtal med M+KD+L.

* M övertygar SD om att släppa fram UK som statsminister utan formellt avtal. Kanske med muntliga löften om ditt och datt.

* UK tar sig igenom Riksdagen och SD lägger ned sina röster.

* C försvarar detta med att det inte finns några avtal med SD. Och att SD är fria att rösta som dom vill. Nu är det M's sak att försöka genomföra den politik dom lovat.

* En M+KD+L regering är då en minoritetsregering som måste söka stöd för sina propositioner.

C+SD kommer dra på sig kritik här. Från sina egna och troligen andra. Det är en smäll dom får ta då.
Både C och SD kommer kunna säga att dom har tagit ansvar för att Sverige skall få en regering. Och att dom inte kommer rösta för politik som ger emot dom. Det bör kunna dämpa kritiken.
Sedan kan dom fråga de som gnäller varför ingen bättre konstellation har kommit fram. Och då måste gnällspikarna redovisa det och de klarar dom ju inte.

Extremt svårt för maktpartiet S att acceptera att ett mindre parti skulle bli deras överhuvud.

Det är går inte att bygga en regering kring detta. Men en minoritetsregering med bara C skulle kanske kunna accepteras av de övriga. Men det blir svårt att få ihop någon politik.

Jo, det har du ju rätt i. Hjärnsläpp i mandatmatten här. Står dock kvar vid att det känns som en ytterst teoretisk historia. En sakpolitik som tillfredsställer samtliga skulle hamras ut utan att någon inblandad utom centerpartisterna fick något alls i övrigt. Makt- och sinekurspartiet S skulle släppa inte bara statsministerposten utan alla regeringsposter?

Ser inte uppsidan för L, KD och M med en sån här historia, jämfört med extraval eller att bara vänta till nästa val. Och om man på något sätt skulle lyckas prata ihop LKDSC så väntar MP som final boss med sin sakpolitiska önskelista och den skulle inte bli nådig...
Att låta sig mutas med godsaker och sen ignoreras är vad V uttryckligen vill undvika och de har tagit rejäla interna strider för att komma i skottläge. Man skall aldrig säga aldrig men jag är inte alls säker på att de kommer att backa igen.

Uppgiften är ju svår också för att C och ETR gjort den svår med sina röda linjer mot V och SD. Om C ville ägna sig åt sakpolitik hade antagligen Tidö 2.0 eller Maggan 1.1 redan valts och börjat arbeta. Men C är ett parti som sätter sakpolitiken sist och därför måste de nu hitta något sätt att komma ur det hörn de målat in sig i.

Inga som är troligare än extraval. Tror jag. Fan vet. :-)