Centerledd regering, ett regeringsalternativ som kan funka?

Jag vill att Norlén binder fast och utför kittlingstortyr på partiledarna tills någon av dem ger med sig.

Jo, men så har vi det där med individernas intressen contra partiets. Om de inte får ihop en regering här och det skulle bli extraval istället är risken att ännu färre sossar får sitta i riksdagen och att man i värsta fall förlorar ett extraval som block. Det handlar om många hundra jobb i departement och myndigheter för de ledande personlagren i partiet och dess närligande organisationer. Dessutom - utifall någon sosse faktiskt bryr sig - att det blir Tidös sakpolitik.

Att släppa statsministerposten är inte på något sätt ett enkelt piller att svälja (framstår nog för en sosse som att svälja ett använt stolpiller) men kanske är det inte det värsta som kan hända genomsnittlig toppsosse?

Sen är förstås situationen likadan för de andra tre partiernas ledarskikt. Vi har lite ett trevägs chicken race här. Om de inte kan komma överens riskerar de ovan. Ett bekymmer här är nog att varken C eller V är särskilt rädda för nyval. C har sin lilla kärntrupp av antiextremister. V har opinionsvinden och demografin i ryggen.

Sjöstedt var vek men V har också lärt sig av det där. De tog bort planekonomin ur partiprogrammet (vilket definitivt är det mest högerlutande det partiet någonsin gjort) och tog en interndebatt med kongressbeslut på att det är antingen regering eller opposition. Vad man än tycker om det har de valt sin kurs och surrat sig vid masten. Lämnat ytterst klara besked i god tid innan valet och stått fast efter valet. Det är nog närmast omöjligt för dem att vika. Den där vice talmansposten skiter de nog i jämfört att med till slut bli ett accepterat regeringsparti, vilket är mer existentiellt både för partiet och nuvarande ledning.

Problemet blir förstås att situationen verkar närmast existentiell även för C. Den röda linjen mot SD är absolut. De har haft "anti-SD" som viktigaste fråga i ett årtionde nu. All annan politik har fått stå tillbaka. De hade kunnat sitta i en Tidöregering och både poster och sakpolitik men anti-SD är viktigare än all annan politik och makt tillsammans. Det kan man tycka vad man vill om men nu är det så. Och deras väljare är borgare som håller med om det hela och som man kan anta skulle fly direkt om C bytte fot. Antagligen skulle stora delar av riksdagsgruppen att bli vildar på stört dessutom.

Det verkar nu som om C betraktar röda linjer även vänsterut som fundamentala. Att partiets USP är någon sorts "anti-extremism i alla lägen." Och de kan mycket väl tänka att det är vad deras väljare också vill ha. Varken nyssnazister eller hamaskommunister vad som än händer, så att säga. Tänker de så är linjen mot V omöjlig att ge upp. Då är det ingen förhandlingsfråga utan själva poängen med partiet.

Om det är så att C menar allvar och V menar allvar så finns det helt enkelt inget regeringsunderlag inom ramen för CSMPV och deras 176 mandat.
Medhåll. Dock tycker jag inte man behöver bry sig om någon till höger. CSMPV har samtliga röda linjer mot SD så något Tidö med stöd av någon av dem är inte aktuellt och dödfött att ens försöka. Att S skulle låta KD eller L leda en regering är ännu mindre troligt än att de skulle gå med på C. Bara slöseri med tid att lajva regeringsbildning med någon av Tidös partiledare.

Bränn tre omröstningar så fort som möjligt och ställ sen CSMPV och deras mandatmajoritet inför det avgörande som ändå måste komma: C eller V sviker sina utfästelser eller nyval. Cut to the chase, helt enkelt.

Mjo. Alla väntar på 4e omröstningen eftersom man då kommer komma överens. Det ses ju inte som ett svek inför 4e omröstningen utan då kan man säga att man kom överens det för Sveriges bästa och alla blir nöjda.
Politiskt spel bara fram tills dess.
Väljarnas fel. De flesta människor kan inte politik och därför måste detta ske helt enkelt.

Det handlar väl, som du säger, om å ena sidan hur bra olika partier lyckas förhandla ihop sig och å andra sidan hur de ser på ett extraval. Lyckas några partier förhandla ihop sig tillräckligt bra väger den vågskålen tyngre.

Jag har ändå svårt att tro på en rödgrön regering med alla fyra partierna. Skulle C gå med på att ha kommunister i regeringen, för första gången, är nog partiet väldigt illa ute i nästa val (och speciellt om de fyra skulle bli osams och det blir extraval).

Likaså har jag svårt att tro att V accepterar en regering där C, men inte V, ingår. Samma sak där; skulle det bli extraval är risken att många som röstade V nu, är besvikna och inte röstar.

Kvar finns väl alternativen med en ren S- eller C-regering, eller en sådan ohelig LKDCSMP-allians som du föreslår. Av dem tycker jag möjligen att en ren S-regering ligger närmast till hands i dagsläget.

Oavsett alternativ så lär det bli en svag regering, där risken för misstroendevotum och extraval överskuggar alla försök till större politiska förändringar.

Brasklapp: om C skulle acceptera, och kanske t o m ingå, i en regering med KD, L och M, och med SDs passiva stöd, så förändras spelplanen helt. Och den lösningen tycker jag vore absolut bäst för Sverige.

UK har lite uppgivet sagt nyligen i en intervju att det är omöjligt att bilda en regering med alla röda linjer som finns. (inklusiver M's). Och jag liter på det när det gäller den bedömningen.

Så för att en Regering skall kunna bildas så måste en eller flera vara mer flexibla och släppa på sina röda linjer.

(Och när det sker blir en massa väljare som inte förstår detta arga. I deras bisarra värld är det alltid någon annan som skall ge med sig).


Det är lite beklämmande att dom ska behöva upprepa det. Om och om igen. Det är ändå en ganska enkel sak som borde kunna fastna i folks hjärnor.


Ja, och om jag inte missminner mig var det S ide. Och M var ganska arga och röstade emot.


Lööf löste det på så vis att Löfven fick en lista med krav. Och så fick han säga bu eller bä. När han accepterade så gjordes en mer konkret lista som avtalades. Tror inte det tog så lång tid.
Sedan blev det en sak för S och Mp att få med V.

C bör ju kunna göra på snarlikt sätt den här gången.

SMp kan ju låta V få några betydelselösa symbolfrågor. Lite som plastpåseskatten. (Fast det var tydligen L som kom med den).


Är svek verkligen rätta ordet?
Jag skulle snarare kalla det flexibilitet.


Samma bekymmer då. Viker någon så blir det då tydligen "SVEK". Och då kan ingen göra det.


Är väl inget sämre än något annat. Svårare iom att fler partier är inblandade, förvisso. Men Alliansen var 4 partier och det höll bra. Troligen var Reinfeldt en mycket skicklig ledare.


Expeditionsministärer i 4 år låter som ett underbetyg. I sig kan man väl säga att Alliansens andra period var ungefär det.

Dock skulle väl inte SD ge ett passivt stöd till den. Inte bara C det hänger på.

Vänsterpartiet verkar har investerat väldigt mycket prestige i att man SKA sitta i regering denna gång, men å andra sidan så har V aldrig suttit i regering. Man hamnar alltså inte på "minus" för att man inte får ingå i regeringen även denna gång, för man "förlorar inget" som man redan haft, så att säga. Kostnaden för att inte sitta i regering blir på det sättet "mindre" för V om de skulle vika sig. Det lär nog inte bli några avhopp från partiet för att man inte hamnar i regering. Man är sedan Jonas Sjöstedt van vid partiledare som "viker ned sig", så längre man kan sälja in att man fått bra "betalt" för det.

C har däremot aldrig sagt att man inte kan tänka sig att samarbeta med V, bara att de inte får ta plats i regeringen. Skulle de ta plats ändå kommer det förfära en del C-politiker, och det kommer snabbt att användas som slagträ av Tidö-sidan. "Risken" för de rödgröna är ifall det finns några C-politiker som håller fast så hårt vid denna övertygelse att de är beredda att överge partiet och bli politiska vildar, varpå de rödgröna skulle förlora sin majoritet (bl.a har Birgitta Ohlsson hotat att hon skulle bli vilde om man släpper linjen mot V eller SD).


Nyval vill Sossarn inte ha, eftersom de har börjat tappa än mer i opnionen. De som röstade på Markus Allard lär rösta på SD nu när de har "facit i hand". Det lär bli hårdare koll på "klanröstningar", varför de rödgröna inte vågar riskera att tappa ytterligare mandat i ett eventuellt extra val.

Så därmed återstår det som jag ser det två sätt detta kan sluta på:

1. V viker ned sig till slut (mest troligt). De kommer argumentera att de vill ta "ansvar för Sverige" och inte riskera att makten hamnar hos "nazister" och kommer framföra att man fått genomslag för politiken och att man kommer vara en formidabel "vänsteropposition" och vifta hotet om misstroendevotum genomgående om det skulle bli för mycket "centerpolitik".

2. C går med på att V släpps in men enbart får någon enstaka symbolisk ministerpost som är tandlös och harmlös (som vice-transportminister eller vice-jordbruksminster eller liknande). C kommer argumentera att de har varit "konstruktiva" och att man "avväpnat" vänstern och hållit SD borta från makten. Om detta arguemnt räcker till att övertyga samtliga C-ledamöter är dock en annan fråga.

V:s krav är dock utformat så att en ren S-regering också är utesluten för dem. De har lovat att rösta nej till alla regeringar de inte sitter i. SD har nästan samma modell med sitt "regering eller opposition". CSMPV är i sin tur mot SD i alla former och åtminstone V är helt emot M.

Kvar - om ingen skall svika sina utfästelser - finns bara LKDCSMP.
Ja, om inte annat snittar en normal svensk mandatperiod 5 vildar och jag tror det var 9 under den förra. Lite riskabelt när ett block har tre mandats marginal. Vildarna brukar dock fördela sig hyfsat jämnt mellan blocken. Men det räcker att 3-4 ledamöter får för sig att bilda en liten kartell för att de skall ha svensk politik i ett punggrepp. Några vildar som tänker se till att få betalt innan de åker ut nästa val t ex. 5 somalier som samtliga etnoröstats in och som har ett de facto somaliskt väljarunderlag att ta hänsyn till i första hand. Går att tänka sig många små specialgrupper.
Tror, som tidigare förklarat i tråden, att det är närmast uteslutet. Inte för ETR personligen (hon är ju lobbyist och köpepolitiker så där handlar det bara om pris) men för partiet och alla dess "true believers".

Folk är inte vana vid att politiker menar allvar. Inte ens nu verkar folk tro att varken V eller C menar allvar. Jag har svårt att tro det.
Skillnaden nu är att V lärde sig av det där och vägrade en sån lösning redan i förväg. Till och med skriftligt i kongressbeslut före valet. Lite svårare för S och MP att lösa den här gången.
Jag tror att för många C-väljare och medlemmar skulle det vara ett svek. Det finns många där som ärligt anser att vara emot "ytterkanterna" är det viktigaste och går före allt annat, inklusive regeringsmakt och all sakpolitik. Betydligt värre om de sviker anti-SD än anti-V tror jag dock.

Rent språkligt är det också ett svek om man lovar A men gör B. De har inte lämnat något utrymme för flexibilitet i sina utfästelser. De hade kunnat säga t ex att "de skall göra allt de kan för att minimera ytterkanternas inflytande". Men de valde absoluta formuleringar istället. Då blir det svek om de, ja, sviker.

Att vika sig i utbyte mot godis till sig själv (sakpolitik eller rent personliga fördelar för de inblandade) är förstås det normala. Alla är så vana vid det att vi nu sitter här och kannstöper oss gråhåriga när det verkar som om det faktiskt den här gången är så att man skall lita på något som politiker sagt.

Hur flexibla V egentligen är vete tusan. Ledartrojkan har ju gått all in. Kan de ens sitta kvar om de viker? Får de sitta kvar om de inte viker? Omöjligt för en utomstående webgaggare att säga mycket om partiers interna maktpolitiska överväganden.
Även för C är det svårt att veta hur ett svek skulle gestalta sig. Skulle C svika angående SD tror jag partiet exploderar och att de blir massvis med vildar och avhoppare. Som när L normaliserade men snabbare och mer intensivt. Och alla väljare som röstat på C just för att de var emot SD skulle nog försvinna de också.

Men rent cyniskt behöver en sån partiledning bara få med sig en handfull ledamöter för att Tidö skall få bekväm majoritet. Avhoppare och vildar kan sitta och sura hur mycket de vill hos vänstern. Om nu ETR skulle överleva att ens försöka kalla till ett internt möte och föreslå något sånt. Hon är gammal som centerpartist men ny som partiledare och den fjärde på mindre än fyra år så kan knappast styra och ställa hur hon vill.

Vore dock sannolikt slutet för C som parti så Tidö får se till att ladda upp med lukrativa reträttposter för alla C-överlöpare, som kommer att behöva nya jobb efter mandatperioden.

Att C viker sig angående V är helt enkelt troligare, oavsett den "hårda" röda linjen. Och de har ju blinkat lite i chicken racet nu med någon sorts seminarie ordnad av C där de bjöd in V.
Om det är C eller V som viker sig först (eller alls) tror jag är en slantsingling men vad du säger om att alla måste vara med är viktigt. C och kollegorna i vänsterblocket har ett bekymmer i att de är avhopparkänsliga. Normalt hade man kunnat skita i om Heliga Birgitta hoppar av för att hon personligen är för fin och god för den ena eller andra uppgörelsen men nu är det tight med mandaten. Om de skall pussla ihop något måste det tillfredställa sanna troende inom flera olika partier.

Ju hårdare C och V vägrar varandra, desto större chans för en regering ledd av C. :-)

VPK ska ha ministerposter, annars är de inte med.


Vad C har i en regering att göra är oklart – det partiet har sin spetskompetens i att reglera hur många kossor som ska gå i hagen i Sjöbo. C har inga vassa knivar i lådan som politiker, och knappast som ministrar. V är ännu värre: det är bara en samling grovt kriminella, subversiva element på den yttersta vänsterkanten som kramar Hamas, Putin, Stalin, Lenin, Karl Marx och andra massmördare.

MP har en riktigt vidrig migrationspolitik som är ren ondska. De vill ha en extremt överliberal asylpolitik där personer utan blod- och jordkoppling som kommer från tredje världen ska få rätt att stanna här på väldigt vaga grunder.

Dessutom är C:s politik inte kompatibel med S:s, VPK:s och MP:s politik. Det var C som låg bakom haveriet med Arbetsförmedlingen – en av orsakerna till att vi har 10 % arbetslöshet. Det är inte ens en rödgrön röra, utan ren geggamoja. Kakistokrater törstar efter makt, men det är vanliga Svensson som får äta upp skiten i form av höga bensinpriser, dyrare el och hög arbetslöshet. Men framförallt hög kriminalitet då man kommer fulla Sverige med mirgranter ifrån 3:e världen ingen i stora volymer.

Stockholm ska fyllas till max med värdelösa matbud från skithålsländer. Där kör de ut mat till dumpade löner samtidigt som vanliga Svensson får gå arbetslös. Matbuden klarar inte ens Anita och Televinkens trafikskola i trafikvett.

Men stämmer det verkligen att politiker direkt ljuger så ofta. Och över så lång tid.

Jag kan köpa att man "ljuger" om händelser i förfluten tid. I den meningen att man inte är hederligt i beskrivningen. T ex (S) som försöker svamla bort orsakerna till krisen i början på 90-talet, med att Soros skulle ha spekulerat mot SEK så att valutareserven förbrukades.

Men om sådan här saker vi nu talar om vet jag inte om jag har uppfattningen att dom är direkt oärliga.

Jag tror det är mer så att vissa personer har dåligt underbyggda föreställningar. Och i de ingår att C har någon acceptans för V. Och så blir det så mycket yrande att media går och frågar C igen.


Det är lite anmärkningsvärt. I valet mellan:

A) Magdalena Andersson som statsminister i en S eller SMp-regering med avtal med C
B) Ulf Kristersson i en MKDL-Regering med avtal med SD

så säger kongressen att man hellre väljer B.

I så fall har väl Magdalena Andersson lite rätt när hon säger att V gått över till Tidö


Jag tänker mig mer att vallöften är sådant som skall hållas ifall man får +50% majoritet i Riksdagen. Så länge man inte har det så har man ingen förmåga att genomföra vallöften. Och då får man göra det bästa av situationen. Vilket innebär kompromissande med andra partier, där man får vara glad över det man får igenom.

Är det så att en betydande andel av befolkningen inte förstår de 3 sista meningen ovan?