Ok, om du på riktigt tror att kvinnor får sämre lön på arbetsmarknaden pga av att det finns betydelsefulla skillnader mellan kvinnliga och manliga hjärnor så borde väl dessa skillnader kunna konstateras ganska tydligt i studier? Istället är det ganska tvetydiga svar från studierna vi diskuterat hittils, knappast den tydlighet man skulle förvänta om löneskillnaderna skulle kunna förklaras av biologiska skillnader eller hur?
Har du hört talas om förklaringsmodellen att löne- och inkomstgapet hänger samman med att kvinnor historiskt har varit underordnade män – och att denna underordning fortfarande påverkar hur arbetslivet är organiserat och värderar olika arbeten?
Jag vill gärna tipsa om lite läsning eftersom du verkar öppen för sådan: Claudia Goldins Nobelprisbelönade forskning om kvinnors arbetsmarknadsutfall, Blau och Kahns stora forskningsöversikt om lönegapet samt Kleven med flera om den så kallade child penalty.
Förenklat visar forskningen att arbetslivet inte är någon neutral miljö där inkomst direkt avspeglar förmåga eller produktivitet. Utfallet påverkas bland annat av könsuppdelningen mellan olika yrken, hur kvinnodominerade arbeten värderas, vem som utför det obetalda omsorgsarbetet och arbetsgivares krav på ständig tillgänglighet. En stor del av inkomstgapet uppstår dessutom efter första barnet: kvinnors inkomster och karriärer påverkas betydligt mer än mäns, även bland personer med jämförbar utbildning.
Att kvinnor tjänar mindre trots bättre skolresultat visar därför inte att de presterar sämre i arbetslivet. Det är snarare just det fenomen som denna forskning försöker förklara.
Skillnader i intressen och personlighet kan naturligtvis också spela viss roll. Men människors intressen, preferenser och val uppstår inte utanför samhället. De formas också av könsnormer, uppfostran, förväntningar, diskriminering och vilka möjligheter som faktiskt står öppna.
Har du hört talas om förklaringsmodellen att löne- och inkomstgapet hänger samman med att kvinnor historiskt har varit underordnade män – och att denna underordning fortfarande påverkar hur arbetslivet är organiserat och värderar olika arbeten?
Jag vill gärna tipsa om lite läsning eftersom du verkar öppen för sådan: Claudia Goldins Nobelprisbelönade forskning om kvinnors arbetsmarknadsutfall, Blau och Kahns stora forskningsöversikt om lönegapet samt Kleven med flera om den så kallade child penalty.
Förenklat visar forskningen att arbetslivet inte är någon neutral miljö där inkomst direkt avspeglar förmåga eller produktivitet. Utfallet påverkas bland annat av könsuppdelningen mellan olika yrken, hur kvinnodominerade arbeten värderas, vem som utför det obetalda omsorgsarbetet och arbetsgivares krav på ständig tillgänglighet. En stor del av inkomstgapet uppstår dessutom efter första barnet: kvinnors inkomster och karriärer påverkas betydligt mer än mäns, även bland personer med jämförbar utbildning.
Att kvinnor tjänar mindre trots bättre skolresultat visar därför inte att de presterar sämre i arbetslivet. Det är snarare just det fenomen som denna forskning försöker förklara.
Skillnader i intressen och personlighet kan naturligtvis också spela viss roll. Men människors intressen, preferenser och val uppstår inte utanför samhället. De formas också av könsnormer, uppfostran, förväntningar, diskriminering och vilka möjligheter som faktiskt står öppna.
Citat:
Jag skriver kortare den här gången, även om det ibland krävs ett längre svar för att bemöta alla tvärsäkra påståenden och missuppfattningar som folk slänger ur sig.
Min huvudpoäng är inte att du beskrev forskningen kortfattat, utan att du beskrev den missvisande. Du framställde i praktiken biologiska könsskillnader som något marginellt och socialisering som den huvudsakliga förklaringen, trots att forskningen jag hänvisade till visar ett betydligt bredare och starkare stöd för biologiska bidrag till skillnader i bland annat personlighet, intressen och beteende.
Att det är svårt att exakt på marginalen avgöra hur mycket som beror på gener respektive miljö innebär inte att socialisering därför är den viktigaste faktorn. Osäkerhet om den exakta fördelningen är inte evidens för att miljön väger tyngst. Flera av studierna jag hänvisade till talar tvärtom för betydande biologiska mekanismer.
Och beträffande de 67%. Nej, min poäng var naturligtvis inte att mäns och kvinnors hjärnor är ”67 procent olika”. Det är en obegriplig tolkning av resultatet. Siffran säger att 2/3 av de 629 undersökta hjärnmåtten visade statistiskt säkerställda könsskillnader. Att de genomsnittliga skillnaderna i många enskilda mått är mindre innebär inte i sig att de är funktionellt betydelselösa – anatomisk storlek och faktisk betydelse för funktion och beteende är två olika saker. Och den bredare forskningen jag hänvisat till visar att biologiska könsskillnader är betydelsefulla för beteende, preferenser och i förlängningen även livsutfall.
Och det är här skillnaden mellan skola och arbetsliv blir relevant. Skolan är en starkt konstruerad och standardiserad miljö där vissa egenskaper premieras. Att kvinnor i genomsnitt presterar bättre i skolans standardiserade miljö innebär uppenbarligen inte att dessa förmågor automatiskt omsätts i motsvarande resultat i arbetslivet. Tvärtom finns en tydlig skillnad mellan skolprestation och ekonomiskt utfall. Kvinnor presterar alltså bättre i skolan, men deras bättre skolprestationer omsätts inte i ekonomisk prestation i arbetslivet. Att kvinnor som grupp, trots högre skolresultat, är beroende av omfattande ekonomiska utjämningssystem (som sköts av stat och myndigheter) säger mycket om att deras bättre skolresultat inte ger motsvarande ekonomiska resultat i arbetslivet.
Det är också just därför könsskillnader i intressen och personlighet är relevanta. Om män och kvinnor i genomsnitt skiljer sig åt i sådana egenskaper är det rimligt att de kan få större betydelse när människor lämnar den standardiserade skolmiljön och själva väljer hur de vill leva och arbeta.
Du har rätt i att en observerad skillnad inte automatiskt visar vad som orsakar den. Men samma försiktighet måste tillämpas åt andra hållet. Att vi inte kan fastställa exakt hur stor del som beror på biologi respektive miljö innebär inte att vi kan anta att socialiseringen står för huvuddelen, och där verkar du ärligt talat gå vilse.
Min huvudpoäng är inte att du beskrev forskningen kortfattat, utan att du beskrev den missvisande. Du framställde i praktiken biologiska könsskillnader som något marginellt och socialisering som den huvudsakliga förklaringen, trots att forskningen jag hänvisade till visar ett betydligt bredare och starkare stöd för biologiska bidrag till skillnader i bland annat personlighet, intressen och beteende.
Att det är svårt att exakt på marginalen avgöra hur mycket som beror på gener respektive miljö innebär inte att socialisering därför är den viktigaste faktorn. Osäkerhet om den exakta fördelningen är inte evidens för att miljön väger tyngst. Flera av studierna jag hänvisade till talar tvärtom för betydande biologiska mekanismer.
Och beträffande de 67%. Nej, min poäng var naturligtvis inte att mäns och kvinnors hjärnor är ”67 procent olika”. Det är en obegriplig tolkning av resultatet. Siffran säger att 2/3 av de 629 undersökta hjärnmåtten visade statistiskt säkerställda könsskillnader. Att de genomsnittliga skillnaderna i många enskilda mått är mindre innebär inte i sig att de är funktionellt betydelselösa – anatomisk storlek och faktisk betydelse för funktion och beteende är två olika saker. Och den bredare forskningen jag hänvisat till visar att biologiska könsskillnader är betydelsefulla för beteende, preferenser och i förlängningen även livsutfall.
Och det är här skillnaden mellan skola och arbetsliv blir relevant. Skolan är en starkt konstruerad och standardiserad miljö där vissa egenskaper premieras. Att kvinnor i genomsnitt presterar bättre i skolans standardiserade miljö innebär uppenbarligen inte att dessa förmågor automatiskt omsätts i motsvarande resultat i arbetslivet. Tvärtom finns en tydlig skillnad mellan skolprestation och ekonomiskt utfall. Kvinnor presterar alltså bättre i skolan, men deras bättre skolprestationer omsätts inte i ekonomisk prestation i arbetslivet. Att kvinnor som grupp, trots högre skolresultat, är beroende av omfattande ekonomiska utjämningssystem (som sköts av stat och myndigheter) säger mycket om att deras bättre skolresultat inte ger motsvarande ekonomiska resultat i arbetslivet.
Det är också just därför könsskillnader i intressen och personlighet är relevanta. Om män och kvinnor i genomsnitt skiljer sig åt i sådana egenskaper är det rimligt att de kan få större betydelse när människor lämnar den standardiserade skolmiljön och själva väljer hur de vill leva och arbeta.
Du har rätt i att en observerad skillnad inte automatiskt visar vad som orsakar den. Men samma försiktighet måste tillämpas åt andra hållet. Att vi inte kan fastställa exakt hur stor del som beror på biologi respektive miljö innebär inte att vi kan anta att socialiseringen står för huvuddelen, och där verkar du ärligt talat gå vilse.
