Centerledd regering, ett regeringsalternativ som kan funka?

Men det skall finnas en majoritet i Riksdagen för ett alternativ och utan V blir det ingen C ledd regering heller. Det skulle behövas alla partier från mitten (alla högerpartier utom SD) att tolerera en sådan majoritet. Och det underlaget finns inte. Så V sitter på en ordentlig vågmästarroll. Att få S och M att komma överens om ett alternativ är naturligvis inte ens nästan troligt.

Har det varit tal om någon C-ledd regering då?

Inget jag känner till. Från Cs sida lär man se det som en S-regering eller S+MP regering.
Om S och Mp skriver på ett avtal om vilken politik som skall föras så släpper C fram Andersson som statsminister.

Sedan blir det S+Mps sak att få med V på att godkänna Budget.


Nog är det väl bedrövligt att de 92% i Riksdagen om inte är C inte klarar av att få till en regering utan C. Istället skall det gråtas stora floder över att C har några få bivillkor.

Varför kan inte V+M prata ihop sig. Och så ta med SD och KD. Räcker kanske så. Dom har ju redan med SD så det borde inte göra någon skillnad att ta med V då.

Det handlar inte bara om att få ihop en regering. Denna regering skall senare få ihop en budget och den skall gå igenom i kammaren.
Om du tänker lite på det så förstår du varför M och V är uteslutet att komma överens. Samma sak med SD och V. Man har olika syn på ekonomi och en hel del annat. Därför är det bästa att så snart som möjligt ha ett extraval för att se om låsningarna går upp.

Jag tror att det är litet för långsökt i nuläget. På längre sikt skall väl inget uteslutas.

C har agerat mot de borgerliga partierna så att det är svårt att lappa ihop något åt det hållet. Att S skulle lämna över statsministerposten till Tant Ringqvist ser jag som osannolikt. S är i spelet för att vinna just den posten specifikt, och att ge upp densamma vore att erkänna sitt historiska misslyckande.

Just nu ser det ut att lacka mot extraval, men när avgörandet kommer, så kanske några partier börja vika sig.

V och SD står tvärtom mycket nära varandra vad gäller ekonomisk politik. Det är långt till vänster.

Och eftersom M accepterar SD's vänsterpolitik så är steget minimalt till V's vänsterpolitik. Politiken skiljer inte nämnvärt. Personerna skiljer dock.
Och då blir frågan om M skall gå på sak eller person.

Eller tänker du att V skall börja obstruera och konstra sig?

Varför tvekar UK?

Och när Norlén frågar vad V sa så blir svaret från UK? Kanske " Öööööh dom har jag ööö liksom ööö inte pratat med"

Norlén: "Nähä men gå och gör det då".


Och iom med att V inte har någon röd linje mot M så bör ju M försöka få med V i sin gruppering.

Detta förstår alla som pratar om Block. De menar att Talmannen valts efter val enligt det största blocket. Så enligt Block-pratarna hör nu V till M-blocket.

Dock ser man ju inte så mycket prat i forumet om det. Mer som att Block-pratarna försöker blunda bort att V nu hör till M-blocket. TROTS att Andersson uppmärksammade det för dom.


Mycket klagomål på alla röda linjer. Partierna får väl ta och backa lite på alla dessa.


De flesta lär väl rösta precis som dom gjorde. Vilka är det som skall ändra sig. SD-väljarna rösta på C?


Över 4 år är det långsamma förändringar. Om vi delar dessa med 10 blir det ingen nämnvärd skillnad.


Skulle kanske kunna vara så att väljarna inte röstar på block utan på partier.

I vart fall uppmanar jag alla som blir förvånade att prova den tanken.


Nej. Den enskilde väljaren kan tycka att andra partier kan sluta upp med sina dumheter.


Jag tänkte att du skulle säga att fler började tänka som Roger Akelius och går över till C.


Jag tvivlar dock väldigt starkt på att dels C vill det, dels att S går med på det, dels att V går med på det.
För V bör det ändå vara något positivt med att S har statsministerposten.
Sedan är väl inte Tidö utan bekymmer heller. Med SD som likt V kräver ministerposter. Vilket de andra inte går med på.

Det tror jag inte. V betraktar C som ett "nödvändigt ont/nyttiga idioter". C har i övrigt en ekonomisk politik som står långt till höger om Moderaterna och det gillas inte särskilt av V. Socialdemokraterna skulle ALDRIG ingå i ett regeringsunderlag där de själva inte har Statsministerposten. Detta var en springande punkt i låsningen med Stefan Löfvén då både Annie Lööf (innan Alliansavhoppet) och Ebba Busch insisterade på att Löfvén skulle kunna föregå med gott exempel och lösa den låsning som uppstått genom att själv avstå Statsministerposten men vill minnas att hans svar var något i stil med "Glöm det!" Moderaterna har historisk låtit andra borgerliga partiledare ta statministerposten, men det var en annan tid och de var då inte det största partiet på den sidan (men undantag av Ullsten, men hela den regeringens tillträdande var en anomali i svensk politik).

Jag tycker inte det är så långsökt. Tvärtom kan jag mycket väl tänka mig att C och ETR siktar in sig på tredje eller fjärde rundan. Deras envetna nej till V motsäger inte det, och de har uttryckligen sagt att de vill ha en bred mittenregering.

Om C sedan lyckas med den manövern, det är en helt annan sak. Inget annat parti kommer att gilla idén. Några lör bekämpa den aktivt. För C blir det som att manövrera en båt genom ett fält med grynnor i grumligt vatten, utan sjökort.

Jag tror dock inte att C vill dela ut ministerposter till V. Det kan t o m bli så att de försöker sig på en ren C-regering, med hoppande majoriteter.

Orealistiskt? Ja, just nu, kanske. Men om ett par månader, när alla inser att extravalet närmar sig, kanske ett o annat parti ger upp och inser att det inte finns förutsättningar för att bedriva någon kraftfull politik - vare sig åt vänster eller höger - denna mandatperiod.

Studera de olika partiernas rörelser under 2026 i t ex pollofpolls.se. Opinionen rör sig.

Däri är vi överens. Det är inget uppenbart eller enkelt scenario. Frågan är om det är ett mer otänkbart scenario än alternativen. Nu har tydligen ETR dessutom suttit i TV och klargjort att V i regeringen är något de har vad hon kallar en hård röd linje emot och det gör förvisso inte det hela mer troligt.

C har förtydligat sitt nej till V i regering och det finns tydligen inte på kartan. Så vi är tillbaka i logiken att endera sviker V eller C sina utfästelser eller så blir det extraval (eller något mer exotiskt).
Det är Ullsten-scenariot. Ingen kan leva med något av de mer rimliga regeringsalternativen men ingen vill heller ha extraval. Så det blir något som ser halvt vansinnigt ut. Men Ullsten var en sorts expeditionsministär med ett år kvar till valet. En ren C-regering där riksdagens minst förhandlingsvilliga parti skall försöka skruva ihop hoppande majoriteter i fyra år är en storleksordning knepigare än Ullsten.

Tror scenarierna i trolighetsordning är:
1. Svek från V eller C. Scenariot i den här tråden eller något annat men de fyra i vänsterblocket kommer fram till ett sätt att faktiskt få utväxling för sin lilla majoritet.
2. Extraval.
3. Något liknande januariavtalet där en ohelig allians av någon sort skruvar ihop något. Rimligen LKDCSMP. Ytterst instabilt och självmord för L.
4. Diverse ullstenare.

Håller med om att S sannolikt är final boss här. Till och med svårare än ETRs nya hårda röda linje mot V. S är ett maktparti.

Samtidigt sitt S i ett riktigt skitläge jämfört med 2018. V har hittat ryggrad. S opinionssiffror är usla och valresultatet sämst på mer än ett århundrade. Om S ställs inför valet att få en halv regering de inte leder eller ett extraval i det här läget så kanske...

Dessvärre skulle det krävas att S tappar ställningen som största parti innan man får det där "uppvaknandet". Man har blivit alldeles för bekväm och arrogant i att vara "the fat cat". Så länge man är störst, och får makten, så är allt annat sekundärt, även om alla andra ser att skutan läcker som ett såll.

Nooshi är troligtvis den mest "högerinriktade" (eller minst "vänster") partiledaren som Vänsterpartiet någonsin haft. Ingen annan V ledare har vågat 1. fälla en Sosse-statsminister som hon gjorde med Löfvén (som blev den första Statsministern någonsin att förlora ett misstroendevotum i Sverige), 2. Rösta på en Moderat talman, 3. Insisterat på att få ingå i regeringen och inte vikt sig (ännu). Jämför med Jonas Sjöstedt som kaxigt gick in till mötet med Stefan Löfvén och kom ut med gråten i ögonen när det stod klart att V blviit ratade än en gång. Med detta sagt har det kostat V en vice-talmanspost redan och sannolikt kan S få det att svida än mer för dem, för att tvinga dem till att vika sig.

Samtidigt är S och C de riktaste partierna i Sverige och troligtvis de som skulle lida minst ekonomiskt med över ett extra val. Det som skulle ta emot att låta det gå till extra val är det faktum att de kanske skulle förlora ett sådant val, så det beror nog lite på vad opinionsundersöknignarna säger längre fram.

Jag tycker dock att Talmannen borde sluta jamsa och bränna av två omröstningar direkt denna vecka (en till vänster, en till höger). Sedan meddela partierna att samma procedur kommer att upprepas nästa vecka och att det är bäst om någon har ett alternativ på plats då, för annars väntar ett extra val.