Citat:
Ursprungligen postat av
Bobbyboi
Hur definierar du "välfärd" och varför tror du att det blir mer av detsamma för det fall giriga inkompetenta kleptokratiska korrupta kommunistiska politiker tillåts lägga beslag på, och förskingra, arbetarnas inkomster och egendom?
Vad gäller "en ide om en bättre morgondag" så leder praktisk tillämpning av den socialistiska läran ofrånkomligen till minskad total samhällsekonomisk nytta då giriga inkompetenta kleptokratiska socialistiska politiker är notoriskt värdelösa vad gäller optimal resursallokering. Vidare är det också givetvis rätt och rättvist att den som upparbetar en inkomst också tillåts råda över den snarare än att "befrias" från detta (och sitt ekonomiska självbestämmande). Ju längre åt vänster läran dras desto större elände för samtliga inblandade (den socialistiska politiska eliten givetvis undantagen). Jmf med SAMTLIGA kommunistiska experiment vilka ENDAST resulterat i realsocialistiska stater med totalitära regimer som förtryckt, förföljt och mördat sina egna medborgare. Med historiens facit i hand är det outgrundligt att någon överhuvudtaget fortfarande förespråkar den ondskefulla läran.
"Definition of insanity: Doing the same thing over and over again and expecting different results."
Albert Einstein.
Jag skulle vilja säga att den ekonomiska högerns cykel i princip är marginellt olika varianter på:
”Offentligt är dåligt →
Sänk finansieringen och låt marknaden lösa det →
Privatisera, avreglera och sänk skatten på kapital för att öka investeringarna →
Underfinansierad offentlighet fungerar sämre →
’Offentligt är dåligt!’ →
Börja om på ruta ett, fast med mer pengar i fickan på storkapitalet.”
Ad infinitum.
Så ja, att göra samma sak om och om igen och förvänta sig andra utfall är rätt korkat. Men det är ju i princip bara vänstern som angriper den cykeln från ett annat håll.
Resten blir ett rätt märkligt hopp från svensk välfärdspolitik till Sovjetunionen. Jag argumenterar inte för att staten ska äga alla produktionsmedel eller avskaffa marknadsekonomin. Det står inte med i V's moderna partiprogram heller. Jag argumenterar för en stark skattefinansierad välfärdsstat. Om högre skatt och offentlig sjukvård ska bemötas med ”SAMTLIGA kommunistiska experiment” har vi lämnat svensk sakpolitik ganska långt bakom oss.
Med välfärd menar jag ungefär det vanliga: sjukvård, skola, omsorg, socialförsäkringar och andra gemensamma system som gör att grundläggande trygghet inte avgörs av storleken på plånboken. Plus tråkig infrastruktur. Tåg, vägar osv.
Jag köper heller inte premissen att skatt innebär att politiker ”förskingrar arbetarnas inkomster”. Skatt är hur vi gemensamt finansierar saker vi beslutat ska vara gemensamma. Man kan absolut diskutera skattenivåer, ineffektivitet och vad staten bör eller inte bör göra. Det är en intressant diskussion. ”Skatt = förskingring = kommunism” eller "Skatt är stöld!" är inte det.
Samma sak med resursallokeringen. Varför ska jag anta att privata kapitalägare är bättre på att maximera samhällsnytta? De är bra på att maximera avkastning, eftersom det är deras uppgift. Men maximal avkastning och maximal samhällsnytta är inte samma sak.
Jag har inga principiella problem med marknader, företagande eller privat ägande. Marknaden är skitbra på massor av saker. Det betyder inte att den är bäst på allt. Vård, skola och omsorg är ganska uppenbara exempel där ”vem kan och vill betala mest?” är en rätt tveksam grund för resursfördelning.
Och det var egentligen poängen med mitt första inlägg. Jag skulle sannolikt personligen tjäna på flera skattesänkningar. Jag har kapital och tillräckliga marginaler för att kunna köpa mig runt ganska mycket om välfärden fungerar dåligt.
Jag tycker bara att ett samhälle där även den som inte kan göra det får bra vård, utbildning och trygghet är bättre än ett där jag får behålla lite mer pengar.
Det är inte ett misstag i min privatekonomiska kalkyl. Jag har bara ett annat mål för samhällskalkylen
