Idag kl. 11.00 meddelade Göteborgs tingsrätt domen mot befälhavaren och lotsen med anledning av dödsolyckan i Hakefjorden den 28 juli 2026, då lastfartyget Misje Verde kolliderade med fritidsbåten Doris.
Båda döms för vårdslöshet i sjötrafik, vållande till annans död i två fall och vållande till kroppsskada i två fall. Tingsrätten bedömer att brottslighetens samlade straffvärde motsvarar fyra månaders fängelse för vardera personen. Båda döms dock till villkorlig dom, eftersom det inte framkommit att de tidigare är straffade och det saknas skäl att tro att de kommer att begå nya brott.
- Befälhavaren: Villkorlig dom utan böter, eftersom han redan varit frihetsberövad som anhållen och häktad från den 30 juli till den 11 september 2026.
- Lotsen: Villkorlig dom och 80 dagsböter à 640 kronor, totalt 51 200 kronor.
Båda ska även betala en avgift till Brottsofferfonden.
Tingsrättens huvudsakliga bedömning
Ansvarsfördelningen mellan befälhavaren och lotsen
En central fråga i målet har varit vilket ansvar befälhavaren respektive lotsen haft för fartygets framförande och för att sjövägsreglerna följdes. Tingsrätten konstaterar att lotsen hade tagit på sig ett större ansvar för fartygets framförande än vad som normalt följer av lotsuppdraget. Lotsen hade övertagit styrningen och manövreringen, medan befälhavaren till stor del ägnade sig åt administrativt arbete på bryggan. Enligt tingsrätten innebar detta att lotsens ansvar för gott sjömanskap utvidgades. Samtidigt upphörde inte befälhavarens övergripande ansvar. Tvärtom bedömer tingsrätten att befälhavaren fick en utökad övervakningsplikt när lotsen tog på sig dessa ytterligare uppgifter.
Bristande utkik enligt sjövägsregel 5
Tingsrätten finner att varken befälhavaren eller lotsen på egen hand höll ständig och noggrann utkik enligt sjövägsregel 5. Det hade inte heller tydligt klargjorts vem som ansvarade för utkiken, och de hade inte uttryckligen samverkat kring denna uppgift. Någon annan person som kunde hålla utkik fanns inte på bryggan. Tingsrätten konstaterar därför att kravet på ständig och noggrann utkik inte uppfylldes, vare sig genom deras individuella åtgärder eller genom deras samlade agerande. Befälhavaren anses ytterst ansvarig för oklarheten kring vem som skulle hålla utkik. Lotsen anses samtidigt ha haft anledning att uppmärksamma befälhavaren på att tillräcklig utkik inte hölls, särskilt med hänsyn till det utökade ansvar som lotsen hade tagit på sig. Tingsrätten beaktar att det kan ha varit svårt att upptäcka Doris visuellt. Grävmaskinen på Misje Verdes fördäck, fartygets aktertrim, fritidsbåtens mörka färg och regnstänk vid vattenytan kan ha försvårat sikten. Samtidigt konstaterar domstolen att både befälhavaren och lotsen kände till sikthindren och att det därför var särskilt angeläget att använda radarutrustningen. Enligt tingsrätten måste både Doris och den andra fritidsbåten Elsa ha varit synliga på såväl X-bands- som S-bandsradarn vid flera tillfällen under de 15 minuter som föregick kollisionen. Tingsrätten bedömer därför att Doris borde ha kunnat upptäckas om erforderlig utkik hade hållits och att kollisionen då hade kunnat undvikas.
Väjningsskyldigheten enligt sjövägsregel 13
Tingsrätten konstaterar att Misje Verde var ett upphinnande fartyg och därmed hade skyldighet att hålla undan enligt sjövägsregel 13. Att varken befälhavaren eller lotsen faktiskt hade uppmärksammat Doris förändrade enligt tingsrätten inte regelns tillämplighet. Domstolen bedömer att den bristande utkiken medförde att de inte heller kunde iaktta väjningsskyldigheten.
Frågan om trång farled enligt sjövägsregel 9
Frågan om farledsavsnittet i Hakefjorden utgör en trång farled behandlas också i domen. Tingsrätten redogör för att bedömningen av vad som utgör en trång farled måste göras från fall till fall och bland annat beror på storleken på de berörda fartygen. Domstolen hänvisar till sjörättslitteratur där det anges att stora delar av den svenska skärgården brukar betraktas som trånga farleder för större handelsfartyg och att mindre fartyg under 20 meter därför vanligen måste hålla undan. Tingsrätten hänvisar även till rättsfallet "Helga" (ND 1997 s. 4), där hovrätten bedömde Hakefjorden som en trång farled. Däremot tar tingsrätten inte uttryckligen ställning till om det aktuella farledsavsnittet i detta mål ska klassificeras som trångt. I stället framhåller domstolen att det var särskilt angeläget att hålla uppsikt över fritidsbåtarna som befann sig i Misje Verdes kurs,
oavsett om farleden var att betrakta som trång eller inte. Tingsrätten anser alltså att frågan om trång farled inte förändrar slutsatsen att utkiksskyldigheten åsidosatts och att väjningsskyldigheten som upphinnande fartyg inte fullgjorts.
Tingsrättens bedömning av oaktsamheten
Tingsrätten framhåller att sjövägsregel 5 om utkik är en central säkerhetsregel. Både befälhavaren och lotsen var erfarna och välutbildade sjömän som kände till sjövägsreglerna och konsekvenserna av att inte följa dem. De var också väl bekanta med farvattnen. Domstolen framhåller dessutom att olyckan inträffade i skärgårdsmiljö en sommarkväll, då det fanns särskild anledning att vara uppmärksam på fritidsbåtar. Mot den bakgrunden bedömer tingsrätten att deras oaktsamhet inte kan betraktas som ringa. Tingsrätten finner vidare att den bristande utkiken orsakade dödsfallen och personskadorna samt att befälhavaren och lotsen hade anledning att räkna med att en sådan försummelse kunde få allvarliga konsekvenser.
Rätten var enig i sin bedömning och dömer både befälhavaren och lotsen i enlighet med åtalet.
