Grejen med patologisk snålhet?

Varför frågar du när du sedan själv svarar på frågan åt mig?
Jag är inte patologiskt snål, jag dejtar inte män och jag har inget problem att bjuda manliga vänner på saker. Man bjuder och blir bjuden tillbaka, ömsesidighet kallas det.
Jag har ingen man och förstörjer mig själv. Behöver inte utnyttja någon man. Herregud.
Snåla kvinnor är för övrigt lika oattraktiva.

Var gränsen går för patologisk snålhet finns det nog ganska många olika åsikter om. Men den som kör tillbaka till butiken för 3 kr är inte snål, endast korkad. Bensinen kostar mer än så.

Vad jag kan konstatera är att jag och min fru har mycket god ekonomi, men vi lever fortfarande på samma sätt som när vi var fattiga studenter. När det är extrapris bunkrar vi på oss vad det än är, eftersom det är varor som går åt. Så varför inte handla till 30% lägre pris? Och vi handlar ofta och gärna på loppis. Skulle vi någonsin överväga att leva lite mer slösaktigt, så har vi tillräckligt många avskräckande exempel i bekantskapskretsen. Vissa människor har alltid för mycket månad kvar i slutet av lönen, och det har ingenting att göra med hur mycket de tjänar.

Vissa skulle nog klassa oss som patologiskt snåla, men när vi unnar oss saker så behöver vi inte ta ett lån för att klara det. Vi har inte ens lån på husen. Så nästa gång som räntan stiger, sover vi lika gott som alltid.

Man kan betala 300:-/kg för skivad rostbiff. Eller så kan man köpa ett paket med ojämna bitar för 48:-/kg. Samma produkt, men den senare får du själv skära till önskad tjocklek.

Läkarbesöken har blivit snordyra i förhållande till vad man får ut av dem. Tidigare (för 30 år sedan) fick man full hjälp, en engagerad läkare som tog tag i problemet du hade. Idag är det bara mest lite trams, kolla blodtryck trots att det inte behövs, och så får du en alvedon, och därefter hemskickat brev att allt ser okej ut trots att inget är okej.

Att kassörskan lurar en på pengar är också illa. 3kr är inte mycket men dessa giriga butiker har satt det i system att sno åt sig så mycket pengar som möjligt - överallt ifrån. Detta är systematiskt, inte bara enstaka händelser, så det handlar om principen.

Tvätta nattetid hade man också kunnat tänka sig, men bara om man lever själv (utan grannar) och har timpris. Hålla på tvätta nattetid när man inte ens har timpris (som 99 % inte har) är retarderat.

Brödrosten kanske var en Bernadotte från Georg Jensen, eller en Dualit Classic, då är 70kr i minsta laget.

Det är en sparsamhet och pengakåthet som går överstyr.
Sådana personer brukar ha mycket pengar på sparkontot, de sparar i fonder och aktier.
De försöker överleva varje dag utan att behöva plånboken och när de råkar köpa någon vara några kronor dyrare då blir de knäckta. De gillar att bli bjudna på mat, köper aldrig nya kläder, ofta har de en gammal bil om de ens har en bil.
De lever för den dagen i månaden när de kan fylla sparkontot med nya tusenlappar.
Det är deras lyckligaste dag.

Brödrosten kan vara av vilket märke som helst men gamla köksgeråd som inte går att diska/rengöra ordentligt nja... Och sen frågan om den ens fungerar?

Avseende läkarbesöken beror det ju på vad man söker för. Medicinska felbedömningar finns idag, för 20 år sedan och för 60 år sedan. Inkompetenta läkare har funnits genom alla tider. Läkarbesöken är inte dyra i förhållande till vad dom faktiskt kostar utan socialförsäkringen. En operation som egentligen kostar 30000 kr betalar du som patient en ytterst liten del för.

Kassörskan lurar inte en på pengar. Hen skannar bara varor och har inget med prissättningen att göra. De flesta betalar ju med kort eller swish så hur skulle den "stölden" gå till?

Att ni inte har lån på husen beror troligtvis på att:
- Ni köpte huset i en billig kommun
- Ni köpte huset när priserna var löjligt låga
- Ni har höga inkomster
- Ni har ärvt huset eller kapitalet

Att fynda billigt var inte det som var poängen i min fråga...

Nu har jag inte de ekonomiska förutsättningarna någonstans, har en lön som är lite lägre än svensk medianlön och måste sålunda vara något ekonomiskt medveten dock inte till den nivån jag är även om jag bättrat mig lite.

För min del växte jag inte upp fattigt även om vi inte var rika, jag hade en god barndom så sett, men sena tonåren och tiden direkt efter var ekonomiskt svåra med låga/irreguljära inkomster och satte väl sina spår, det var inte speciellt trevligt att räkna månaderna tills det skulle bli noll på kontot när det var som sämst och jag har inget större intresse av att vara där igen. Så när inkomsterna blev mer reguljära sparade jag enormt, låg boendekostnad som största fördel här, och med tiden blev det en ovana. Men jag förhärligar inte det beteendet som vissa på flashback, jag ser det genuint som ett problem som gjort att jag missunnat mig och att jag våndats över oförutsedda utgifter och att köpa saker. Sedan har det förstås gett mig god buffert där jag ex. skulle klara några år av arbetslöshet (både pga. kapital och livsstilen) samt slippa låna om jag behöver byta ut bilen.

Dock har jag inte snålat gentemot vänner och bekanta även om jag inte heller strösslat pengar, att sitta och grina över att swisha hit och dit över allt och inget är vidrigt beteende, likaså att käfta med butikspersonal, speciellt när jag själv varit på mottagande sida av dryga kunder på servicesidan. Övriga frågor?

Det lite komiska i min snålhet är att jag också varit rädd att utsätta pengarna för risk (börsen) och därmed säkerligen kunnat få ut mycket mycket mer där än jag fått, men så är det.


Typ så ja.

Fick svar från vårdcentralen att jag var frisk samtidigt som jag var på akuten och de ville inte släppa hem mig.

Absurt.

Gör min egen filmjölk, om jag orkar. Sparar säkert 8 kronor litern. Inte för att jag gör det för pengarna.

Det där med att köpa avfallspåsar på rulle och packa sina varor i tycker jag inte är det minsta konstigt. Ibland när jag gjorde det förr när påsarna kostade en miljon per påse brukade jag även bjuda medkunder på påsar. Man blir ogenerad med åren.

Där känner jag igen mig, tycker det du beskriver där inte är snålhet utan en strävan att alltid ha rejält med trygghetsmarginal.