Grejen med patologisk snålhet?

Ja som rubriken lyder: patologisk snålhet. Vad är grejen? Att vara sparsam är bra. Att fatta kloka ekonomiska beslut är också bra. Men den där absurda snålheten...
Jag pratar inte om människor som har det ekonomiskt tufft och måste räkna varje slant. Jag syftar på dom som har råd med fritidshus, årliga solsemestrar, köksrenoveringar och räksmörgåsar på en skärgårdskryssning samtidigt som man beklagar sig över hur dyrt läkarbesöket på vårdcentralen har blivit, kör tillbaka till Willys för att kassörskan "lurat" dom på 3 kr, tvättar nattetid för att elen minsann är billigare då (skit i om grannarna sover) och vill ha 70 spänn för en gammal brödrost som dom säljer på loppisen
Jag var vid ett tillfälle i en finare skönhetsbutik och hörde hur kunden frågade tjejen i kassan om det fanns några gratisprover
Några teorier?

Mycket vill ha mer är det enda jag kan komma på.

Patologisk lögnare var det*

Jag har på nära håll sett två riktigt snåla personer och jag skulle kalla det en sjukdom precis som influensa etc. dock går det tyvärr inte över, den är helt obotlig har jag förstått.

Rädsla att bli av med vad de har lyckats få ihop? Oförmåga att njuta av livet? Tron att de ska leva livet för pengarna ”senare”? Faktisk patologi; tex en fix idé som över tid har blivit tvångsmässig?

Finns nog många skäl, men för en utomstående är det svårt att se hur något av skälen väger upp för allt det som dessa människor går miste om. Om man njuter av öres-tänket i sig, inte uppskattar att uppleva saker i livet och saknar fantasi så kan det hela säkert framstå som njutbart på något sätt. Men om man dör ensam med en massa pengar på banken och ändå är besviken över att man inte sparade mer, då har man i mina ögon levt ett helt meningslöst liv.

Patologiskt snåla människor kanske sparar många kronor, men kostnaden för dessa kronor blir extremt hög om man räknar in andra värden än pengar. Och det gör de flesta.

De tycker det är kul. Även när det gäller småbelopp. De gillar att jaga extrapriser och köpa varor med kort datum, för småslantar. Varje sparad krona är som ett poäng i ett dataspel.

Precis som motsatsen tycker det är kul att slösa pengar på precis vilket skräp som helst, tycker det är kul att "shoppa".

Folk är olika. Är det verkligen så svårt att förstå?

Ett väldigt fult personlighetsdrag.

Jag har väldigt svårt för den typen av människor och hade faktiskt inte kunnat vara vän med någon som är på det viset.

Att vara hälsosamt ekonomisk däremot ser jag som ett plus! Att värna om miljön och stänga av vattnet medan man schamponerar håret. Att inte slänga mat, och att inte alltid behöva köpa helt nytt porslin.

Och det där med skönhetsbutiken kan ju handla om att kunden vill testa produkten innan vederbörande köper någonting för flera hundra kronor innan hon är säker på att det är rätt produkt.

Det kan jag också tycka är kul.
Köpa en filmjölk som snart går ut men jag vet ju att den inte gör det eftersom att den är oöppnad. Spara 30-50%.

Miljötänket och återanvändning gillar jag. Däremot har jag svårt för att man absolut måste ha något gratis eller spara 2 kr till varje pris och samtidigt ha råd med dyra grejer. Visst kan det vara kul med gratisprodukter men det är ju inte så att en restaurang kommer att ge smakprov på pizzan med chevre och valnötter bara för att den kostar mycket och man aldrig har provat den innan...

Kallas även dumsnålhet, och det lär vara någon form av mental sjukdom. Kanske har de för mycket fritid, eller tror sig ha all tid i världen för den tid de slösar bort på att jaga några brödsmulor kunde ha använts väldigt mycket mer effektivt.

Läs frågan igen. Är den så svår att förstå? Den handlar om att vissa kan spendera 50 papp på en resa men är snåla när det kommer till "tråkiga" avgifter eller där dom kan spara 2 kronor.
Sen kan du bespara mig din passiva aggressivitet, jag har sett dina andra inlägg och de är inte så charmiga...

Har man en gång pantat burkar för att kunna köpa ett kilo spaghetti glömmer man inte det i första taget.