Grejen med patologisk snålhet?

Sen finns det ju talesättet, du blir inte rik på de stora inkomsterna, utan de små utgifterna.

Hur ska de som lider av detta kunna förklara nyttan av det?

Samma med oxfilé etc. Varför ge bort pengar i onödan. På tisdagar häromkring så är det röda lappar på ica i köttdisken. Men seniorerna bruka raida butiken när den öppnar.

Så, visst kan man vara sparsam utan gå till överdrift.

Kanske just pågrund av snålheten som personen har råd med dyra grejer?

Patologisk snålhet är oattraktivt för övrigt.

Ja som rubriken lyder: patologisk snålhet. Vad är grejen? Att vara sparsam är bra. Att fatta kloka ekonomiska beslut är också bra. Men den där absurda snålheten...
Jag pratar inte om människor som har det ekonomiskt tufft och måste räkna varje slant. Jag syftar på dom som har råd med fritidshus, årliga solsemestrar, köksrenoveringar och räksmörgåsar på en skärgårdskryssning samtidigt som man beklagar sig över hur dyrt läkarbesöket på vårdcentralen har blivit, kör tillbaka till Willys för att kassörskan "lurat" dom på 3 kr, tvättar nattetid för att elen minsann är billigare då (skit i om grannarna sover) och vill ha 70 spänn för en gammal brödrost som dom säljer på loppisen
Jag var vid ett tillfälle i en finare skönhetsbutik och hörde hur kunden frågade tjejen i kassan om det fanns några gratisprover
Några teorier?

Ja med andra ord egoism och exploatering av andra. Varför anlita en flyttfirma när man kan be grannen att flytta på skroten GRATIS??? Man kan ju iofs bjuda grannen på en smörgås som tack fast det kostar ju också pengar. Man kan i så fall skicka en swish förfrågan

De tycker det är kul. Även när det gäller småbelopp. De gillar att jaga extrapriser och köpa varor med kort datum, för småslantar. Varje sparad krona är som ett poäng i ett dataspel.

Precis som motsatsen tycker det är kul att slösa pengar på precis vilket skräp som helst, tycker det är kul att "shoppa".

Tänker att det är ett sorts svar på ett trauma från barndomen/ungdomen. Att ha upplevt fattigdom sätter sig djupt i själen och hela livet sen utvecklar man strategier för att aldrig behöva vara där igen.
T.ex. var kylskåpet och skafferiet ibland tomt när jag växte upp. Har själv insett att jag som vuxen gärna har kyl, frys och skafferi proppfullt med mat.

Sen kan det också utvecklas till en hobby. Det blir ett tidsfördriv att åka runt och jaga extrapriser och röda lappar. Billig ost går jag fan också igång på när jag tänker efter.