Grejen med patologisk snålhet?

Instämmer, det är den enda rimliga förklaringen i de till synes inkonsekventa fallen där det snålas med smågrejer men spenderas friskt på andra fronter. Det lär vara en fråga om dopaminfrisättning och aktivering av belöningscentrum. Datorspelsliknelsen är nog mitt i prick.

Det är irrationellt såklart, känner kvartsmiljardärer som håller på så här. De har varit "fattiga" förut, det sitter i och beteendet ärvs också av barnen har jag noterat.

Det är oftast de som har snålat sig till sin förmögenhet. Det som skulle vara ett tillvägagångssätt från punkt A till B blev med tiden en livsstil som är svår att släppa. Människor trivs med rutiner och det är helt enkelt det som det handlar om i dessa fallen.

Kanske just pågrund av snålheten som personen har råd med dyra grejer?

Själv har jag inga problem att lägga 1000 kr på en ansiktskräm men brukar också be om ett gratisprov om det är en ny produkt. Det känns onödigt att lägga så mycket pengar bara för att inse att man är allergisk mot skiten så skulle inte se det som tecken på snålhet. Kan lika gärna vara känslig hud. Det är också därför de har gratisprover, inte för snikna kunder utan för att kunna göra allergitest 😁

Patologisk snålhet är oattraktivt för övrigt.

Samma med oxfilé etc. Varför ge bort pengar i onödan. På tisdagar häromkring så är det röda lappar på ica i köttdisken. Men seniorerna bruka raida butiken när den öppnar.

Så, visst kan man vara sparsam utan gå till överdrift.

Beror lite på vem som råkar ut för deras snålhet. Som att de medvetet får andra att lägga mer pengar när de ska göra något med någon annan. Som att de ska äta ihop och den snåle vill att den andre ska köpa skitmycket dyra grönsaker till en sallad, medan den snåle fixar en varmrätt på billigaste pastan och lite bacon. Att sätta sådant i system. Att när de blir skjutsade erbjuder de inte bensinpengar men när de skjutsar någon annan ska de ha för bensin och slitage på bilen.

Vet en del som levt extremt fattigt som barn. De klarar inte att spendera. De har en ständig skräck för att bli pank trots att deras sparkonto ökas varje månad. Som en som inte kunde köpa sin drömlägenhet för då skulle det "bara" vara 200 000 kvar på kontot... Tycker lite synd om sådana.

Se som anser att de gör fynd och är glada för det, det verkar mer som en sport. De missunnar sig inte mat för det om de inte skulle hitta matfynd den månaden. Kan själv känna mig glad för en ost på extrapris, ja särskilt ost.

Den första sorten i mina exempel, de är bara själviska, finns inte mer fel på dem.

Är det ett val? Känner igen de där vet folk som blivit hatiska och ja sagt upp bekantskap för att de missat chans på en gratis middag. Mycket dåligt konsekvenstänk och blir passiv aggresiv genom kontroll. Alltid hamnar de på samma grej, pengar. Dom kan inte bjuda tillbaka utan de är bara att ösa in.
Finns rätt sjuka grejer folk berättat om sånt här.
Tror dom är begränsade. Men upplever sig själv på ett helt annat sätt. Lätt att feltolkat att de tappat respekt. Kanske bra att se det som en sjukdom. Sjukligt snål heter det ju.


Minnen , att 'ha levt fattigt. Hört saker som att de som snålar är de som blir rik. Minus du blir rik ensam eller få som blir rik så?

Tänker att det är ett sorts svar på ett trauma från barndomen/ungdomen. Att ha upplevt fattigdom sätter sig djupt i själen och hela livet sen utvecklar man strategier för att aldrig behöva vara där igen.
T.ex. var kylskåpet och skafferiet ibland tomt när jag växte upp. Har själv insett att jag som vuxen gärna har kyl, frys och skafferi proppfullt med mat.

Sen kan det också utvecklas till en hobby. Det blir ett tidsfördriv att åka runt och jaga extrapriser och röda lappar. Billig ost går jag fan också igång på när jag tänker efter.

Sen finns det ju talesättet, du blir inte rik på de stora inkomsterna, utan de små utgifterna.

Så är det, jag jobbar inte och behöver egentligen inte göra det heller. Bor 5 minuters promenad från en stor matvarubutik som har rödlappat kött vid 8.00 när dom slår upp dörrarna nästan dagligen och då är jag där och armbågar mig fram bland pensionärerna.

Sjuklig störning helt enkelt.